Landslagsuttagningstävling nr 3, 2010

Ryk, Skepplanda var orten för helgens sista chans till landslaget 2011. Nästa år är det tre stora mästerskap som står på agendan. World Trial, Continental (EM) och Nordiska.

Var in i det sista osäker på om jag skulle orka åka men trotsade förkylningen och drog iväg ner ensam med husvagn och alla hundar. Jag bodde på Ann och Mickes gård, några meter ifrån lösdriften.

Frukost med utsikt (från husvagnen) !

För egen del var det mest se och lära eftersom vi inte hade en endaste poäng inför sista omgången. Det krävdes vinst för att ta sig in på listan och … vi räckte inte riktigt så långt den här gången. (men vänta bara!!! hehe)

Banan var inte så stor men ändå väldigt utslagsgivande. Det var svårt för utställarna att ställa ut fåren och svårt för oss tävlande att göra bra upptag och få till första sträckan framdrivning. De flesta fick problem och det var där de stora poängen rök. Några undantag förstås, vilka syns i prislistan på Vallreg.

För övrigt en skön tävling och inte alls så svårt som jag hade föreställt mig. Jämfört med tidigare tävlingar på samma plats (som jag inte varit på) så hade man vänt på banan så det blev uppförsbacke för hundarna i utgången. Detta gjorde att både får och hund syntes hela tiden. När jag åkte dit var jag orolig att hunden inte skulle se eller hitta fåren… en helt obefogad oro skulle det visa sig.
Igår blev tävlingen försenad tre timmar på grund av tjock dimma på morgonen. Eftersom jag startade näst sist var jag rätt orolig att få köra i mörker men det ordnade sig och vi fick köra framåt sextiden.

På morgonen när vi väntade på att dimman skulle lätta passade Håkan Wilson (han med Wilsonpiporna) på att göra en mätning av olika visselpipor. Han hade en decibelmätare med sig!

Många blev engagerade och många pipor testades.

Det visade sig till sist att allra bäst hörs dem som visslar utan pipa, Birger Svensson och Håkan Hägglund! Inget som överraskade men OJ vad jag skulle vilja lära mig vissla så!!!

Trots utebliven placering är jag ändå jättenöjd med både Sia och Knut, framförallt med Sia. Jag är också nöjd att jag stod fast vid mitt beslut att testa både vänster och höger utgång. Lördag blev det vänster och söndag höger. Jag fick klart bättre betalt för de vänstra utgångarna även om det på nåt underligt sätt kändes bättre med höger… skumt. Men hemmahundarna skickades, med något undantag, enbart åt vänster medan de allra flesta valde höger. Nåt att fundera på!
Igår, söndag, gick Sia riktigt bra när hon väl fått loss fåren. Jag styrde klantigt på krossen men fick ihop 90 poäng och det räckte till en elfteplats. Först utan som vi säger på travspråk…. Om inte om hade varit… Nästa år – då järnvägar!!! Det känns i alla fall som ingenting är omöjligt och det är  ju ett bra utgångsläge inför framtiden.
Uppladdning inför start…