Igår var jag hos Åhza och tränade på hennes enorma ytor, där går verkligen få ut rejäla hämt. Härlig träning verkligen även om det väl gick sådär halvdant. När vi var färdiga med träningen dök dom här upp…
Kanske skulle ha vallat på dem i stället haha 😀
Just nu brottas jag med att få till sista touchen på Knuts utgång och det känns som en livslång uppgift. Han kan verkligen inte låta bli att sakta av och glida in sista biten. Men skam den som ger sig!
Kelli har ramlat bakåt i träningen och det är väl bara normalt antar jag. Jag glömmer ibland att det inte är så längesen hon faktiskt inte kunde höger vänster, inte ens muntligt… Nu kräver jag plötsligt att allt ska sitta på visslor och det fixar hon inte alltid. Lång fråndrivning ur balans blir för svårt och där har vi en del att fila på framöver. Igår blev jag sur på henne men på hemvägen bestämde jag mig för att backa träningen i stället. Inse att jag gått för fort fram. Ibland känner jag mig verkligen som en bad trainer…
Åhzas hundar gick jättefint, jag gillar ju Dolph. Han har en så skön attityd till djuren, pålitlig liksom. Och lilla Majsan, vilken guldklimp. Den blir grym nästa år!