Sias rehab fortsättning
Idag har jag och Sia varit på Strömsholm, på återbesök hos Lennart Sjöström. Vi var där 1 juni och fick diagnosen kronisk myocit eller mer precist skadat muskelfäste gastrochnemius vb med lös benflisa. Ärrbildning påbörjad och inte läge för operation.
Idag hittadeLennart ingen ömhet eller hälta! Flisan vid muskelfästet (gastrochnemius/vadmuskeln) har kapslats in bra och han tyckte det kändes som en bra ärrvävnad. Vi ska fortsätta som förut minst en månad till, med succesivt upptrappad träning och sen ska hon vara klar för hårdare tag 😮
Det känns både som JIPPI och en stor ångest. Jippi såklart för att det går framåt. Ångest för att jag inte törs lita på att det kommer hålla. Jag vill ju få henne tillbaks som tävlingshund och vägen dit känns lång och farlig.
Vi går på rehab hos Kjerstin Pettersson på Ultuna. Hon tycker också att Sia känns bättre men jag har en känsla av att Kjerstin kommer vilja rehabilitera längre än en månad till. Jag har fullt förtroende för både Lennart och Kjerstin, det är verkligen skönt att träffa fullfjädrade proffs. Eftersom jag träffar Kjerstin regelbundet så blir det hon som får bestämma träningstakten.
Nu, efter drygt 1,5 månad är vi uppe i följande träningsschema:
- Vattentrask 1 g per vecka 23 minuter varav 2 x 1 minut i trav.
- Simning ca varannan dag i 10 minuters-pass. Började med 5 minuter för 2,5 vecka sen. Känns som simningen ger väldigt mycket för hela kroppen. Kjerstin vill dock att jag ska träna mer riktat, mot gastrochnemius.
- Balansera på 1 bakben alternativt på diagonala benen, små övningar varje dag.
- Gå på bakbenen. Jag håller i framtassarna och hon får försiktigt gå 5-6 steg bakåt och framåt. Har gjort den varannan dag eftersom den är rätt ny för oss.
- Töjning av gastrochnemius genom att pressa mjukt och dra i muskeln och fästena (helt nytt för mig). En slags mix av massage och vanlig töjning.
- Gå i stege. Suck – inte min favorit – gilla gilla läget… Så här såg det ut i vintras. Just nu har vi bara en stege och ingen klövjeväska. Går 10 ggr fram och tillbaka två ggr per dag.
- Promenader i koppel. Runt 30 minuter. Hon lever ett ganska normalt promenadliv, ja förutom kopplet då.
- Vallning några minuters fösning i koppel. Varannan dag. Det här tar rejält eftersom hon tar i med hela kroppen. Ni kan ju gissa vilken av alla övningar som är roligast… 😆
Apropå Vallning…
Längesen jag skrev nåt om det. Men jag gick liksom in i väggen lite där i maj. Först bakslaget med Sias hälta som gick upp igen och sen all lammning mitt upp i alla andra aktiviteter som var i maj. Jag har släppt allt vad vallning heter i stort sett och bara kört agility sen dess. Känns som ett helt rätt beslut faktiskt. Jag är ju lite av en tävlingsnarkoman, tyvärr inte lika duktig träningsdito… Visserligen skulle jag kunnat tävla vallning med Knut men dels har vi haft lite för dåliga träningsmöjligheter ett tag och dels behöver han mer erfarenhet för att hävda sig i IK2. Nu har han fått sköta alla jobb här hemma. Inte för att det är så jättemycket att göra men det blir ju lätt så att man tar den gamla erfarna när man har ltie br åttom. Nyttig tid för honom har det varit och nu börjar jag bli lite sugen igen. En annan sak gällande tävla vallning på sommaren. Jag gillar inte att valla när det är 800 grader varmt ute. Det blir ingen bra fårhantering och risken är att man kör helt slut på hunden. Sia fick ju en mjölksyrachock förra sommaren och det vill jag inte uppleva igen. Kan omöjligt vara hälsosamt att bli så trött.
Så att tävla framåt hösten tycker jag låter som en utmärkt plan 🙂
Senaste dagarna har jag haft några här på vallningsbesök. Vi har tränat lite på tackor med lamm, det blir väldigt klurigt med drag och djur som inte håller ihop av sig själva. Hundarna får verkligen jobba. Men det går bara köra litegrann på dem eftersom de inte är frånskilda än. Träningsgruppen är utmärkt att träna fålla in på. Har aldrig varit med om maken till tjuriga tackor. De vill verkligen inte gå in i den där fållan. Perfekt träning!