Torsdag
Igår flyttade vi äntligen ut hindren från Lagga till klubben. Första utomhusträningen för i år och det var bara SÅ HIMLA SKÖNT!
Efteråt körde vi en hoppbana från helgens tävling i Kristianstad (jag var inte där). Vår träningsgrupp har bestämt att köra så tävlingslikt som möjligt, för att lägga extra press på oss förare. Reglerna är att vi får gå av om vi diskar oss. Jag tycker det funkar bra. Man skärper sig lite extra, kör på även om det blir lite tokigt. Ställen där man kanske velat ta om avstår man eftersom man vill få köra klart. Jag behöver helt klart den pressen på mig.
Första vändan började bra för mig och Fame. Men efter ett framförbyte lyckades vi diska oss 😮 när jag underskattade fällan till slalom och bara sprang på och trodde hon var med mig. Skyller på ringrosten 😉 Nästa vända svajade det en del men vi tog oss i mål med en vägran. Sen vände vi på banan och då, när det blev mycket svårare, ja då körde vi felfritt. Konstigt det där. Jag körde ett varv med Flipp också och han gick riktigt bra.
Knut, Ettan och Sia fick köra lite motionsagility och värdehöjare efteråt.
Fredag
Idag kunde jag inte hålla mig. Åkte till klubben igen och tränade. MYCKET längesen jag tränade två dar i rad… Men ska det bli nåt lär man väl ligga på… 
Gjorde en mycket enkel velodrombana med fem hopphinder varav tre oxrar och mycket varierade avstånd, tre 4-pinnar-slalom, balansen.
Knut fick en rejäl genomkörare och jag är helnöjd med honom. Han börjar tänka sig för vid hopphindren så kanske han kommer lära sig 😆 Han har helt klart lättare att hoppa om det finns markbommar eller om det är oxrar. Han behöver rejält synintryck för att kunna taxera rätt. Han är ju egentligen duktig att hoppa, han behöver bara fatta att göra likadant när det går fort.
Slalom fixar han oftast. Ibland skiter han i den, är väl för jobbigt att sakta in så han bara springer på, men det blir bättre.
Sia fick köra samma ”bana” men på lägre höjd och det gick (såklart) bra förutom att hon trillade av balansen en gång. Men synden kanske straffar sig själv för nästa försök så tittade hon på vad hon gjorde i stället för på mig…
EttanBettan fick köra en variant men där gungan ingick och hon var laddad som tusan, riktigt rolig. Hon verkade lycklig över att vi var ute igen.
Som avslutning tränade jag gunga med Knut. Han har hyfsad hum om vad han ska göra. Försöker tänka på tipset jag fick av Helena att vara jäkligt snabb med att belöna (klicka) exakt när han är på rätt ställe. Helt klart nyttigt att nån tittar och säger till ibland!
Deja Vue
Hade ett par unghundar här på kurs i morse och jag fick en deja-vue från när jag började med Kitty… Blod svett och tårar ena stunden och man ville bara ge upp för att nästa stund kavla upp ärmarna och ge sig fan på att det SKA gå. Ja, det var inget blod idag tack-o-lov men glödande temperament och kämpatakter fick vi se.
Det är ju så att bordercollie gärna går in i en slags bubbla när de förstår att de ska få valla får. De liksom säger till oss förare, ”ställ dig vid grinden så fixar jag det här själv” eller nåt ditåt. Det kan vara otroligt svårt att ta sig in i den där bubblan och det är en frustrerande utmaning att ”nå” hunden. Det behöver inte vara att hunden gör massa dumheter, bara det att den kör sitt eget race. Det är ju nödvändigt att få hunden förstå att det här gör vi tillsammans. Och – när man väl får den förståelsen så finns plötsligt samarbetet där och bitarna ramlar snabbt på plats. Vi har väl alla varit där mer eller mindre och idag lyckades en matte knacka ett litet hål på den där bubblan och vips så blev allt så mycket enklare. Well done!