Varit i Frövi på agilitytävling. Resultaten kan vi tala tyst om, jag och hundarna har fått lite motion… Åkte igår kväll med husvagnen, jag och Anja med hundar.
Kellis första turné… hon har egentligen skött sig exemplariskt förutom att nöden tryckte på kl 03.30 i natt… Någon tyckte jag skulle ha låtsats att det inte var min valp (dvs Anjas…) men det var liksom lite svårt att få Anja och tro det… bara stövla ut och b-a valpen. Sen sov vi sådär resten av natten. Knut envisades med att typ en gång i timmen försöka hoppa upp i sängen där Ettan låg och ni kan ju ana vad hon tyckte om det…
Kelli minglade runt lite under dagen och allt var frid och fröjd. Väl hemma tänkte jag – en kort prommis sen stupsover hon. Trodde jag ja…
Eftersom det var kväll och lugnt på gården fick hon vara lös. Vi gick in i stallet och hämtade Spottys nappflaska, laddade den. Sen kurs mot fårhagen. Hade tänkt koppla henne men det tänkte int e Kelli… hon drog som en avlöning och jag tänkte jaja har hon den attityden så kan hon väl få gå på elstängslet då… Hon duckade som en vuxen och sprang målmedvetet före, höll jämna steg med Knut som brukar ligga först. Han letar alltid reda på fåren och markerar dem med sitt eye, himla smidigt. Men Kelli såg ju också fåren, och sände. Hon sprang på en liten båge runt ett gäng med tre tackor med lamm och var på väg in i upptag när jag insåg det här GÅR inte. Så jag skickade Fame och tack-o-lov så hakade hon på henne. Stoppade Fame och valpen stannade. Puh.
Sen kallade jag in Fame och fick tag på Kelli. Vilken liten odåga!!
Nåväl. När vi var klara och gick hemåt så släppte jag henne igen. Hon sprang lika ystert igen och man kan ju inte annat än skratta åt henne. Högg i sig lite hästskit på vägen, rusade upp mot förstukvisten och dundrade rakt in i hörnet. Precis samma ställe där Knut höll på och slå ihjäl sig för nåt år sen. Kelli skrek och stod på tre ben. Jaha, det var den valpen det hann jag tänka. Jag såg lösa benbitar, frakturer, operation och konvalescenser rinna förbi i huvudet. Hon pep en stund, jag försökte ignorera och snart var det glömt. Puh igen.
Sen kom vi in och hon springer in och kräks på köksgolvet. Vidare in och kräks lite till under vardagsrumsbordet. Sen in på kontoret och skiter… Nu började jag bli lite less på henne…
Gjorde i ordning mat och gav alla hundarna, även kräkmaja. Sen låste vi in oss hon och jag på kontoret och här håller hon fortfarande på. Sliter och drar i allting, precis som hon måste ta igen allt hon missat under dagen. Eller nån slags euforisk lycka över att slippa bo i husvagn kanske. Jag som tyckte hon var så lugn idag… men det var förmodligen lite ont i magen – och nu … ja nu mår hon nog rätt bra tror jag 🙂
Och öronen har rest sig, på hemvägen!… (är det möjligt?), förmodligen av vinddraget när Anja körde hem 🙂
Nu har hon lugnat sig en smula. Hon fick en ny leksak idag, faktiskt den första pryl jag köper åt henne… (snål matte). En jättelång vit luddig sak med fårhuvud 😆
Det var dagens Kelli det.
p.s. jag lovar fota mina örter snart 