Vi var hemma på nyårsafton tillsammans med några goda vänner. Det blev en urmysig kväll där Valter spöade alla vuxna gång på gång i kortspelet Uno. 
Men kvällen började med dramatik. Anna och jag inledde kvällen med att gå en liten promenad med hundarna och självklart tittade vi in hos tackorna. Och vad tror ni? Naturligtvis så här på nyårsafton, ombytt, sminkad och allt, så hittade vi en sjuk tacka. Hon kunde inte resa sig, verkade som förlamad i bakdelen. Det blev till att bygga en box, halma och bära dit foder och vatten. Tackan uppskattade att få mat, hon hade ju inte kunnat ta sig till höbalen eftersom hon valt att lägga sig inne. Hon ser pigg ut på ögonen, äter och bajsar men kan inte stå. Skumt. Jag avvaktar en dag till…
Idag skulle jag träna hade jag tänkt. Då hittade jag blod på köldridån in till tackstallet. Dessutom lite blodfläckar på några tackor, som att nån smetat av sig. Efter en bra stund hittade jag en tacka som har ett jättesår i underläppen. Som att hon fastnat och skurit sig. Kanske hon fastnat i hösilagenätet, det är ju lätt hänt? Hur som helst fick jag behandla henne så det blev lite jobb för Sia att passa en stund. Sen kom jag på att jag borde flytta några av de små tacklammen till träningsgruppen så de får äta upp sig lite. Det är lättare än att ha en specialgrupp i stora flocken. Så då blev det lite sortering på riktigt med Knut och det hade gått prima om inte en viss fröken K tyckte att vi behövde hjälp. Efter att ha börjat om ett par gånger (morr) så blev även det jobbet gjort. Tre äldre till tackgruppen och tre lamm till träning.
Ja och sen var det nästan mörkt, så det fick bli lite singlingsträning i 25.an. Och det var välbehövligt kan jag säga.
Vad mer… jo jag hade ju stalltjänst också. Det är riktigt roligt att pyssla om hästarna, bara fodring visserligen men ändå. Mysigt höra dem mumsa.
Knut tycker livet är jobbigt för Sia höglöper (på dag 32). Yes, hennes löp är lika knasigt den här gången och nu kan vi inte skylla på att hon väntat in Kelli. Kelli blev klar med sitt löp för flera veckor sen. Jag vet inte vad jag ska göra, hon har varit jättepigg hela hösten. Jag drar mig för att kastrera henne samtidigt som jag bävar för att det ska bli livmoderinflammation. På bilden sover han, uppskattas!
Ja det rör sig lite här bland djuren i nyårstider. Jag minns för ett tiotal år sen när jag och Tobbe var ute med fyrhjulingen mitt i natten och flyttade en nylammad tacka med tvillingar. Dom hade garanterat frysit ihjäl i den 30-gradiga kylan så vi tog in dem i häststallet. Jobbigt men gulligt!
Livet på landet 🙂