Har haft några grymt trista dagar gällande hundarna. Samtidigt har jag haft grymt trevligt hemma hos Mats och Maria på Finnbogården, tusen tack för all hjälp och gästvänlighet!
Först var det eländet med Kellis olyckshändelse och igårkväll var Knut halt av en handlov. Tur att vi var hos Maria som är kunnig på rehab. Hon kände igenom Knut och vi kylde plus fick jag ett handledsskydd som han ska ha på promenader. I morse var han mycket bättre men självklart startade han inte idag.
Kelli är pigg men har väldigt ont i munnen (såklart). Hon kissade en flod när jag kom och hämtade henne. När vi kom tillbaks till Finnbo var hon helt utsvulten och gick runt och letade mat. Så det blev till att svälla foder och se till att hon fick i sig sent på kvällen. Hon svepte i sig allt hon fick så att äta var iaf inget problem, skönt!
Idag har jag varit coach till Rosemarie och Kellie (sheltie) som tävlade i Fagersta och åkte med mig. De gjorde två jättefina lopp med en tredjeplacering som bäst. Rose och Kellie har utvecklats fantastiskt fint i år och blir snabbare och stabilare för varje gång. Riktigt snabbt, stabilt och jättejättebra!
Nu när jag kom hem ringde de från Strömsholm och sa att Kelli måste komma tillbaks för mer operation. Jag ville inte höra, blä. Hon fick en tid redan på tisdag morgon och de skulle stå för operationen(!). Frågorna hopar sig i skallen.
Veterinären som ringde mig igår efter operationen sa att de inte fått ut all rot från framtanden men att de inte vågade gräva mer för det var så nära näsroten. Hon skulle konsultera en specialist som fick bedöma om de måste ta bort resten också.
Fy fan vad det här blev tråkigt, jag inte alls nån lust att åka dit och lägga henne på operationsbordet igen. De hade henne där ett helt dygn, hur svårt kan det va att pilla ut en tand?
Men det är såklart tvunget åka dit. Blääääääääääääääääääääääää för årets tråkigast blogginlägg.
När jag ändå är igång och beklagar mig så börjar jag verkligen ledsna på mina får. Var enda #@£$∞§|[ gång jag åker bort så passar de på att jävlas. Den här gången var det tre bagglamm som stod mitt på gårdsplanen i förrgår kväll och de trilskades och vägrade gå in i hagen (ingen hund hemma). De verkade lugna så de fick gå lösa över natten. På morgonen hade några grannar åkt förbi och sett dem lösa och släppt in dem till tackorna. Snällt att folk bryr sig!
Så nu har jag och Sia (tur man har fler hundar…) varit ute och sorterat både bagglamm och en större träningsgrupp.
Kvarstår att få de tre rymlingarna tillbaks till bagghagen, nu står de i maskinhallen. Det blir inte det enklaste eftersom de inte är vana att bli vallade utan flocken. Bäääääääääääääääää vad allting kan jävlas.