Ibland fnissas det i fårhagen när vi diskuterar hundarnas ligg – vad är ett bra ligg?
Just nu brottas jag med Hassel när det gäller liggen och därför tänkte jag skriva ner lite tankar runt detta.
Ett bra ligg
Oavsett om man ska tävla eller ha sin vallhund till arbete hemma på gården så är det nödvändigt att kunna få stopp på hunden. Ett bra exempel är när man delar av djur. Stoppar hunden inte där man ber den så kanske man får börja om från början.
Eller på tävling. Där kan ohörsamhet vad gäller ligg vara helt avgörande till exempel vid fållan.
Ett steg för mycket kan vara det som avgör.
Är man nybörjare är det en trygghet att få stopp på hunden.
Det Hassel gör på bilden duger alltså inte. För min del handlar det om att vara envis och 100% konsekvent. Det som sker på bilden händer oftast precis när vi kommit in i hagen. Jag ber honom ligga vid grinden, medan jag stänger.
Egentligen är det ett problem jag lika gärna kan träna utanför hagen. Det handlar lite om att vänta på att få börja.
Visst kan man tycka att han stoppat. Men jag har sagt ligg och han vet mycket väl vad det betyder. Senare i utbildningen kommer vi kanske nöja oss med stå men först ska han lära sig ett bra ligg.
Han kommer helt enkelt inte vidare förrän han accepterar att göra det jag säger. Det känns frustrerande (jag vill ju valla) men jag är rätt säker på att jag har igen den envisheten i långa loppet. Han får helt enkelt inte gå in i hagen förrän han klarar detta.
För att undvika konflikt med ligget varvar jag med långa pass där jag enbart ber om ett ligg i lägen där det behövs och där jag tror att han kan lyckas. I situationer jag vet han har svårt för så placerar jag mig så att jag kan hjälpa honom att lyckas .
Det är därför jag ibland ber mina elever bära in hunden in i hagen och sen valla i lina. Konflikten vid grinden kan man träna hemma.
Det som ibland orsakar olydnad är när hunden har fel attityd till djuren och man försöker lägga den av den anledningen. Det skapar ofta stress och frustration. Speciellt om vi själva går upp i stress och börjar skrika. Det är lätt att hamna i ett negativt ”ekorrhjul” som då bara skapar mer och mer stress och olydnad.
För att undvika att hamna i den situationen tror jag det bästa är att hunden får mycket tid med får. Helst att man har får hemma så att de blir en naturlig del av vardagen under uppväxten och man kan föra in kommunikation/lydnad på ett lugnt sätt.
Är ligg vallning?
Nja, i mina ögon är det inte riktigt det. Ligg är antingen ett avbrott i vallningen eller är det en kort halt för att förbereda hunden på ett nytt riktningskommando. Det kan också vara beredskap, som bilden på Sia vid sorteringen på SM. I början blir det ”fyrkantigt” att köra ligg mellan alla kommandon men jag tycker det är värt det.
När hunden sen är färdigutbildad kan jag sudda ut liggen och använda dem mer sparsamt. Jag tror det som orsakar mest problem med liggen är att ha för bråttom att bli ”färdigutbildad”. Gå för fort fram helt enkelt.
De flesta hundar har lätt att stoppa när de känner att fåren är under kontroll och många lägger sig till och med självmant. Här gäller det att man som förare lär sig identifiera såna situationer och göra det enkelt för hunden. Sen försvåra genom att succesivt föra in liggen även i (ur hundens synvinkel) mindre kontrollerade situationer. Det är samma sak här. Vi förare måste lära oss förstå vad som är lätt och svårt för hunden och försvåra i steg som hunden är mogen för.
Om den inte lägger sig?
Jag korrigerar inte en hund som ligger (eller undviker det iaf). Att jag tar upp detta är för att det är rätt vanligt att:
Föraren säger ligg, hunden lägger sig inte förrän på typ femte kommandot då föraren hunnit bli riktigt arg. När hunden (äntligen) har lagt sig går föraren med tunga steg fram till hunden och gör någon form av korrigering. Skäller på den eller bär bort den där den skulle ha lagt sig.
Detta blir i mina ögon en korrigering för att hunden ligger – inte som det borde, en korrigering för att den inte har lagt sig. Det blir en dominanshandling. Dominansen i sig kan (i bästa fall) göra att hunden blir mer hörsam nästa gång och därmed ha effekt. Men. Hunden kan också ta korrigeringen som att det var fel att ligga (”varje gång jag lägger mig är hen arg”). Ibland ser man hundar som trots massor av korrigering inte lägger sig direkt utan oerhört långsamt, liksom i ultrarapid – precis som om de inte vågar nudda marken. Detta i kombination med en inte helt nöjd förare. Jag undrar om inte det problemet helt enkelt kan vara resultatet av en sådan korrigering?
Hur ska man göra då? Ja, det finns ju ingen quick-fix på detta och jag är inte helt säker på att jag tolkar det rätt. Men jag tror att det är bättre backa svårighetsgraden i stället. Träna några ligg i lätta situationer där hunden gör rätt och jag kan belöna upp detta ordentligt. Hundar brukar gilla att göra sånt som lönar sig.
Alternativt om man ska korrigera så gör man det direkt efter att inte ha fått respons på FÖRSTA liggkommandot – innan den hunnit lägga sig.
Sammantaget finns det alltså många faktorer att jobba med. En hel vetenskap bara vad gäller ligg!
- hundens intensitet och rörelse
- hundens och förarens stressnivå
- djurkänsla, naturliga egenskaper
- lyhördhet/samarbete
- kunskap att läsa situationen
- fårens status
Just det, fårens status. Det har väldigt stor betydelse om fåren är lugna och trygga med hunden.
En hund som hetsar och rör sig snabbt skrämmer djuren. Första intrycket är jätteviktigt.
Om djuren är rädda och försöker fly är det svårt för hunden att få kontroll och hur enkelt är det då att lyda om man är en ung hund. Det är bland annat därför vi börjar träningen med lina. Hunden måste lugna ned sig och koppla på sin djurkänsla för att kunna börja träningen ”på riktigt”.
Hur tänker du på detta med liggen?