Bernie har drabbats av en ovanlig, obotlig, autoimmun sjukdom; SLO; Symmetrisk lupoid kloavlossning. Sjukdomen drabbar samtliga klor på samtliga tassar. Han kommer stå på livslång medicinering med vaga prognoser. Hans liv som högpresterande vallhund är inte längre realistiskt.
Det började redan i maj förra året men då förstod jag inte hur allvarligt det var. Alla klor gick sönder och vittrade bort under förra sommaren och han genomgick två mindre operationer.
Det började med en klo som gick sönder och han blev halt, inget konstigt med det, sånt händer ju. Jag behandlade den själv till en början men den blev infekterad så jag uppsökte veterinär. Vi hittade då ytterligare två klor som såg konstiga ut, som en separation mellan klokapsel och pulpa. Han hade inte ont av de klorna och jag hade inte en tanke på att han skulle vara sjuk. Veterinären rekommenderade att passa på ta bort även de två klorna när han ändå sövs för att ta bort den trasiga. Så så blev det. Veterinären indikerade redan då att det kunde vara SLO. För att fastställa eller utesluta SLO måste man amputera en tå och skicka på analys. Det lät ju jättedramatiskt men hen sa att man brukar vänta till en sporre bli påverkad och ta den eftersom den inte har nån egentlig funktion för hunden. Det lät ju mer rimligt.
Vi hade vid den tiden några andra sannolika teorier inblandade och jag klamrade mig fast vid att en traumatisk upplevelse några månader tidigare kunde vara orsak till försvagade klor. Jag fick stöd för den teorin på flera håll så jag var inte särskilt orolig då.
Bernie fick verkligen jätteont efter borttagningen av de skadade klokapslarna. Så ont som han hade veckan efter de operationen har han inte varit i närheten av därefter. Så kan man undvika att operera bort klokapslar tänker jag göra det i fortsättningen.
Under sommaren så vittrade klorna bort en efter en med ett långsamt förlopp. Han var smärtpåverkad ibland, men oftast inte. Men normalt var det ju inte. Googlar man så kommer det upp bilder av nakna röda pulpor vid SLO. Så har det inte alls varit i Bernies fall. Pulpan har långsamt vittrat sönder.
I slutet av sommaren blev en sporre drabbad och vi lät operera bort den och skicka på analys. Äntligen skulle vi få besked. Men beskedet var godag yxskaft. De kunde varken fastställa eller utesluta SLO. Jag blev otroligt besviken, varför utsätta honom för den (mkt dyra) operationen om inte analysen var värd något? Men det var ju ändå positivt att det fanns gott hopp om att det inte var SLO.
Under hösten mådde han riktigt bra även om klorna knappt fanns. Det som växte ut blev bara små stumpar men som han inte hade ont i. Det verkade som medan de växte ut så var han smärtfri. Vi kunde tävla, dessutom framgångsrikt, han tog flera SM-poäng. Vi hade något litet bakslag när han plötsligt gick på tre ben. Då hittade jag en pytteliten böld i en utväxande klo. Det blev som cement under klon, där pulpan är (borde vara) och därinnanför kunde det bildas en liten böld. Efter noggrant, försiktigt letande var det onda fanns så hittade jag den lilla bölden. När det gick hål på den och lite missfärgat blod fick rinna ut så blev han ohalt i stort sett direkt. Jag gjorde rent och hade bandage på nån dag och sen var han fit for fight igen. Detta hände kanske tre gånger. Då hade jag stort hopp om att det med lite tid skulle komma ut normala klor. Han var ju ohalt och hur pigg som helst.
Men så i vinter kom nästa bakslag. Sakta men säkert vittrade alla klostumpar sönder igen. Han blev mer smärtpåverkad den här gången än vid förra skovet (sjukdomen kommer i skov vet jag nu). Kanske berodde smärtan på kylan och snön, att stumparna fick mer kontakt med underlaget än när det är marmark? Det blir ju att man spekulerar till vansinne när man råkar ut för något sånt här.
