Jag har varit med hundarna hos Kjerstin på Ultuna för en genomgång i förebyggande syfte.
Om jag vore hypokondriker skulle jag nog kunna lägga av med hund nu… för ingen av dem var felfri 😮
Å andra sidan var ingen av dem tokdålig eller halt, men lite småskavanker hittades på allihop. Jo, ni läste rätt. Så nu ska här vilas. Och med det menas då inte att ligga på sofflocket och käka praliner.
Nej här väntar vila med rörelse… Det ska det bli … (måste kolla anteckningarna)…proprioceptiv träning. Vi ska massera. Vi ska jobba mycket i skritt. Gärna jobba i vattentrask (den som hade en sån…!) och så småningom även simma.
Såklart inte samma ordination för alla men på ett ungefär.
Kelli ska få gå sina tävlingar de två närmaste helgerna men sen ska även hon få vila upp sig med riktad träning. Hon tar nåt hoppsasteg ibland med vänster bak och är något mindre musklad på det benet. Lite obekväm när man palperar ryggen men för övrigt går det inte hitta något. Patella och övrigt runt knät känns helt ok och hon är inte halt (förutom det där hoppsasteget ibland). Det är alltså två obs på henne (hoppsasteg och rygg).
Sia har haft känning från och till av höger bak under i stort sett hela året. Vi har hållit det i schack och kunnat tävla så det är väl ingen större fara. Kjerstin trodde det var ichias på höger sida som spökade då och då eftersom hon ömmade lite där. Detta, i kombination med att hon är för kort i … (måste kolla anteckningarna igen)… rectus femurus och ömmar lite i fästet mot höften, ska vi försöka få bättre i vinter. Och nu var vänsterlåret tjockare än höger, vilket är lite otroligt eftersom det var i vänster som den stora gastrocnemiusskadan var 2009. Den verkar helt utläkt nu och i stället har vi då ichias och muskel-grejen i höger ben att ta itu med. Kjerstin var väldigt nöjd med att Sia läkt ut sin gastrocnemiusskada, de kan vara väldigt svåra att komma tillrätta med.
Knut förvånade mig med att reagera på palpation av höftböjaren vänster sida. Han visar ingen rörelsestörning. Det skiljde 1,5 cm på lårens omkrets och det är mycket. Här har han gått och avlastat ett tag utan att jag märkt nåt, helt klart. Förmodligen sen i somras i Andrarum när han vräkte sig ut i dammen efter ett hårt pass i Femmebackarna. Sen ömmade han lite vid böjning av några tår. Det där med tåskador är ju svårt. Kjerstin tyckte att man ska försöka tänka sig för vilka underlag hunden jobbar på. Ju buckligare underlag ju större risk för skador (så självklart). Ska försöka undvika de kraftfulla sidledsrörelserna ett tag och sen hoppas vi på att tålederna stabiliseras av lite lugnare träning i vinter.
Fame och Ettan fick stå över undersökning, de båda gamlingarna är fräschare än nånsin men de har garanterat skavanker de också. De är dock inte värre än att vi kan hantera och de får automatiskt hänga på de övrigas vinterträning.
Det känns jättebra att ha gjort den här genomgången av hundarna. Nu vet jag och det är bara rusta sig med kopplen. Nu är det slut på ofoget med tjuvrusande ovärmda hundar. Och alla kan tränas ungefär likadant. Vi kommer kunna valla men det kommer bli väldigt mycket rak fösning/fråndrivning ett tag framöver 🙂 Inga explosiva rusningar över huvudtaget – på länge…
Nu kanske någon undrar Varför? man kostar på en sån här undersökning av hundar som inte är skadade eller halta. Jo, det är för att hitta de svaga punkterna, för att kunna förekomma och förebygga större skador. Skador som kostar mycket mycket mer både i pengar och lidande. Nu satsar vi mot nästa år!!!
2011 here we come!