Det känns som att utvecklingen av mitt vallningstävlande tog fart nån gång för nåt år sen och helt plötsligt har jag förts till en nivå dit jag trodde det var i stort sett omöjligt att nå. Magiskt.
Jag är så tacksam för att ha så många duktiga, gulliga tränings- och tävlings- och vanliga kompisar. Ni är många och utan er skulle det inte bli nånting av det här. Pep, träning, roliga diskussioner, skratt och gråt … Kram på er och tack för att ni finns!!!
Jag åkte ner till Kalmar i torsdags. Gulliga Eva Marie kom hem till oss och tog hand om valparna, får och Kelli. Fame och Ettan fick åka till världens bästa pappa och goaste Maj i Dånis så jag hade bara Sia och Knut med mig. Bilen full av bra-och-ha-grejer och gott om plats alltså.
Smolk i SM-bägaren var det att bästa träningskompisen Lena och Lovis var tvungna att stryka sig. Tänk så trist att stå inför årets roligaste tävling och så gör hunden illa sig. Kram på dig Lena, ni kommer igen dubbelt nästa år!
Marianne hade hittat ett fantastiskt fint vandrarhem, Kolbodagården, utanför Ljungbyholm. Det låg precis vid havet och det fanns fina vägar att gå på. Nu hann jag inte vara där så mycket men dit skulle jag gärna åka tillbaka bara för att vara ett tag. Vi var ett stort vallningsgäng som bodde där och det blev ett par mysiga kvällar med god mat och massa prat. Och typ i säng före 21…
Tävlingsplatsen var fantastisk. Ja hela det här blogginlägget andas lycka men hela upplevelsen har varit väldigt positiv från början till slut. Stort fint böljande fält med lagom hög vall. Fina bra pälsfår. Bra arrangemang. Trevliga funktionärer. Otroligt prisbord. Bra fika och lunch. Roliga försäljare.
Kvalbanan blev förhållandevis lätt. 350 m hämt och inga konstigheter. Jag var lite förvånad att man inte utnyttjade det stora fältet mer. Jag har aldrig varit i Europa och tävlat de ”stora” tävlingarna men det sägs att hämten brukar vara typ 6-700 m och ofta dolda. Sånt tävlar vi ju aldrig på här i Sverige. Här på Tomteby är det möjligt att göra en sån utmaning. Jag hoppas det blir fler tävlingar där och att vi får chansen att testa ännu större banor.
Det blev väldigt höga kvalpoäng och det fanns inte utrymme för några större missar för att gå vidare till final.
Jag hade Sia i fredagens kval och kände mig förhoppningsfull. Hon brukar göra fina utgångar och det kändes som fåren skulle passa henne. De var väldigt trygga med hundarna och svarade fint på dem. Något tröga och lite drag till hanteringen.
Då får vi en tacka i gruppen som är helt ”omöjlig”. Redan innan hon gjort upptag så drog den ifrån övriga och skenade tillbaks mot hanteringen. Sia fick slå över till 9 och fångade upp den fint. Tryckte in den till de andra och vi påbörjade framdrivningen. Så fort hon släppte trycket på den tackan (för att flanka tex) så drog den direkt. Den bräkte och ville verkligen inte vara med de övriga. De övriga fyra tackorna var hur harmoniska som helst och sket totalt i vad den där individtackan gjorde. Det här gjorde ju att vi hela rundan hade ”två” flockar att valla. Dels hålla reda på den här tackan som ideligen försökte sticka. Dels försöka hålla de övriga fyra på linjerna. En nästintill omöjlig uppgift. Jag blev otroligt frustrerad och det var svårt ta beslut om var jag skulle placera Sia för att försöka hålla dem på rätt spår. Det kändes som vi inte var på linjerna nån gång. Hon var hela tiden ute och flankade hem tackan för att sen styra in övriga fyra på rätt spår. BAH!!! På krossen så drog hon full fart men åt rätt håll. Jag lät Sia driva på de övriga fyra efter henne men de hann inte ikapp. Var tvungen stoppa tackan vid grindarna och vända tillbaks henne till flocken. Ja så där höll det på ända till delningsringen. Där blev det lugnt och vi kunde göra en jättefin avslutning med delning, fålla singling.
