I fårboken (Erik Sjödin) står det några kloka ord som gör sig påminda ibland:
”Man måste ändå komma ihåg att döden är ett normalt inslag i livet för får, liksom för andra varelser i naturen”
Livet går vidare vare sig man vill eller inte. Och jag vill, inget snack om det. Men tankarna maler såklart. Och tårarna rinner emellanåt och som alltid när något tragiskt händer så ska den där välbekanta, sorgliga filmen upp till ytan och spelas upp inom en igen. Alla minnen.
Men som tur är blir jag avbruten och känner en blöt nos som pockar på uppmärksamhet och så skingras tankarna.
Idag blir det vallning med Helena i 25.an tills vi lessnar på leran. Sen ska jag iväg och titta på en omplaceringsvalp! Oops inte till mig då, den är till en kompis.
Krama om era nära och kära! Carpe Diem!
Kloka ni är, både du och Sjödin. OCh så blev jag nyfiken, är det nån jag känner som skall ha en valp, tro? 🙂
Ja döden är ju det ända som är säkert här i livet… Sen kommer den alldeles för tidigt och på orättvisa grymma sätt ibland. Det är ju (eller borde iallafall vara) också alldeles naturligt att sörja för att kunna gå vidare. Om vi blev bättre på att tillåta oss – och andra – att vara ledsna kanske det skulle bli lite lite lättare?! Klokt skrivet av Sjödin!