I lördags fyllde min lillebror Peter 50 år, känns helt overkligt, det betyder ju att jag är äldre. O my good 🙂
Brorsan och jag
Vi hade överraskningsfest i fredags och det blev väldigt lyckat på alla sätt. Han som själv älskar practical jokes råkade ut för dem hela dagen. Skojskoj!
Bilen
Ja, nu har jag bytt bort Volvon mot en sån här:
Merca har liksom aldrig varit på tapeten för min del förut men den här bara föll jag för. Det var Tobbe som hittade den och när vi diskuterade så sa han. Fan, vi är snart 60, det är inget å spara på… Herregud, där kom det igen, nu blev jag nog lite åldersnojjig… men såklart har han rätt.
Min är silverfärgad (bilden är lånad från mercedes.se).
Lamm
Nu lammas det för fullt. I fredags natt när vi kom hem fanns det tre söta tvillingar och väntade. Gulliga Emelie och Anki hade varit här under kvällen och passat dem (tack snälla ni!). Födseln måste gått snabbt och lätt för lammen var torra och allt liksom klart när jag kom. Precis som man vill ha det. Enda minuset var att de är väldigt ojämna 2, 2,5 och 5 kg vägde de. Jag ska plåta dem… måste komma ihåg ta med kameran!
I lördags kväll var det ytterligare en tacka som fick trillingar, helt jämna och fina. I går födde en tacka tvillingar ute i solen. Stora fina lamm som jag var i valet o kvalet lämna kvar ute. Men det blev att jag bar in dem i alla fall. Säkrast så med rävar bakom husknuten.
Eldat
Så himla skönt att få det gjort. Igår tuttade vi eld på vår stora hög borta i fårhagen. Städade upp lite och det är rätt mysigt att elda tycker jag.
Hundarna då?
Ja de är friska och pigga och nu är det bara några dagar kvar på karantänen. Det ska verkligen bli skönt att segla fritt igen.
All snö är borta (utom ploghögarna) så nu går det att valla nere på ängen, vilken känsla! Alla fyra har fått fråndriva och det är så himla befriande att kunna gå ner där och träna dem. Gissa om hundarna är nöjda?!
Agility har vi hunnit med också. Var till Bälinge i lördags och körde igenom Knut o Kelli. Kontaktfälten, framförallt Knuts, är jag jättenöjd med. Tyvärr krånglade båda lite med slalom och Karin trodde det kunde bero på att den stod så nära husvagnarna. Ja, varför inte? Jag la inte så mycket energi på det där och då eftersom det inte är ett problem i vanliga fall. Det är kf-hinder vi behöver träna mest på plus långhopp och däck eftersom vi inte har de hindren hemma.
Kelli är som en målsökande robot och kör lite eget race, letar hela tiden hinder och är inte alltid så observant på vilket jag menar. Vi är som två magneter, ni vet som inte vill gå ihop när man håller dem emot varann, hon vill inte gärna springa nära mig när det blir lite tempo. Det är såklart vallningsbågar hon håller på med men det är inte alldeles enkelt komma tillrätta med. Tips?