Jag är projektledare för Knivsta BKs agilitytävlingar som går 23-24 maj. Det blir en ganska stor tävling där vi har två banor igång samtidigt. Just nu jagar jag domare som kan kompletteringsdöma några klasser eftersom det blir så mycket starter. Dessutom försöker jag få ihop funktionärer, det går åt mycket folk på en sån här tävling. Fullt ös från morgon till kväll och det är inte bara själva tävlingen som ska fixas. Det är parkering, toaletter, kök, prisutdelningar etc. Mycket är redan löst men än fattas det en hel del folk.
Så… har du inget att göra och vill frottera dig i agility – hör av dig! 🙂
Ja, nu var det inte för att ragga funkisar som jag skrev det här.
Jag skulle berätta om min dröm…
Inatt drömde jag nämligen att vi genomförde den här tävlingen. Allt flöt på fantastiskt bra och alla var nöjda och glada. Men plötsligt när allting är över och vi ska summera dagen så kommer vi på att vi inte haft någon tävlingsledare 😮 Hemska dröm! jag hade helt enkelt glömt bort att vi måste ha en tävlingsledare! Där stod vi och diskuterade vad vi kunde göra. Den ena blev mer upprörd än den andra. Tävlingen skulle förmodligen förklaras inofficiell och alla cert och sm-meriter blev plötsligt värdelösa. Jag kände hur mobben växte och växte och växte. I täten gick en ilsken liten man som påminde om hon som var så arg på oss efter förra årets tävling. Han hade en spetsig flagga i handen och alla skrek Knivstajävlar Knivstajävlar … men tack-o-lov vaknade jag innan de skulle kasta sig över mig. När jag drömmer mardrömmar är det alltid likadant, jag vaknar precis innan jag ska dö… Alldeles svettig var jag men fick snart ett litet leende på läpparna. Inte klokt vad man lever in i sina uppgifter…. puh!
Det värsta är att vi faktiskt inte har nån tävlingsledare än 😮
P.s. förresten drömmer jag till och från om just agilitytävlingar… hur jag åker vilse, jag hinner inte i dit i tid, jag hinner inte lära mig banan, jag hinner inte mina starter mellan banorna, jag ser inte nummerskyltarna när jag ska memorera banan utifrån, jag hittar inte mina skor, inte mina koppel, startar fel hund osv. Så jäkla nördigt. Och det är ofta helt absurda hinder som kan var möbler, trappor eller vad som helst som man ska över, under etc. En bana kan vara hopp över stol, över bord, uppför spiraltrappa, hopp ut i en lampa, ner i en soffa, genom en tunnel, stanna på matta, springa nedför en rulltrappa osv osv. I drömmen är det helt normalt med såna hinder men frustrationen blir stor när man inte hinner gå banan … och det är inte helt klart om det är jag eller hunden som egentligen ska springa den där banan… Knasigt va! 🙂