När jag gick av var jag SÅ ledsen och besviken. Sia hade gjort ett kanonjobb och både publik och domare ropade ”bra jobbat Eva”. Men jag gick av i vetskap att sånt här tyvärr aldrig brukar betala sig i poängen. Det kändes SÅ orättvist.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING NÄR JAG FICK POÄNGEN. 95,5 p och det räckte till en tredjeplats. Så galet. Det var verkligen att kastas i känslostormar vill jag lova. SIA var i SM-final! Bara det kändes ju som en vinst. Min tokiga lilla hund.
På lördagen var det dax för Knut. Tyvärr hade han en av sina sämre dagar. Stannade kort, hörde/lyssnade/ inte visslor så det blev ett rätt kasst arbete ute på banan. Närarbetet var toppen men poängen räckte inte alls och därmed var han ute från SM. Han blev 13.e i kvalet.
FINAL
Finalbanans dubbelhämt kändes som en överkomlig uppgift, inga större konstigheter. Det som var lite märkligt var att första flocken kunde traska iväg och möta den andra så de gick ihop före framdrivningsgrinden. Det var väl inget som blev direkt avgörande (åtminstone inte för mig) men visst underlättade det lite att flockarna drog mot varandra. Andra flocken kunde annars dra mot uttaget och var rätt tung att styra in mot grinden. De flesta missade andra framdrivningsgrinden.
Sia gjorde två mycket märkliga utgångar, vet inte vad som flög i henne. Första hämtet var ungefär samma som kvalet. Då slog hon över till 9. Vet inte om hon förväntade sig den dumma tackan igen? I andra hämtet stannade hon ungefär lika kort. Helt plötsligt var kl 9 rätt ställe för henne. Väldigt frustrerande och kostsamt. Kändes inte som Sia och jag vet som sagt inte vad som tog åt henne där. Det kostade såklart massor av poäng att rätta till så hennes hämtpoäng blev kassa. Hörbarheten i andrahämtet var låg och jag var inte ensam om att ha svårt få henne ta höger för att styra in flocken på linjen mot grinden. Det var nära men vi missade den. Men efter hämten gick resten väldigt bra. Hon hade bra rull på fråndrivningen. I sorteringen hade jag bestämt mig för att sortera bort lammen (5 st av 18) i första spliten. Flera före mig hade stått med lamm kvar och inte fått bort dem. Jag hade gott om tid så jag tog det lugnt och lyckades med planen. Tappade tyvärr ut flocken ur ringen i samband med det men sen gick resten kalasbra. Och fållan var inget problem, fåren ville in där.
Det räckte till en fjärdeplats och det känns dom en vinst!
Vinsten gick till Anja Holgersson med Random Sod, ett väldigt bra ekipage som jag imponerats av tidigare. Hunden är ung men Anja är rutinerad. Tvåa blev Henrik Nilsson med Bozz, ett rutinerat ekipage som alltid är med i toppen. Trea kom Marianne och Jet. Båda är förhållandevis orutinerade i sammanhanget men så himla duktiga. Jet kommer från samma moderlinje (Kellie) som mina hundar vilket är extra roligt.
Katia och Loki (valparnas pappa) var med i finalen men hade otur med andrahämtet. Andra flocken var inte på plats när Loki vände och han sprang bort sig en hel del innan han kom rätt. Det är ju svårt veta om han sprang bort sig för att han inte såg fåren eller om det berodde på något annat. Jag kan bara konstatera att de inte hade samma förutsättningar som oss andra. Trist för alla inblandade när det blir så men det är ju svårt få det helt rättvist.
Tänk att min heta, galna lilla hund kom fyra på SM och därmed är klar för landslaget nästa år! Så himla roligt!
Foton från tävlingen: Emelie Lund – som skötte SM-bloggen fantastiskt snabbt och bra!