En strimma hopp… jag la på luren

Vet ni! I morse när Knut tog sina första steg så gjorde han det med alla fyra benen. OK fortfarande stel i bakbenet men en markant skilllnad mot de senaste dagarna.
Så medan jag satt och väntade i telefonkön på Strömsholm så bestämde jag mig för att avvakta några dagar. Jag läste Åhzas och Ninnies kommentarer här i bloggen… och ja, faktiskt. Det är ju faktiskt inte helt omöjligt att det som hänt är något snabbt övergående som inte alls har med hans ursprungliga problem att göra. En strimma hopp har tänts. Håll tummarna!