Idag blir det en textblogg om helgens utflykt till ett blåsigt Sörmland.
Ja då var årsdebuten i vallning avklarad. Tävling hos Gunsan i Galltorp på Åsenfår. Inte så stor bana men tävlingen blev nog så tricky ändå. Hanteringen låg kl 9 från utställningen och det var rätt trångt där uppe på toppen. Utställarna hade fullt sjå att hålla kvar tackorna. Det vettigaste var att skicka höger även om det då fanns risk att hunden hamnade nån annanstans eller i hanteringen. Skickade man vänster var det stor risk trycka tillbaks djuren till hanteringen. Fåren var dolda för hunden när man skickade och eftersom fåren togs av diagonalt över banan till höger om utställningsplatsen så var det inte läge visa på förrän dessa var av banan. Knepigt men en rolig utmaning!
Sen var det rak framdrivning men mycket starkt drag åt höger, bakåt, hemåt. Det var inte många hundar som träffade framdrivningsgrinden. Rundning framför stolpen och ett förstaben där hundarna behövde täcka det starka draget och många hundar vägrade låta sig styras vänster för att släppa iväg djuren på crossen som gick till draget. Crossen blev som ni säkert förstår svår. Här behövde hunden nästan ligga framför fåren för att hålla dem på linjen och många vände eller stoppade djuren. Anja och Sod, som vann igår, kom på den smarta idén att be hunden om ett look back i det läget. Sod vände och stack bakåt och fåren följde efter och prickade grinden. Anja stoppade honom och så var liksom segern i hamn. Jag såg ingen annan som fick till den grinden bra (såg dock inte alla).
Närarbetet funkade fint om djuren hanterats lugnt under vägen.
Hur gick det för mig då? Ja åt h-e kan man säga.
Som krydda på svårigheten blåste det hård motvind och var nollgradigt, värst på lördan. Jag frös om läpparna så jag inte kunde greppa visselpipan ordentligt. Detta kom som en chock när jag började vissla för jag fick inte alls fram kommandon som jag är van vid. Otroligt frustrerande och jag bytte mellan visslorna som en dåre, kanske den andra funkade bättre. Icke.
Så Kelli tog inte min vissla i utgången och försvann ut i en dunge bakom hanteringen. Där trodde jag vi blev diskade men vi fick fortsätta. Hon kom ut perfekt bakom djuren och gjorde ett hyfsat hämt. Hon hade inga problem att få djuren på rätt köl, det enda problemet var att jag inte fick fram mina kommandon. Så vi missade alla grindar och sen bröt jag i delningen.
Dag två måste hon ha fått syn på föregående flock när hon var på en kulle i utgången för hon slog och försvann toklångt åt fel håll. Igår hade jag ordning på visslandet men inga kommandon gick fram till damen igår. Inte förrän en funktionär hade fångat in henne hemma vid Gunsans hage lyfte hon på huvudet och hörde mina inkallningssignaler och kom. Så här i efterhand bannar jag mig lite att jag bröt igår för fåren stod så fint kvar och jag hade säkert fått fortsätta. Jag minns EM i Andrarum där en del hundar var borta åtskilliga minuter i utgången men ändå gick till final… Nästa gång ska jag INTE bryta 🙂
Det som jag tar med mig som positivt från helgen är att hon greppade djuren och gjorde det man kan förvänta sig utan fungerande kommunikation. Vi fick även till en delning utanför ringen (innan jag bröt) där jag på avstånd fick in henne mellan djuren. Just det har vi tränat mycket på i vinter, att komma in och greppa svåra luckor så det var skoj att hon fixade.
Roligt var det att Hanna och Aya kom tvåa i lördags efter en förhållandevis fin runda. Roligt var det också att Lena och Mira kom 6.a båda dagarna och därmed är klara för SM! Grattis!
| Lördag 1. Viktoria Fornander – Ben 2. Hanna Eriksson – Aya 3. Mikaela Prim – Quin 4. Anja Holgersson – Sod 5. Kristoffer Tiderman – Peg 6. Lena Brundin – Mira |
Söndag 1. Anja Holgersson – Sod 2. Marie Schedin – Ben 3. Helene Larsson – Ella 4. Viktoria Fornander – Ben 5. Viktoria Fornander – Aramis 6. Lena Brundin – Mira |
Grattis alla duktiga och stort tack till alla som jobbade och slet så att vi kunde tävla!
Nu längtar jag till nästa chans! Storvreta nästa!