Vi var tolv supportrar som gick upp mitt i natten och åkte till agility-VM i torsdags. Flyg till Bryssel och sen hyrbil därifrån till Lievins arena. Vi är ett härligt gäng och oj vad vi har skrattat och haft roligt den här helgen. Helt underbart åka iväg och bara umgås, skrika sig hes, leta restauranger och framförallt se världens bästa hundar med sina otroligt duktiga förare.
Trots att det fanns många brister i arrangemanget har jag med mig en massa härligt positiv energi hem. Svenska landslaget gjorde sitt bästa, de bjöd oss på full satsning, stor spänning och dramatik! Vad gjorde vi supportrar utan vårt landslag?!
Den fina badgen med Swift fick jag av Anna Muller – fick mycket beröm för den av lite alla möjliga på arenan. Swiften gick väldigt fint men hade problem med underlaget. Han halkade och fick slalomfel i första loppet. Även i det andra blev det fel eftersom han inte fick fäste och han var inte ensam om att ha problem, det fanns mängder av hundar som kom bort pga av underlaget. Både Swift och Cadi fick fel i båda lagloppen medan Jenny och Ina satte superfina nollor.
En lite absurd grej som hände var när Gudrun kom och berättade att hon hade blivit kontaktad av en Japan som ville köpa en Seglingehund…! Vi gick dit och snackade med honom. Han pratade bara tyska så Gudrun översatte (tack för det!!!). Eftersom jag inte planerar några valpar själv på länge så tipsade jag om Vallstigens (Fames barnbarnsbarn), de hade två leveransklara valpar (halvsyskon till Malins Nick). Han sa på direkten, vi tar båda! Vi tappade hakan lite där kan jag säga…snacka impulsshopping. Jaja vi får väl se om det blir någon export till Japan, roligt var det i alla fall.
Här är svenskarnas andra lopp taget från läktaren:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=pRvO5bEoxEk]
Individuellt så var Rikard och Lova bästa svensk med en 8.e plats. När det gäller small individuellt så var det rena skandalen gällande referenstiden i andra loppet. Ingen hund klarade tiden och uppenbarligen var den felräknad. Det betydde att det första loppets prestationer blev värdelösa. Tiden för alla felfria i hopploppet blev utan betydelse eftersom alla fick tidsfel i agilityloppet. Resultatmässigt förlorade Rikard två placeringar på det. Värst var det för Tjeckien som blev femma i stället för trea. Väldigt oproffsigt av den domaren tycker jag.
Inget VM utan dans!!!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Icrkq_QN3lA]
Positivt:
- bra attityd mot hundarna, många härliga glädjestunder i målfållan och de flesta belönade även misslyckade lopp
- fina hinder
- roliga banor
- trevlig arena
- riktig lunch på arenan
- Anitas presslegparkering
- trevligt hotell i Arras
- sightseeingrundan i Arras, vilken fin stad!
- svenska supportrarna!
- svenska landslaget förstås! Man känner sig stolt när de äntrar banan!
- nordiska sammanhållningen – alla hejar på varann
- tråkig attityd mot hundarna efter loppet. Det har blivit bättre men fortfarande envisas några förare, framförallt män (ej svenska!) med att ignorera hunden efter loppet. Har det gått bra kramas de vilt med sina tvåbenta kamrater medan hunden förgäves försöker få uppmärksamhet, hjärtknipande! Har det gått dåligt surar de ihop och skiter i att belöna. Trist. Tacka vet jag de som hyllar sin hund efter loppen!
- den hala mattan var något slags konstgräs men sämre än våra mässmattor. Nu för tiden kan vi ställa högre krav på underlag tycker jag!
- referenstiden i det individuella small agilityloppet
- informationen på arenan…
inga resultatlistor
Ingen info om vilket resultat hunden hade i tidigare lopp
ingen info om vilken tid som krävdes för att vinna osv. - för många hopphinder som skulle tas från fel håll
- endast fransktalande funktionärer på arenan
- söliga toaletter utan papper, tvål, handtork (på eftermiddagarna)
- ingen parkering, man fick stå på trottoarerna i kvarteren runt arenan. Som tur var fick Anita en vip-plats på sitt pressleg men första dan stod vi helt galet, dock inga böter tack-o-lov.