Gotland!

Mina reskamrater Anita och Ann har redan skrivit en hel del i sina bloggar med massa fina bilder, så jag väljer att berätta lite annat…. och en del som är lite samma såklart 🙂 Vi har haft väldigt roligt men jag är extremt väldigt trött efter extremt långa tävlingsdagar. Levide (första två dagarna) var gemytligt och trevligt med bra underlag, fin natur och härlig stämning. Visby (sista tre dagarna) var stort och mäktigt och för att vara deras första stortävling är jag helt klart imponerad.
Jag gissar att vi kommer få uppleva många stora tävlingar framöver på Gotland.

BRA har det gått för massa Fame-släktingar och andra …. här är några av dem. Jag minns såklart inte alla men här är några som fastnat lite extra på näthinnan.

Fame – mor, mormor, farmor och mormorsmor…
Foto: Ann Björkenius

Malin som vunnit med både Swift och Prim, samma dag dessutom! Prim ytterligare en uppflyttningspinne (barn och barnbarn till Fame). Dessutom har Ess tagit några mycket imponerande vinster och bra insatser.
Sandra och Peg som gjort massor av fina lopp och utvecklas i raketfart.

Sötaste Sandra och Peg. Foto: Anita Axelsson
Annelie och Cleo som gjort fantastiska lopp, vunnit och tagit pinnar uppflyttningar så jag tappat räkningen (barnbarn till Fame)
Frida och Alice som tagit sm-pinnar (barnbarn till Fame)
Eva och Bonzo som kommit 3.a och uppflyttningspinne (barnbarn till Fame)
Helena som vunnit flera klasser med Jill och nu är i trean. Dessutom har hennes systrar Femme och Nike också vunnit flera klasser.
Maria har tagit cert med Smilla samt sadlat om Peace till agility (förutom vallning)
Jocke och Fellow som tagit massor av finfina klass 3-placeringar med en 2.a plats som bäst (kullbror till Fame)
Svante och Fri som tog en 3.e plats i sista hopp-trean! (brorsdotter till Fame, Flipp är pappa)
Anja och Zorro avslutade med en 5.e plats i sista hopp-trean!
Anki och Urban som tog en SM-pinne och uppflyttning till agility-trean!
Eva och Misty som vann med sitt nya lag där bla Birgitta och Hugo ingår!Grattis alla – både nämnda och icke-nämnda!!!

Dagens Kelli….

Min ”stressade” valp är på agilitytävling… 🙂 Foto: Ann BJörkenius

Några bloopers… livet i en husvagn med 10 hundar, 3 vuxna och 2 barn….

Söndag kväll – första kvällen. Som icke-töntiga hundägare ska hundarna sova i förtältet, minsann. Ja åtminstone de stora hundarna. Vi hade hägnat in en stor tomt runt husvagnen, så stor som vår plats tillät (och lite till). Sen fixade vi med Ullareds-bäddar, fårskinn och myspys åt dom. Kellie i buren förstås men de andra var lösa där inne. Allt frid och fröjd till en början. Jag tittar ut i förtältet genom fönstret och hör att ett skott smäller inte långt därifrån. Fame och Sia studsar som pingpongbollar och byter plats. Ett skott till smäller och båda drar in under husvagnen. Övriga ligger lugnt kvar. Ett skott till och nu börjar fler av dem skruva lite på sig.
– Det här går inte, säger jag bestämt. Ska det smälla så här hela natten lär vi ta in dem, så vi har koll. Vem vet vad de tänker hitta på på den här campingen. Kanske blir värsta fyrverkeriet… Sagt och gjort, in med hela packet och jag tror nog vi alla kände oss rätt nöjda med att ha våra kelgrisar inne. Det blev dessutom väldigt kallt de första nätterna (typ 5 grader) så det kändes bra ha dem i värmen. Faktum att det funkade otroligt bra.
Måndag morgon – vi är lediga och ska ha sovmorgon eftersom resten av veckan kommer bli extremt tidig med banvandringar klockan 6 eller 7 varenda dag …
HALV SJU vaknar vi av att någon drar igång en röjsåg utanför vår husvagn. Vi lyssnar irriterat ett bra tag. Till slut ilsknar jag till ordentligt, stövlar ut i bara pyjamasen och hittar en man med en färgpensel i handen. Jag pekar på Röjsågsmannen och frågar om det verkligen är nödvändigt att göra detta klockan HALV SJU på en semestercamping? Han rycker oförstående på axlarna och jag förstår att han inte hajjar svenska. Jag pekar på RÖJSÅGSMANNEN och visar med händerna att vi vill sova, han fattar och får tyst på eländet. Suck. Är det inte Röjsågsmän så är det Dieselmotorer…
Tisdag morgon. Vi är uppe med tuppen och ska till Levide och tävla. Anita är förvånansvärt sent uppe och det första hon säger när hon vaknar är
– Jag är sjuk!
Hon hade åkt på en dunderförkylning och då menar jag verkligen DUNDER. Hela veckan har har hon oroat sig för att vi andra ska vakna av hennes hostningar, tablettknaprande, snorande och snorsnarkande nätterna igenom. Men ICKE – efter en 14-timmars agilitytävling sover man som en sten.
Lördag morgon, klockan är ställd på 05.30: Ann säger försiktigt (och jag vaknar direkt och förstår omedelbart att hon tänker säga något mindre roligt )
– Eeeva… är inte klockan halv SJU!
Reaktionen är omedelbar (inte bara hos mig, ska det visa sig)… Shit! jag har försovit mig. Jag och Sandra (som skulle åka med mig) kommer missa banvandringen och vår klass 1-start med Knut o Peg (som började klockan 7). Vi skulle cykla till tävlingsplatsen och inte en chans ta sig från sängläge och dit på så kort tid. Ja, det hade väl gått men…
Jag kastade mig efter mobilen för att kolla klockan – då var den 04.30…
– Stressad småbarnsmamma…. muttrar jag ilsket och återgår till kudden.

