Igårkväll var vi några instruktörer som tittade på ett föredrag via Internet om agility foundation med Linda Mecklenburg Det var en ny upplevelse att ”gå på föredrag” genom att samlas hemma hos en klubbkompis (tack Karin!)
Tittar man på VM-klipp på Linda så blir man väl inte särskilt imponerad men hon hade definitivt en del tänkvärda saker att komma med.
Natural cues (naturliga kommandon)
Det finns ett antal naturliga kommandon som vi förare måste känna till. Rörelse, ögon, händer, kropp, röst (fick jag till alla nu?) Föraren behöver tänka på och träna dessa medan hunden redan kan dem. Det lät ju praktiskt 🙂
Exempel:
- Motional cue (rörelse kommando)
All rörelse framåt, i sidled och bakåt är kommandon till hunden. Ganska självklart egentligen. Det som jag fastnade för var dels bakåt signalen. Jag brukar själv många gånger utan att tänka på det, backa lite när jag gör framförbyten. Ibland tänker jag mig inte för, exakt åt vilket håll jag backar och hunden drar iväg åt ”fel” håll och vi får en stor sväng och i värsta fall till och med en disk. (Det här är ett problem även i vallningens delning… men mer om det en annan dag)
Linda använder sig av motional cue bakåt för att få hunden svänga snävt tillbaks efter ett hinder. Tänk dig att du sätter hunden framför hindret, du vänder dig själv med ryggen emot hindret, handen och blicken mot hunden. Du ger framåtkommando (eller hoppkommando) samtidigt som du backar lite och fångar upp hunden i en snäv sväng tillbaka.
Sen menade hon på att vår rörelse framåt är det som bygger släpp. Att kasta leksaker och lägga ut belöningar är decel cues (bromsande kommandon). Hon vill att hunden reagerar på hennes fart och ökar/bromsar beroende på vilket hon gör. Kastar man en leksak tar hunden leksaker vänder och kommer tillbaks till oss. Eller ökar den för att sen vänta på oss, eller vända… vilket är lika med decel… Risken är att vi genom att kasta saker avprogrammerar hunden att lyssna på vår motional cue.
Det här känner jag att jag måste fundera på lite mer innan jag köper det helt. Men det är definitivt tänkvärt. Hon menade att man skulle ha tålamod, alla hundar lär sig. Det viktiga är att vi själva inte är lata. Man behöver inte springa som Marc Topps (jippi!) hunden kommer lära sig med tiden. Men man måste springa! - Eyes cue (ögon kommando)
Vi styr hunden med våra ögon, vare sig vi vill det eller inte. Linda menar att om vi har hunden på vänster sida så måste vi titta på den, ha den i ögonvrån hela tiden eftersom detta är vår viktigast signal för att tala om för hunden vilken sida den ska vara. Lyfter vi blicken tex. för att titta framåt och hunden är lite bakom oss (ex upploppsraka där man lyckats hamna lite före) så vet hunden plötsligt inte vilken sida vi menar och det är risk att den byter bakom oss. Rimmar väl ganska bra med blindbyteskommandona där man skiftar axel (och ögonen) för att plocka hunden till andra sidan.
Viktigt alltså att vara medveten om sina ögonkommandon. - Hoppteknik o markarbete
Knut och jag körde lite hoppteknik a la Linda idag och det tror jag passar honom bra. Man tränar först in ett slags inkallning till fotläge. Bara det att hunden ska inte svänga in rumpan, den ska lägga vikten bakåt. Och min position ska vara benen i sär, ”på väg” till 90 gr sväng. Hunden ska komma till bakre benet (får godis från innerhanden) och sen svänga 90 gr (får godis från samma hand). Den ska röra tassarna på samma spår, inte på två spår som det blir om hunden lyfter rumpan för att hamna i fotposition. När hunden kan det på marken så kan man använda det för hopptekniken. Man sätter hunden nära hindret, ställer sig på andra sidan med tydlig ben- och kroppsignal att hunden ska svänga 90 gr innanför mig, nära hindret. Det blir alltså bara upp från sitt och tajt ner på andra sidan. Bra för hundar som inte använder benen för att hoppa, som hoppar med fart (och river). Mycket bra Knutövning!
Ja, det var förstås massor av info och jag kommer inte skriva ned allt här. Vissa saker köper jag och vissa inte (som vanligt). En sak som egentligen också är självklar är att om man har hinderkommandon så är dessa lika med framåt kommandon (forward cue). Man tänker kanske inte alltid så. Numera är det ju modernt att inte säga hindren, varför vet jag inte riktigt, själv gör jag det. Jag inbillar mig att om det kan hjälpa hunden på något sätt så är det bara en fördel. Om inte så är det ju bara jag som dragit på mig mer jobb…
Ha en härlig måndag!