Tankarna snurrar sen igår och jag känner att några av dem behöver skrivas ned så jag blir av med dem.
Först vill jag tacka alla er som hört av er med tröstande ord här i bloggen, på mailen på telefon mm. Det är otroligt skönt att veta att ni finns.
Egentligen kan man säga att vi är två uppfödare till Kim. Anna som äger Flaxa och jag. Anna har ju minst lika starka band till kullen som jag. Jag är så glad att ha fått lära känna Anna under den här tiden. Anna är en så omtänksam, positiv och härlig person. En sån man blir glad av och vill vara vän med.
Jag är förtvivlad över förlusten av Kim. Jag tänker aldrig mer valpar. Är det så här det ska vara att vara uppfödare, hur orkar folk? Nu är det här den första valp som jag mister. Ska jag vara nöjd för det? Nöjd att det inte varit fler? För det kunde det ju varit. Rent statistiskt kanske jag haft tur? Usch så hemska tankar. Jag vill inte vara uppfödare. Det är mycket hopp och förtvivlan och just nu känns alla underbara valpstunder långt långt borta. Ta mig härifrån.
All självrannsakan. Vad har jag gjort fel? Har jag gjort fel? Vad kan ha hänt? Varför? Alla varför? Vad kunde jag gjort annorlunda? Man går igenom varenda anteckning, varenda foto, varenda dag varenda minut. När hände det? Hände det här? Jag vill veta!
Jag vet. Vi får inte Kim tillbaka men av någon märklig anledning letar jag hela tiden efter svar på varför? Varför.
Sen tänker jag på veterinären. Lars och hans fru Gunilla. Vilket jobb dom har. Överlämna en sorg större än man kan förstå. Ge det värsta besked man kan tänka sig. Att måsta ställa frågan.
Hur vill ni göra? Alla förstår vad han menar men ingen vill höra. Alla gråter.
Jag måste säga att Sandra och Gunilla var starka i beslutet.
Gunilla var den som tog på sig den myndiga rollen och sade rakt ut vad som var bäst.
– Ingen ide dra ut på det, det blir bara värre av att åka hem och vänta.
Samtidigt som man tycker att hon är den elakaste människa på jorden kan jag inte låta bli att beundra henne. Stark. Det var klokt och rakt sagt och jag tror man behöver det för att få ur sig de hemska orden.
De som Sandra var tvungen att säga men som ingen ville höra. Som ingen vill skriva.
Sandra och Rikard jag lider med er. Ni är de finaste, underbaraste valpägare och människor man kan tänka sig. Jag är glad att jag även fått lära känna er lite mer. Även om jag hade hoppats på mycket mycket mer.
Jag hoppas, hoppas verkligen jag och Anna kan få hjälpa er att hitta en ny liten valp. En som får vara frisk och ge er all den glädje och gemenskap som vi hade hoppats att Kim skulle få ge.
Kram och tack för alla värmande ord
Eva
Hej
Har med sorg i hjärtat och tårar i ögonen läst om lilla underbara, söta Kim. Det finns inga ord för en sådan händelse och det är för svårt att kunna ta in. Sänder en kram på Er Alla som blivit drabbade.
Hälsn.
Anette Hagman med Tazza och Pixy
Tack för alla vänliga och tröstande ord! Kram till era alla!
Tänker på er alla inblandade. Vilken sorg och smärta 🙁
Ja, Anna är härlig och smått fantastisk, henne vill man vara vän med. Sandra vill man bara hålla om och göra allt bra igen fast det inte går. Och dig vill man ha som uppfödare! inga tvivel om det. Jag har ju haft förmånen att komma den här kullen nära. Legat på golvet i ditt kök flera gånger och gosat med alla valparna. Det har varit alldeles underbart. Jag vet vilket superbra jobb du gjort, på alla sätt och vis. Så att detta skulle hända var ju bara ”extrem jävla skitotur” som Anna sa. Och minns Audells ord, ”ingen hade kunnat göra något annorlunda”. Stor kram
Blir alldeles blöt i ögonen när jag läser vad som hänt. *styrkekramar till er alla*
Näe Eva! Sluta som uppfödare får du inte göra! Så bra som vi har blivit omhändertagna både före och efter valpköpet, och så samtidigt proffsigt och empatiskt du tillsammans med Anna har skött det otroligt sorgliga som har inträffat- så kan jag inte tänka mig att vi vill köpa valp av någon annan än dig om en femsexsju( man kan ju hoppas på åtta…) år när det är dags för nytillskott här hemma igen!
Jag känner inte någon av er Sandra , Anna. Och Eva ( vi har träffats) men jag har följt er och valparna på era bloggar.
Jag är så ledsen och mina tankar går till er.
