Publicerat av Eva

SM Karlskrona

Resan
I sista minuten blev resplanen ändrad och jag åkte med Britt ner. Pappa var så gullig och skjutsade mig till E4 och tog sen hand om bil och Sia över helgen. Härligt med en sån pappa, han ställer verkligen alltid upp.
Vi bodde på Lyckåhemmet, ett jättefint vandrarhem med hotellservice. Fina resårsängar och fräscha duschar och kök. Toppen helt enkelt. Anita hade fixat boendet och mötte upp där nere.

SM-arenan
Vi åkte ut till klubben där SM skulle gå. Det visade sig vara en liten klubb ute i buschen. Allting var väldigt småskaligt och trångt. Det här skulle bli ett annorlunda SM. Man fick bara sätta upp tält längs en lång- och en kortsida på ena banan. Resten hänvisades till ett par ytor helt utan översikt över banorna. Egentligen tycker jag inte det var så stort problem men vi var ganska irriterade inledningsvis. Speciellt som vi var där så tidigt och inställda på en fin plats vid ringside.

Fredag
Veterinärbesiktning, invigning och lottning. Jag måste säga att det känns helt onödigt att behöva vara på plats över ett dygn i förväg. Veterinärbesiktningen skulle kunna genomföras fredag eftermiddag i stället. Invigning i direkt anslutning till första start – typ som på NM. Fick nån sån tokig idé att man skulle vandra in klubbvis ( i stället för landvis). Kan tänka mig Terese i täten med en KNIVSTA BK-skylt och därefter alla våra SM-deltagare. Läckert!
I år var invigningen tydligen en parad från klubbstuga till lydnadsplan och lottningen saknade totalt den magi och stämning som brukar vara vanligt. Vi skippade invigningen, jag brukar aldrig gå på den och jag tror det var typ en handfull agilitymänniskor med på den. Man har fullt upp att ta hand om hund och annan uppladdning sådär dan innan.
Lottningen var i ett ruffigt militärtält som var alldeles för litet, precis som på SM i Kristianstad. Hur svårt kan det vara att räkna ut hur många som behöver plats? Det fanns inga sittplatser, det regnade och det var hål i taket. Själva lottningen var en knapptryckning på Alars program och sen lästes startlistan upp. Magiskt? Nix. Stämningehöjare? Knappast. Minns den mysiga lottningen från ifjol… eller förr i tiden när reserverna satt på helspänn…

Det blev en lite trist inledning på SM alltså.

Lördag

Jag vill verkligen hylla den gulliga trevliga tjejen som jobbade som parkeringsvakt vid bommen på lördagens morgon. Alla ville såklart köra fram och få packa ur bilen, men det fick man inte och jag kan bara tänka mig hur många sura miner den stackaren fick se. Hon hade verkligen rätt attityd. MYCKET bra jobbat!

Vårt smallag inledde och det gick strålande! Ganska strulig bana men vi satte tre nollor och gick in på fjärdeplats. Med hyfsad tid borgade det för bra chans inför söndagen. Här är våra lopp!

Ettan inledde med en stabil nolla
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=pKgvjxtTZe0]

Piraya ut som tvåa och tyvärr ett missförstånd i början och disk. Toppenrace för övrigt!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BZDklV_Gd0I]

Lovis och Åsa klarar pressen och sätter ett felfritt lopp
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Ugykc2GH5to]

Lycka avslutar och de är också felfria, jippi!!!
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=vDowkaJSZKw]

Sen var det largelaget och vi körde också bra. Fame felfri, Swift fick ett slalomfel och reserven Vincent gjorde ett riktigt kanonlopp! Vi slutade på andra plats inför söndan, något bättre tid än ledarna som var felfria.

Individuellt var Ettan det segaste hon varit på många år. Jag fick med nöd och näppe runt henne med massa tidsfel och annat tjafs. Lägger ut loppet ändå… det syns att hon på nåt sätt försöker men inte orkar (eller nåt ditåt). Hon gick inte jättefort i lagloppet heller, men det här var verkligen sakta. Ser på filmen hur jag anpassar farten till henne…. inget jag tänker på när jag springer där men det känns som om jag skulle ösa på själv så skulle hon hamna långt efter 😮
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=HQEJzFf9KJI]

Söndag
Äntligen fint väder! Sol hela dagen – toppen!

