Bernie och jag har deltagit på European Nursery Championship. Tävlingen körs i privat regi hos Serge van der Sweep. Det var sjunde året championatet arrangerades och numera samlar det hela europas bästa unghundar varje år. ”Alla” åker dit och samlas för att träffas och visa upp sina nya unghundar. Många, de flesta skulle jag vilja säga, åker dit mest för att det bara är roligt. Det är bara ett fåtal som kan konkurrera med de allra bästa. Man anmäler sig individuellt och uppger bland annat hundens meriter. Den måste klara en openbana (IK2) för att behärska banorna. Vissa år har inte alla kommit med men i år togs alla som anmäldes emot. Det blev 170 hundar!
Det är två kval och man räknar sitt bästa resultat gånger 3 och sitt sämsta resultat gånger 1. Startlistorna är lottade så att varje land kör efter varann, förutom en liten seedad grupp på 25 ekipage som kör för sig själva. Den gruppen startar sist hälften dag 1 och hälften dag 2, sitt andra kval kör de på finaldagens morgon. Det lönar sig alltså att vara duktig, det är likadant på både EM och NM, där är det också seedat med de högst rankade sist . Det gäller inte bara att kvala och komma med på mästerskapen, det gäller även vara högt seedad. Precis som i tex slalom, fast där är det tvärtom, mer fördel att starta tidigt. Bland svenskarna var det bara ett ekipage seedat i 25gruppen, Mikaela Prim med Chloe. De gick till final och kom 7.a, mycket bra gjort! Även unga Frida Fornander lyckades ta sig till final med sin Buzz. Båda ekipagen var där och tävlade förra året, när hundarna var mycket unga. Jag gissar att det är en bra strategi att ha varit där förut.
Av de sju tillfällen tävlingen körts är det två förare som vunnit. Jaran Knive från Norge 3 gånger och Kevin Evans från Wales 4 gånger. I år lade dessa herrar beslag på hela prispallen. Kevin 1, 2.a och Jaran 3.a Imponerande!
Banorna var väldigt utmanande mest beroende på att det var trångt och starka drag. Varken jag eller mina hundar har särskilt mycket erfarenhet av det. Nu försöker jag ursäkta vår prestation… haha. Men trots att jag visste om ungefär hur det skulle bli blev det svårare att hantera än jag hade förväntat mig. Bernies unga ivriga sida passade inte alls och när han dessutom valde bort att lyssna i vissa lägen så blev uppgiften omöjlig, att genomföra på ett konkurrenskraftigt sätt. Han gjorde fina utgångar men blev för intensiv när han skulle styra upp draget och i kombination med att inte lyssna blir det inte särskilt snyggt. Jag har svårt att låta hunden fortsätta jobba när den kör eget race. Att återta befälet kostar för mycket vad gäller linjer, fåren hinner hitta på annat medan jag ”talar” med hunden. Nu handlar det inte om att vi stannar och tränar, det är mer att jag driver igenom vad jag sagt. Det räcker med ett ögonblick av bristande koncentration på djuren och de hinner glida iväg från linjer eller passar på att sticka. De här djuren såg direkt när vi inte hade riktig koll på läget. Smarta tackor!
Fotot är taget av Jan Passchier. Jag blir full i skratt åt bilden, man ser på mitt hår hur mycket motvind det blåser. Det här var på lördagen på bana 1 och när svenskarna skulle köra mitt på dan så kom motvinden och flaggorna stod rakt ut (liksom mitt hår). Nu var inte motvinden det stora problemet för oss men den underlättade inte kan man väl säga.
Vi är en erfarenhet rikare och min inställning när jag åkte ner var att det var för att prova på. Nästa gång kommer jag vara bättre förberedd!