Nej Eva, du får inte sluta som uppfödare. Jag är så glad att just du hjälpt mig med Flaxa och du är den enda jag kunde tänka mig lämna över min älskade Flaxa till för en sådan stor grej. Du är bäst. KRAM!
Det finns inte ord när någon så kär rycks ifrån en. Tänker på er!
Anna
Ofattbart tragiskt. Även om det känns tungt nu så sluta inte som uppfödare, såna som du behövs. Sänder en tanke till alla inblandade.
Hej Eva,
Jag har följt din blogg med glädje under denna vinter. De har varit så roligt att få se de små liven och deras utveckling, kanske särskilt eftersom vi snart ska ha valpar själva.
Men spontant måste jag få säga att en mer omtänksam, kunnig och underbar uppfödare får man leta efter, du får absolut inte sluta. Bara att lägga ut en madrass när de små valpisarna skulle ut på sin första promenad, det får en att bli varm i hjärtat. Vad som har hänt är verkligen ingens fel, sluta tänka så! Vi kan inte påverka allt omkring oss, vissa saker händer bara och Kim hade ett underbart liv även om det blev kort.
Sänder många varma tankar till er alla.
Ja, du är en underbar uppfödare Eva! Sänder många kramar både till dig, Anna och Sandra – jag vet exakt hur jobbigt det är att förlora en valp plötsligt. Mattan dras undan ens fötter och kvar finns bara tomhet.
Stora kramar!!
Stor Kram från oss
Har inga ord, det är helt ofattbart sorgligt, men skickar en kram.
Love you !
Usch vad hemskt det som hänt. Tycker så synd om er som är inblandade. Kan inte tänka mig en bättre uppfödare än du som verkligen bryr dig om dina valpköpare. Mitt i allt elände tror jag ändå det var bra att det upptäcktes så fort och att Kim slapp lida.
Stor KRAM
Så fruktansvärt tråkigt med Kim… Jag tänker på er!!
Hej!
Så ledsen jag blir när jag läser om lilla Kim. Jag lider med er allaihop, det finns nästan inget värre en att ta bort en ung hund som inte har fått leva sitt liv. Men det är ju ingens fel. Hemska, orättvisa saker händer här i värden. Livet är orättvist och ovisst med samtidigt fantastiskt.
Det jag också tänker när jag läser om Kim är att vi alla ska försöka njuta av det vi har, medans vi har det. Livet är kort. Krama er familj, era hundar och vänner. Berätta vad de betyder för er. Njut av dagen idag, den kommer aldrig tillbaks.
Och du Eva, jag hoppas verkligen att du orkar fortsätta vara uppfödare. En sån engagerad, omtänksam, och entusiastias uppfödare som du är en dröm att få köpa hund av.
Usch. Jag läser och gråter. Hela hjärtat värker för er.
Och jag känner ingen av er, men har följt kullen med spänning på alla bloggar. Jag gråter naturligtvis inte bara för er skull utan också för min egen. Blir alldeles darrig av att bli påmind om det svåraste av ansvar man har som djurägare – att bestämma när det måste ta slut. Jag har bara haft fyra år med min hund hittills, men om, gud förbjude, något skulle hända honom, så har vi ändå haft en massa äventyr tillsammans redan, och han har hunnit bli en vuxen, vacker, klok, positiv och snäll hund. Den situation NI nu har hamnat i är verkligen mycket, mycket grym. Och den påminner mig om att vara tacksam för min egen.
Jag är så glad för allas er skull att ni var tillsammans hos veterinären! Jag hoppas jag själv har sällskap och stöd när det är dags, av vilken anledning det vara månde.
Eva; man kunde inte ha en bättre uppfördare för sin hund än du. Världen är ibland orättvis -vi vet den också- men vi har varandra o i våra sorgen kan vi lita på våra vänner. Eva; du har en stort hjärta, vi skulle ha mera uppfödare lik du.
Många många kramar från Myy o jag.
Jag bara gråter när jag läser om lilla Kim, trots att jag aldrig träffade henne. Tänker på er känner med er! Finns ju inget jag egentligen kan säga för att trösta, livet är ju bara så skört ibland.. Kramar!
Jag tänker precis som du Eva, varför varför varför? Så himla jobbigt att leva med så många frågor och funderingar jag aldrig kommer att få svar på. Försöker hela tiden landa i det Audell sa; Att jag inte kunde ha gjort någonting annorlunda. Det är bara så förbannat svårt att acceptera. Väntar hela tiden på att vakna upp ur denna hemska mardröm och att allt ska vara som förut. Det kommer det aldrig bli igen.
Du är en så bra och fin uppfödare och människa Eva och jag kommer alltid vara tacksam för att du gav mig chansen att bli matte till Kim <3
Usch gud vad tråkigt. Tankarna går till Sandra o Rikard.
Å… jag vet inte vad jag ska säga… skickar en kram bara.