Karlstad

Å vad mysigt jag har haft det i helgen hos Anita i Karlstad. Ompysslad med god mat och smarrig efterrätt och förstås roliga hundaktiviteter.

I lördags tog vi en promenad ned till Vänern och jag blir så avundsjuk på Anitas promenadvägar. Tänk vad härligt med plogade gångvägar och 10 minuter ned till Vänerns strand. Nu kunde man gå hur långt som helst på isen och på sommaren kan man hoppa i och simma från klipporna.
Vi träffades ett gäng och grillade korv och marsmallows. Riktigt härlig vinterdag!

Knut och utsikt över Vänern – med mobilkameran.

Lördagkvällen blev det träningsshow i vardagsrummet. Alla hundarna fick turas om att träna och vi gav feedback till varandra. Så himla roligt!
Vi hade gjort en shoppingrunda till Ikeas barnavdelning på eftermiddagen. Bland annat köpt lådor för kontaktfältsträningen. Så himla skoj med Kellis träning. Av en slump kom vi på att hon som belöning för fyra tassar i lådan fick släppkommando till nästa låda. Funkade kanon!
Knut, Sia och Fame fick köra kf-bräda vilket var välbehövligt. Det visade sig att alla tre (som vanligt) hade problem att ta sig ner på golvet, de fastnar liksom på brädan. Undrar hur jag lyckats lära dem det?… Efter lite trixande så blev det iaf rätt. Här en snodd bild från Anita:

Fam visar att hon faktiskt kan!

Tävlingen
Först åkte vi vilse… men efter lite snurrande så kom vi rätt. Lyxigt att ha första start kl 12.00! Gillar!!!
Rolig, snabb agilitybana med en hoppkombination som det fanns lite olika lösningar på. Jag kände mig inte riktigt bekväm med något av handlingsvalen. När jag väl kom till situationen blev det en kompromiss som Knutte löste helt underbart bra. Hindren låg på 60 cm och jag tror det är första gången han hoppar en bana på den höjden. Normalt ligger de sällan över 55 i klass 1. Jag tyckte det var spännande se om han skulle fixa höjden, han har ju rivit en hel del förut.
Han var laddad som sjutton i starten och jag vi sätta om honom en gång. Sen var det full rulle och järnvägar vad han kutade på bra. Jag sprang där med ett leende på läpparna och bara njöt! Vilken ball hund han är 😉
Hoppade jättefint, läste vägarna kanon. Jag missade att ropa honom efter platten så han flöt iväg en del där. Fixade slalomingången och sista hindret. Felfria!!! Lycka!

Andra loppet var också en bana med en hel del handling. Han började bra, fixade hoppet efter slalom, fick en jättetajt och fin sväng i bakombytet i staketet. Men sen blev det KRASCH i däcket. Mitt hjärta frös till is och jag blev så otroligt rädd. Jag vet inte riktigt vad som hände men han måste ha gjort en felbedömning och dundrade in i sidan av däcket och slog en rejäl volt. Petra sa att det såg ut som hunden på filmen i Mettes blogg men att Knut föll på sidan i stället. Ja, då förstår ni kanske hur rädd jag blev.
Efteråt så ruskade han bara på sig och var beredd att fortsätta. Jag kallade på honom, klappade om honom lite, såg att han inte var av nånstans. Jag lät honom ta däcket igen och sen gick jag av banan. Jag ville att han skulle avsluta med något positivt. Ni vet, ramlar man av ska man upp igen, typ. 
Jag gick av honom, kände igenom honom ordentligt och han verkar guskelov inte ha skadat sig.

Igårkväll och idag är han precis som vanligt så jag kan nog andas ut nu.

Och videokameran? den låg förstås hemma…