Lilla laget
Vi började med smallaget igen och det var lite skakigare idag vad det nu berodde på… precis som förra året. Jag kände mig inte särskilt nervös men lyckades ändå dra på oss fel. Ganska enkel agilitybana där största svårigheten var att välja rätt tunnel/balans på ett ställe där en lång tunnel låg som makaron runt balansen. Ettan snubblade på A-hindret och blev kvar på uppfarten. Jag var tvungen springa tillbaks för att kolla var hon tog vägen och då gick hon såklart ner igen, åt fel håll. Vägran. På’t igen och sen gjorde vi resten bra. Men skit med 5 fel och nåt tidsfel. Jag menar ett A-hinder rakt fram – hur kunde det hända? På ett SM… 😕
Eva Marie och Piraya gjorde ett riktigt kanonlopp men flög av gungan för tidigt så där blev det också en femma.
Åsa och Lovis tappade linjen efter en tunnel och hamnade på fel hinder. Lovis flyger fram och det ser nästan ut som hon blåser iväg ibland!
Lena och Lycka ut sist och är felfria fram till tre hinder kvar då halkar Lena omkull efter gungan!!! Lycka hoppar nästa hinder med Lena liggande, snurrar tillbaks och Lena tar sig snabbt på fötter och får henne över sista hindret. Snacka dramatiskt!!! Men dom är felfria!

Vi går in på en andra plats och sen visar det sig att resterande lag diskar ut sig så vi tar SILVER!!! Helt otroligt bra. Samtidigt som man glädjer sig jättemycket går det inte låta bli gräma sig… OM Ettan inte snubblat på A-hindrets uppfart…. (hade vi tagit guld). Men men så är det många som kan säga.

Jag är mer än nöjd med silvret. Det var Ettans sista lag-SM och jag blev alldeles rörd när resultatet var klart. Vilken karriär hon har gjort ändå, det lilla krypet. Blyga lilla Ettan som ingen trodde på i början, som inte är jättesnabb men som för det mesta gör allting rätt.

Ettan har tagit FYRA sm-medaljer.

  • 2003 – lag brons
  • 2004 – lag guld
  • 2005 – ind brons
  • 2009 – lag silver

Stora laget
Vi låg som sagt tvåa och startade näst sist. Jättestor medaljchans men skakigt att vara tre hundar.
Utmanande bana och jag var klart bekymrad över slalomingången. Dels är Fame dålig på den ingången och dels var jag tveksam hur jag skulle hinna dit. Jag hörde hur hon klonkade i hinder två, tyvärr rivning. Hur svårt kan det vara att TITTA på hunden? Jättesvårt tydligen. Jag blir så himla ARG på mig själv. Slalomingången var inget problem alls. Allt gick som på räls fram till tunneln under balansen på slutet. Då gjorde jag det IGEN. SLäppte henne med blicken – och hon sprang förbi tunneln, in under balansen och domaren blåste. SKIT. Jag tappade all energi, kände mig som en vissen tulpan, stackars hund. Joggade av banan och försökte muntra upp Famestackarn. Då ropar Sven Åfeldt, överdomare… – Fel domslut! Då visar det sig att det inte alls var någon disk. När tunnel ligger under balansen så får man springa under den… Jaha nu skulle jag få omlopp. Uppladdningen för mina lagkamrater Malin och Stina gick minst sagt i vågor. Deras lag-SM slutade ju i och med min disk eftersom vi bara var tre i laget.
Jag skulle starta sist, efter sista laget. Det var ju bra, då skulle jag hinna hämta andan och ladda om. Jag meddelar Malin som stått på startlinjen ett bra tag med Swift. Hon går in och kör – då kommer en funktionär och säger att jag måste starta sist i vårt lag. Fan också, men här gäller ju att gilla läget. Försöker peppa mig och Fame igen. Men det blev väldigt konstigt. Först besvikelsen över disken. Sen en konstlad slags belöning av hunden (hon fick såklart allt godis, SM var ju slut för henne), sen besked om omlopp inom ca 5 minuter. Nytt besked omlopp om 2 minuter… Sen hör jag domaren blåsa – Swift har diskat sig och då struntar jag i att köra om mitt lopp.
Trist blev det.
Det positiva var iaf att Stina körde fantastiska lopp med Vincent, vilket ekipage!
Ann – vi hade verkligen behövt dig och Flipp – vi hade behövt en fjärde hund!!! Nästa år…. då j…..!

