Hassel väntar utanför fårhagen medan jag och Sia fixar lite med tackorna. Han ser nöjdare ut på bild än i verkligheten. Han har ingen förståelse varför han måste vänta utanför hagen – och BUNDEN dessutom. Stackars…
Ganska söta ellerhur! och dom där öronen… Idag påminner de ganska mycket om Knuts, se föregående inlägg!
