Idag var vi för dåliga. Ord & inga visor!
Men, som den optimist jag är så… Tänk Positivt! …. här kommer en analys…
Dagens förutsättningar:
Fyra pälstackor. Drag tillbaks till utställningsfållan, vänster från mitt håll. Ngt rörig utställning (åtminstone för mig). Drag till uttaget (höger från mitt håll). Drag till skogsdunge (bakom mig)
380 m hämt, normal fråndrivning där crossen visade sig bli svår för alla jag såg, nästan hopplöst få dom genom första grinden eftersom uttaget var precis där. Delning 2+2. Fålla utan grind.
FAME
Överskattar min hund och tror hon ska klara hämta fastän det är två flockar på banan (föregående flock tog lång tid få av banan medans ”min” flock kom fram innan fö hund var klar med fållan). Skickar vänster (draghållet och hennes bästa).
Iofs bjöd hon på rätt flock (positivt!) men tyvärr skar hon. Varför vet jag inte, hon gör så ibland. Förmodligen för att dom hade massor av drag till banans andra flock (dom bääade vilt åt varann vilket jag inte hörde). Men hon brukar kunna gå ganska rakt på för att sen slå ut när hon närmar sig djuren. Dock inte idag. Korkat och klantigt av mig att inte stoppa henne i tid och korrigera utgången. Pucko jag. Hon skar och gjorde en stor båge åt höger, slog över (mot draget) och slog till dövörat. Sned framdrivning där hon hängde på i draget och jag fick ingen bra kontakt och kunde inte styra in på linjen förrän dom var ganska nära. Puh. Sen skulle dom vändas upp mot första grinden, som pekade rätt emot uttaget och flocken som nyss försvunnit. Hur lätt var det? Dom drog iväg som en avlöning och jag bestämde mig för att bryta. Det kändes alldeles för svårt och dessutom hade vi precis gjort ett helkasst hämt. Skickar upp henne för att stoppa dom, ville inte hon skulle få med sig erfarenheten att tappa dom. Hon hade fullt sjå få stopp på dom, men det lyckades iaf.
Jaha undrar ni nu. VAD i götapetter var det för positivt med detta?
Jo, jag är nöjd med att jag tog ett bra beslut. Att bryta. Det är inte många gånger jag gjort det i min vallningskarriär. Hoppas det inte blir nån vana…
SIA
Velade fram o tillbaka om jag skulle starta henne eller inte. Bestämde mig sen att det iaf inte var svårare än i Wales (även om det var nära). Och där hämtade hon bra. Bestämde att jag skulle vara nöjd om hon kom med fåren. Det var iaf 380 m. Bestämde att jag skulle stötta henne i utgången.
Jaha. Skulle iaf inte göra om samma misstag som med Fame, att skicka på ett hämt innan föregående flock försvunnit. Höll mig i skogskanten för att vara på den säkra sidan. Hör att Mosse ropar, vem är nästa? eftersom där stod en hel flock människor rätt nära men ingen klev fram. – Jag! pep det från dungen.
Well. Gick fram och lilloppan hade järnfokus på vart djuren var. Coolt. Skickar höger, jätteberedd med massa stödkommandon. Nu jävlar ska här stöttas vare sig hon går bra eller inte, var ju planen. Vad händer?! Hon gör en helt fantastiskt bra utgång, slickar staketet. Jag blev mållös och kom på mig när hon nästan var framme i upptaget…. visst ja! Jag hade ju lovat mig själv hålla kontakt och stötta henne… Så jag tar i och visslar ett par höger. Men… när det är 380 m så blir det fördröjning på ljudet och innan det hade gått in i hennes hjärna så var hon redan framme. Följden blev att hon slog över REJÄLT. Och sen blev rejsig början på framdrivningen . Tycker ändå hon försökte lyssna och lyda men iver och dragkänslighet gjorde att hon bara inte kunde lugna ner sig. Hon gjorde några räddningar där det såg ut som vi skulle tappa djuren. Det bara fräste i gräset när hon landade framför tackan. Glad att hon inte bet i det läget. Men – POSITIVT – hon kom till mig med djuren! vilket var målet med att överhuvudtaget gå ut där idag. Sen när dom skulle runda stolpen så hamnade dom lite fel håll så jag fick först ta henne åt vänster för att styra dom rätt och sen ett långt höger för att få dom runt mig. När hon flyttade sig vänster så stack fåren upp i dungen bakom mig… Shit, nu tappar vi dom, tänkte jag. Men… i sista steget hann hon dit och stoppa dom. Mosse hoppade ur bilen för att kolla om dom var kvar på banan. Det var dom så vi fick fortsätta. Påbörjar fråndrivningen och kommer faktiskt upp i närheten av grinden, försöker flytta henne lite så hon ska känna att VI har kontroll. Väljer sen att bryta eftersom det var så himla svårt.
POSITIVT:
att hon gjorde en jättefin utgång
att hon gjorde sitt längsta hämt på över ett år
att jag tog ett bra beslut och bröt
Ann & Winda hade ungefär samma problem som jag. Svårt med hämtet. Svårt med fråndrivningen. Men, dom kom iaf till delningen. Där tappade Ann upp 2 får i skogen och sen var det slut-i-rutan. Du är i gott sällskap Ann, så har jag gjort två gånger med Fame.
Ninnie & Medde fick också problem med hämtet. När Ninnie skickat medde höger så hoppar plötsligt föregående flock ut framför näsan på honom! Hon fick förstås kalla tillbaks honom och starta om. Då valde hon skicka vänster och nu stannade han för tidigt (i draget?) och låg som fastväxt. Jag tror inte han hörde Ninnies vissla, det var knappt vi hörde och vi satt mindre än hälften så nära. Till slut får hon igång honom och hans framdrivning blev lite krokig men ganska lugn. Sen blev det för svårt i fråndrivningen så Ninnie bröt, hon också.
Vilka bra beslut vi tagit idag va!!!
Kan berätta att blivande pappan till Sias valpar, Rob, hade 2 systrar som var med på tävlingen. Björn Mattson med Dot gjorde en kanonrunda (förhållandevis iaf) och fick ihop 76 p. Christer Sjögren o Floss gjorde ett väldigt snyggt hämt, fick lite jobbigt med draget i fråndrivningen men kom iaf runt (vet inte poängen). OTROLIGT läckra tikar och det känns väldigt bra vi ska få släktingar till dom !!!
Jag har strukit mig till i morgon. Känns för svårt för vår dagsform och dessutom finns massa trevligheter som ska göras här hemma!
YTTERLIGARE ETT BRA BESLUT!!!