Nu är Bernie snart fyra månader och jag fortsätter skriva om vår så kallade vallningsträning – vilket i mångt och mycket handlar om att inte valla… En vallhund behöver ju kunna leva på en gård utan att valla allting hela tiden och jag vill kunna ha mina hundar lösa överallt utan att behöva vakta på dem hela tiden. Med tidigare valpar har jag inte funderat så mycket på hur jag tränar, med Bernie skriver jag nu en hel del även om livet bredvid vallningen.
Han har varit med i stort sett varje dag på promenader genom våra fårhagar. Nu börjar han bli såpass duktig att han får lite större frihet. Filmen visar en glimt från vår promenad i morse när vi passerade fåren. Han ser ju inte riktigt tänd ut men när jag tar med honom ut i 25-an är det ingen tvekan om fokus. Gillar honom mycket!
Våra morgonpromenader kan se ut ungefär så här:
Alla hundar går lösa hemifrån förbi stallet och ut på träningsslingan. Bernie brukar ta en sväng och hälsa på Patricias hundar men kommer när jag ropar. Så roliga är de inte Hubbe och Jalle 🙂 Promenad är roligare!
När vi kommer till den första stängda grinden har jag bundit fast honom medan jag öppnar eltrådar och tar bort träslanor. Konstigt nog säger jag alltid åt honom att stanna fast han inte har något val. Inbillar mig väl att han på nåt sätt ska göra en koppling. Han stannar utan prut och jag är lite förvånad att han inte protesterat. Antagligen beror det på att de andra hundarna ligger bredvid och väntar. Fina läromästare alltså!
När vi börjat närma oss fåren kopplar jag honom. Jag vill inte ha något misslyckat vallningsförsök. Han är hyfsad på inkallning. Kommer ibland inte ända fram till mig men står snällt kvar så jag kan koppla honom. Klappar alltid om honom med berömmande röst när jag kopplar honom. Ibland blir det även godis och ibland har jag med mig leksaken. Försöker variera så han inte ska få onödiga förväntningar. Ska dock träna på att han kommer ända fram.
När vi kommer till nästa grind binder jag upp honom igen. Har trampat ner en fristående plaststolpe för ändamålet eftersom det är el på i alla staket.
Lägger de andra hundarna i hans närhet. Skickar Sia att hämta och så blir det morgon-TV när fåren lugnt traskar förbi och in i hagen.
Har även tränat honom mycket på att stanna framför grindar och vänta på att jag lyfter trådarna så han och övriga hundar kan gå under. Nu kan han sitta lös och vänta på sin tur att gå under. Tycker han är väldigt duktig och lyhörd.
Som ni ser lever öronen sitt eget liv just nu. Ena dagen upp, andra ner. Han byter tänder för fullt och öronen brukar ju svaja i den åldern.
Slutligen när vi öppnat sista grinden så blir det lös promenad sista biten hem.
Duktig valp!