En erfarenhet rikare…

Då var Sverigecupen-debuten över för mig och Knut. Det har varit en rolig, jobbig, intressant, spännande och lärorik helg.

Lördag
Förutsättningarna:
Dubbelhämtbana på ”bredden”. Första hämtet innebar en lång krosslinje till hämtgrinden. Andra hämtet gav lite snällare vinkel. Det var tre får i varje flock. Banan bestod av något lutande, putsad träda med ganska hög stubb. En mindre yta (ca 100×100 m)  i mitten bestod av spädvuxen vall, något som var smaskigt för fåren. Flockarna bestod av mycket lugna, väl invallade och tungflyttade tackor. De ifrågasatte inte hundarna men de flyttade sig ogärna. Vädrets makter bjöd på 30 graders värme, hög luftfuktighet och vindstilla.
Svåra förutsättningar alltså. Nedan en skiss jag gjort i paint. Proportionerna är inte rätt. Hämten var ca 350 m/st. Fråndrivningen ca 450 m. Avslut med delning två omärkta djur, fålla och sen singling 1 märkt djur.

För min del var det ju dubbelhämtet som var mest spännande, skulle jag få Knut att hämta flock nr 2? Ja, det vet jag fortfarande inte för vi lyckades inte hämta flock nr 1 innan vi blev avtackade… Knut betedde sig mycket skumt i hämtet. Utgången var ok och jag får vara glad för det för det var flera hundar som drog på uttaget. Uttaget låg också till vänster så det låg nära tillhands plus att det var en skogsdunge ivägen så hunden var tvungen följa kanten och slå ut efter den. Som sagt, utgången gick skapligt och han kom upp och fick iväg fåren. Sen började jag styra. Med facit i hand skulle jag nog låtit bli det. Jag vet inte riktigt vad som gick in i hans huvud för blåste jag höger så gick han ett helt varv…. hörde inte/lyssnade inte jag vet inte. Det såg bara sjukt ut och jag blev mer och mer frustrerad. Så fick han loss dem igen och jag försökte åter styra dem till linjen, han tog dem rakt mot mig. Han vänder djuren igen och kör dem åt fel håll! Merde! Än en gång fick jag tillbaks honom och fåren är på väg rakt mot mig igen. Då har jag gett upp, tänker att han får väl ta dem mot mig då… när han kommer närmre kanske jag kan få honom att ta min styrning. Men, då kommer domaren och avbryter. Poängen i framdrivningen är slut. Irriterande att vi aldrig kom till ”Look-back”…  End of story

Henrik Nilsson med Bozz vann första dagen på 142 p (160 var max) och det var väl programenligt, kan man säga. Det mest rutinerade och meriterade ekipaget visade vart skåpet ska stå. Imponerande att kunna gå ut på mästerskap på mästerskap med helt olika förutsättningar och bara sätta banan. Avundsjuk!  Anna Hall och Dimma gick också väldigt bra (Dimma är e Fleet, samma pappa som min Sia) och kom tvåa. Sen imponerades jag av Sanna Engborg och Isa som debuterade i sammanhanget och gick in på en tredjeplacering. Ruggigt bra gjort! Imponerad blev jag också av Katia Maines med Loki (en Dogge-avkomma, samma pappa som Knut). Jättefin hund med stor fin utgång och bra tryck på fåren. De gick in på fjärdeplats inför söndagens avgörande runda.

Söndag
Förutsättningarna:
Mulet! Jippi!
Vanlig internationell bana med sned framdrivning, en megalång tung svår kross där det var lätt tappa ner fåren på det gröna, smaskiga, gräset. Det var liksom klister om fåren hamnade där, de ville såklart passa på och äta. Jag tycker fåren kändes ännu trögare idag, det såg i alla fall så ut. Kan ju inte bedöma det med Knut eftersom vi inte kom så långt att vi fick köra lördagens bana.
Det var flera som bröt, många som bet ut sig och flera där tiden tog slut och så vidare.

Jag och Knut startade allra sist. Jag var helt klart orolig för om han överhuvudtaget skulle orka flytta fåren och jag oroade mig lite för att han skulle bita ut sig. Han har gott tålamod men kan ta till tänderna om han blir alltför ifrågasatt. Utgången gick riktigt skapligt, ett stödkommando och bara två poäng bort. Upptaget blev snett och 3 p bort. Men fåren flyttade sig! Faktum är att han faktiskt fick hyfsad rulle på flocken och det får jag ta med mig som mest positivt från den här helgen. Nu ska ni inte tro att det gick rakt eller så… Knut uppförde sig väldigt konstigt även idag. Han gick in i nån slags bubbla och det kändes som det var lång fördröjning från kommando till verkställan. Skitsvårt att hantera. Framdrivningen gick hyfsat ändå, ”bara” 7 bort och totalt 38 på hämtet. Sen kom krossen. Fy satan vad den var jobbig. JAG blev helt slut, tappade nästan luften av allt visslande. Hur slut ska inte han ha varit?! Fåren kringelkrokade sig fram och vi var i alla fall i närheten av grinden… rundade höger grind och gick igenom från fel håll 😮 Sista benet gick hyfsat, det var ju mot mig… och vi hade bara TRE poäng kvar. Jag hade noll koll på tiden men misstänkte att den höll på att rinna ut. Stressade lite för mycket och han kom in i fel lucka en gång i delningen. Sen gjorde han fålla och singling perfekt. Summa 65 p och plac 14 söndag, 23 totalt. 
Totalt sett var jag ändå väldigt nöjd med det här rejset. Vi kom i alla fall runt.

Så här trött var han efteråt. Inte så farligt ändå faktiskt.

Slutstriden i Sverigecupen
Det blev väldigt spännande avslutning.
Sanna startade först och kom runt och låg länge i topp. Dalle gick bra med Lova och tog över.Carina med Zippo som låg topp-tio gjorde en fin runda men blev diskade pga en tveksam bitning. Domaren var benhård och körde nolltolerans och det var väl bra även om det kändes lite väl hårt ibland. Birger med Jacki körde fint och tog över täten. Sen var det dags för Dimma som låg tvåa efter första dagen. Men Dimma körde med smygnafs i hasorna och det köpte inte domaren. Det var annars väldigt effektivt, fåren ökade farten en smula och det såg rätt harmlöst ut. Anders och Diesel fick bra rulle på fåren och så hade vi en ny ledare igen. Katia och Loki började bra men fick det väldigt tungt i fråndrivningen och det tog tid. De hade bara några meter kvar till delningsringen då tiden var ute. Det räckte till en niondeplats och de fick vandringspriset för bästa unghund i Sverigecupen.
Sen var det då dags för Henrik och Bozz. De behövde ha ca 65 poäng för att gå om Anders och det kändes som de hade vinsten uppdukad. För spänningens skull så inleder Bozz med att skära grovt i hämtet! Hoppsan vad alla blev vakna helt plötsligt – det här var verkligen inte väntat. Alla började räkna och vi kom fram till att han nog skulle fixa det ändå. 19 p bort betydde att han kunde tappa ytterligare ca 15 p. Nån liten krok på krossen men resten var spel mot ett mål. En värdig vinnare! Grattis Henrik!

Ja då är man en erfarenhet rikare…