Ann och gulliga Mattias. Foto: Anita Axelsson
Senare samma morgon, när jag tagit ut valpen ur buren… Jag har henne i famnen för att hon inte ska kissa i förtältet och ställer ner högerfoten på pallen utanför dörren…. Trampar snett och ramlar 😳 Kan inte ta emot mig med händerna eftersom jag har en valp där, parerar med fötterna och skrapar upp ett 10 cm långt sår på vänster smalben. JÄVLAR VAD DET GJORDE ONT! Jag tänkte att sånt här gör ungar jämt men fy satan vad ont det gör. Kelli landade ganska mjukt men kissade på sig i ren förskräckelse (ja, i förtältet såklart) och jag försökte dämpa mina ajajaj-skrik.
Lördagen fortsatte i samma anda. När jag sprang loppet med Knut så hamnade jag hela tiden fel i min linje så jag fick knuffa tillbaks honom mot hans linje och till slut vinglade han in framför mig, jag snubblade och ramlade handlöst framåt. Skrubbade upp ena underarmen och kunde lätt hålla mig för skratt. Tog mig upp på fötter och fullföljde loppet någorlunda men jösses vilken start på dagen.
Söndag morgon. Vi är som vanligt uppe med you-know-who (tuppen). Ann berättar
– Jag vaknade av att någon höll på och vevade upp husvagnsbenen i natt…. men så var det någon av er (troligen jag) som snarkade…

Resultat egna hundar

Vårt lag Perfect Precept har bytt ut Sia mot Windann’s Alice och Frida Pettersson. Anns Flipp kunde inte starta på grund av ormbettet så vi körde på tre hundar. Det betyder att vi har tre generationer i laget. Kullsyskonen Fame och Flipp, Fames son Swift samt Fames barnbarn Alice (Winda är mamma).
Vi körde riktigt bra med en 2.a och en 3.e placering som bäst och nu är vi klara för SM 2009! JIPPI!

Fame har kört individuellt med Anita och i laget med mig. Måste säga att Femsing imponerar, hon blir bara bättre för varje lopp hon får köra. Hon har tagit två eller var det tre? SM-pinnar inidividuellt med Anita samt gjort flera fina insatser med laget. Jag tycker att hon blivit lite snabbare igen så vi får väl se hur sommaren utvecklas! 🙂

Ettan inledde den första dagen med att vara riktigt långsam och verkade ha svårt att hoppa. Hon tog visserligen en 5e placering men var verkligen inte bra. Jag blev riktigt orolig för henne och började fundera på om hon ser bra. Jag strök henne dag två och sen var det vilodag plus fick hon stå över första loppet i Visby. Sen gick vi in och körde en hoppklass där jag bara var ute för att hon skulle få göra något positivt. Gissa om jag blev förvånad när hon sprang på som sjutton! Visserligen drog jag ut henne ur slalom men hon var tillbaka! Resterande dagar tog hon ytterligare två sm-pinnar och top-ten-placeringar. Nu känns hon som när hon gått som bäst förr om åren. Man undrar ju vad det beror på men SKOJ är det!

Knut
Ja, vad ska man säga? Han är blixtrande snabb och varken han eller jag kan hantera det. Knut, han kraschar hinder, fixar inte slalom, flyger gungan, ramlar förbi hinder. Jag, jag hinner inte med, jag blir handlingsförlamad, reagerar för långsamt osv…. Good dog, shame about the handler…
Ge oss nåt år så kanske vi lär oss! 🙂 I Love this dog!