Jag hade sen länge bokat tid hos specialist (flera månaders väntetid) och när vi äntligen kom dit så fastställdes diagnosen SLO direkt. Bernie ordinerades livslång medicinering med lite olika behandlingsmöjligheter beroende på hur han kommer svara på medicinen. Rullgardinen ned ?
Sjukdomen är inte dödlig, de kan leva ett hyfsat normalt liv med medicinering. Men att vara högpresterande vallhund var ju uteslutet.
Arvbarheten för SLO är inte fastställd och därför ska, enligt specialisten, släktingar inte tas ur avel. Sjukdomen är väldigt ovanlig på bordercollie och jag känner inte till någon i Bernies släkt som varit drabbad.
Bernie är nu omplacerad och kommer pyssla med anpassade aktiviteter eftersom hans klor inte klarar det tuffa liv som vallningen innebär. Hans uppfödare Anita har hittat ett fantastiskt hem åt honom och det verkar gå jättebra.
Någon tycker kanske att han borde kunnat få enklare uppgifter här istället för att flytta. Jag tänker att han förhoppningsvis har många år kvar att leva, han är bara knappt fyra år och det känns inte bra att han ska bo här med får utanför dörren när hans högsta förväntan är att få valla. Bernie älskar verkligen att valla och det är det vi satsat 100% på att göra. Nu får han lära sig andra saker, nosarbete mm och han slipper ha förväntan på att få valla så fort ytterdörren öppnas.
Nu håller jag tummarna för att det kommer fortsätta fungera bra i hans nya familj.
Tack för alla vänliga ord ❤️?
Så trist Pernilla. Bernie verkar vara släktens olycksbarn, övriga är (peppar peppar) friska. Jag tror hans sjukdom kan ha triggats igång av en traumatisk upplevelse som vi hade förra våren. Lång historia men han lyckades bryta sig ur en flygbur under en natt här hemma med löptik. Det ska ju liksom inte gå men han hade härjat så alla muttrar hade gängat upp sig, så kunde han lyfta på taket och gå ut. Vi trodde länge att det var orsaken till kloproblemen eftersom han antagligen har grävt och försökt alla medel för att ta sig ut. Stress kan ju utlösa autoimmuna sjukdomar. Men det är ju bara en teori, vi kommer aldrig få svar på det tyvärr.
Tog bort en bc hane pga auto immun sjukdom, inflammationer i lederna med smärta, och en av hans kullbröder togs bort pga just SLO. En annan bror hade också mystiska symptom så något var galet i den kullen ?
Nej, vad tråkigt. :'( Fint att du hittat ett bra hem till honom. Han kommer att komma över att han inte får träffa får. Men tufft att bli av med en grym vallhund och livskamrat. <3
Men vilken otur du har Eva! Jättetråkigt med fina Bernie men skönt att han får möjlighet till ett så bra liv som det går. Tufft beslut, men klokt. Kram!
Det är så galet sorgligt att Bernie inte kan valla som den fantastiska vallhund han är. Känner verkligen med dig.
Men jag är otroligt tacksam över att han har fått ett nytt hem. Det verkar funka alldeles utmärkt. Han kommer att få nya hobbies och bli högt älskad.
Han kommer förhoppningsvis att få ett långt och härligt hundliv och jag, mamman och syrran kommer att få träffa honom.
Som tur är så är det lättare för hundarna att flytta än för oss att låta dom flytta ❤️
Vad tråkigt för er och jag tycker helt rätt att han får bo i en familj som är mer anpassad efter det liv han måste leva <3
Kram Eva, Bernie kan vara glad över att haft en sådan klok matte och vi önskar honom all lycka i nya hemmet ❤️
Så otroligt tråkigt för er! Jag tror precis som du att har kommer att få ett toppenliv i sina nya roller. Stor kram!