Mycket bratwurst… och så lite landslag mm

God morgon!

Ettan snodde en och en halv bratwurst ur min ryggsäck igår… när hon satt i bilen under tävlingarna i Knivsta.  EN OCH EN HALV BRATWURST! Det är väldigt mycket när man bara väger 2,8 kg.
Natten blev lång.
Många rastningar blev det men hon har faktist inte blivit dålig i magen. Bara stinn, flåsig och törstig. Man blir ju lite orolig eftersom det är en hel del lök i korven.

Något roligare som hände igår kväll var att Håkan Wilson från SVAKs TK ringde mig. Knut hade fått plats i landslagsuttagningen! Visst är det häftigt! Jag hade haft mina aningar om att hans poäng skulle räcka för att komma med. Men jag hade också bestämt mig sen några veckor tillbaks att inte åka dit. Vi behöver få stabilare hämt och så dåligt som det gick i Svanberga så känns det inte som vi har något på en landslagsuttagning att göra. Jag hoppas vi kan nå dit till nästa säsong i stället. Dessutom sammanfaller det med agility-SM där jag har Fame inkvalad med laget.
Jag har funderat på den här krocken rätt länge och förberett mig på att någon annan skulle köra Fame på SM ifall jag skulle iväg med Knut på landslagsuttagning. Men nu blir det inte så och det känns helt rätt.
Jag tackade alltså nej, men med ett stort leende.

För övrigt gick hundarna ganska bra igår på vår lilla inofficiella tävling. Ettan lyckades bäst av mina och kom fyra innan hon blev proppmätt (strök henne i sista klassen).
Sen lyckades jag krångla till det i starten i första loppet, med både Knut och Sia. Hur kan man lyckas med det? Det var absolut ingen komplicerad start men Knut läste vägen för sent och halkade omkull. Jag blev lite orolig och kollade av om han gjort sig illa innan jag fortsatte så det kostade både tid och vägran. Det var dock enda felet och jag var framförallt väldigt nöjd med kontaktfälten. 
Med Sia lyckades jag backa omkull ett hinder själv när jag framförbytte (de där framförbytena!!! morr…) plus hoppade hon känguru på balansen. Ojoj visste inte att hon kunde göra sånt…! 
Med Fame kom vi för nära hinder två när vi passerade kombinationen för andra gången och det var threadle. Så hon orkade inte hoppa, tog ner bommen med frambenen och det blev både rivning och vägran. Verkligen en äkta hästvägran ni vet när hästen ångrar sig i luften. Hade det varit en häst hade man garanterat trillat av också… Så dumt. Lillpluttan, undrar om hon börjar bli lite för gammal för det här?
Andra loppet, hopploppet, gick Fame i alla fall felfritt och hon var riktigt duktig. Sia gick också bra men rev och seglade iväg över fel hinder på ett ställe. Hon känns fortfarande lite tung så det fattas lite träning på henne. Knut fick några nybörjarmissar men gick väldigt bra för övrigt.  Jätteroliga banor som Patrik hade ritat! 

Skoj också att klubben fick en ny tävlingsledare igen. Den här gången var det Therese Ledin som examinerades. Grattis Therese!

Fame hade många barn, barnbarn och barnbarnsbarn på plats igår i Knivsta. Nu ska vi se om jag får med alla… Sia och Knut var ju lätt, Swift, Prim, Nick och så var det Cissi, Exit, Eye, Emil och så var ju Peace och bröderna Bonzo och  Boman där. Såg även skymten av broder Flipp.
Dessutom Flaxabarnen Wick och Dee. Rena valpträffen alltså 🙂
Så himla roligt att träffa alla!

Roligt igår också att Maria kom förbi och tränade lite med Peace innan tävlingen. De ska tävla IK1 i helgen och behövde genrepa lite. Och det gick så himla bra! Lydig, koncentrerad och finfina rörelser! Bra jobbat Maria!!

Gällande rävfamiljen så verkar de ha flyttat. Jag har inte sett röken av dem på flera dagar. (se bilder på dem om ni scrollar ner några dagar)

Fick nyss sms från Anna och Flicka. Även denna natt har varit lugn och förhoppningarna växer om att hennes anfall var en engångsgrej.

För övrigt är det mycket privatlektioner, tävlingsplanering, studentfirande och så kontorsjobb såklart. Härlig tid, jag njuter för fullt!