Solna-Sundbyberg agility lördag
Två enkla klass 1-banor för Knut. Började med en hoppbana och Knut började kanonbra, perfekt slalom. Sen vet jag inte om jag var inspirerad av att ha tittat på VM eller om jag bara var trött och ringrostig (jag väljer VM 🙂 ) Banan var liksom lagd med mjuka svängar så det blev egentligen aldrig läge att springa nånstans… förrän vid platten – där gick proppen ur och jag började springa som en tok. Bara en liten liten detalj… efter platten kom banans enda svårighet, ett hinder som inte låg på linjen. Tror ni att jag kom ihåg att styra? Nä jag sprang bara på och naturligtvis sprang han förbi hindret.
Nästa lopp, agilityklassen var ungefär likadan. Inga gigantiska fartsträckor där man inte hann med och inga svåra svängar. Så jag sprang på där och njöt av att hunden bara sprang på. Tills vi kom till banans enda svårighet… med en hindersökande hund kunde man tänka sig att hunden valde en tunnel till höger i stället för att svänga till vänster. Ingen jättefälla men visst – en fälla var det.
Och vem gick i den tror ni?
Jodå, där sprang jag med ett leende på läpparna, nöjd för att han hoppat så bra, tagit kontaktfält så bra, tagit slalom så bra och glömmer styra. Igen!
Han seglade iväg mot tunneln och jag gastar ”här” och han vänder på en femöring och missar såklart hindret. Så jag kan inte skylla på att han inte lyssnar… han är otroligt lättsvängd bara nån (ni vet vem) håller i ratten…
Fame en pinne kvar
Fame började med agilityloppet och hon (här skyller jag allt på henne, sen att det är någon som inte lärt henne, det är en annan sak… ;). Gamla gumman 9,5 år tjuvstartade, orkade inte göra färdigt slalom plus hoppade balansen. Jösses som man kan fuska till det. 10 fel men annars ett hyfsat lopp.
I hopploppet skärpte jag ihop mig. Det var ju tvunget liksom.
Jag kan inte påstå att jag satsat det här året, på agility med Fame. Men nu i sista minuten på sm-kvalåret börjar jag bli girig på att vara med på SM… och Fame behöver två hoppinnar så är det klart. Det är ju väldigt skoj med SM…
Hoppbanan var rolig med många kluriga svängar där det gällde att spara tid. Jag trivdes med banvandringen och hade helt klart för mig hur jag skulle göra. När man känner så så brukar det nästan alltid gå bra. Det gjorde det också, hela loppet stämde perfekt och vi kom imål nolla och det räckte till en 6.e plats i det 90 hundar stora startfältet. Roligt!!
Nu laddar vi för i morgon – chans på sista pinnen då!
Ylande Knut
För övrigt så är Knut olyckligt kär i sin egen mor som höglöper, usch på honom då… och han har blivit tokallergisk mot Frolic. Det räcker att får en Frolic i munnen så kräks han direkt.Allt annat får han behålla… Skumt.