Individuella loppet
Ettan var lika seg idag i individuella loppet. Hon kanske bara orkar ett lopp per dag? Vi tog oss runt med nöd och näppe. Hon slutade faktiskt på placering 16. Siffermässigt är det ju bra av 65 stycken. Hon slog faktiskt 49 hundar som diskade ut sig…

Prisutdelning
Den kom igång hyfsat snabbt för att vara SM. Stor och bra prispall där alla i laget fick plats. Kändes bra att stå där 😀

Övrigt
Här är lite av mina synpunkter på detta SM

Positivt

  • Funktionärerna. Härlig attityd hela vägen.
  • Hinderparken – nya fina hinder.
  • Bra och väl avskild framhoppning.
  • Flytigt – tävlingarna flöt på bra och tidsschemat hölls fint.
  • Fina rastningsstigar
  • Riktiga toaletter med tvål och rejält med papper
  • Uppdelad veterinärbesiktning på storlekar var bra
  • Rejält stor prispall där alla fick plats
  • Beredskap med gruslass när parkeringen regnade sönder.
  • Lite tveksam om det är positivt men på ett sätt tycker jag det är bra att vi nu provat ett klubb-SM. Nu vet nog alla att vi vill ha ett arena-SM i stället.

Negativt

  • Informationen. Jag tycker bristen på information är nyckeln till alla klagomål i stort sett. Efter att SM förut alltid gått på arenor så blir förväntningarna höga.
    Man kunde förberett oss på att det inte skulle finnas tältplatser, att det var långt till parkeringen, att det var JÄTTElångt till sm-campingen och att man inte kunde köra emellan, att invigningen var där den var, att lottningen var uppdelad på storlekar och tid (fick vi veta när vi kom dit), att planerna lutar och är ojämna, att det är få toaletter.
  • Ljudanläggningen hördes inte varken på lottning eller tävling.
  • Diskningen av Emelie Merenius är oförlåtlig, sånt får bara inte hända. Den manuella tidtagaren MÅSTE kolla att tiden är rimlig. Den här gången var tiden helt orimlig och det borde ha upptäckts direkt. Hädanefter måste det bli krav på att manuella tiden skriv ned.
  • Information till publiken om varför tävlingen stannar. När protesten angående Emelies tid mottogs borde publik och tävlande informerats.
  • Emelie borde definitivt fått köra sitt omlopp sist av alla. Obegripligt för mig att de krävde att hon skulle köra direkt. Kan man köra löptikar sist så kan man väl köra omlopp sist! Jag förstår inte.
    Nu hade hon kört ett bra nollat individuellt lopp som hon ledde på. Visst, det var många hundar kvar men en efter en körde bort sig. Hon hade hunnit belöna och gått av sin hund. Hon var förmodligen överlycklig. Sen ropar de efter henne och ger henne denna kalldusch. Du måste köra om nu. Hänsynslöst och obegripligt. Det blev en disk.
    Jag har klockat hennes första lopp flera gånger på videon och hon är sämst fyra, förmodligen trea, om hennes lopp hade räknats. 
  • Varför får lydnaden de bästa planerna? Minns förra gången i Blekinge.
  • Varför endast tre individuella priser i agility? (men 6 i lydnaden) . Jag hade blivit gruvligt besviken om jag kommit bland de sex bästa och inte fått något pris. Visserligen fick jag bara en flaska lavendelsschampo när jag kom 6.a med Fame för tre år sen men ändå…. det är ju ändå SM! Inte ens på en vanlig tävling är det så få priser.

Nu är jag trött på att agility prioriteras lägst. Det känns som vi behöver ruska om hela SBK. Vi behöver in med agilityfolk på kansliet, i FS, i distrikten, överallt! Agilityn är för sjutton störst.