Fyra disk och ett lopp med 10 fel blev resultatet så ni kanske förstår att jag inte slängde mig ner vid datorn för att dela med mig av den nyheten… 🙂
Tävlingen började kl 12.30 på söndagen och sen körde vi fyra lopp i rad. Perfekt upplägg må jag säga. Trots att jag bara tävlade en hund hade jag fullt upp hela tiden. Värma, gå bana, tävla, gå av, gå bana osv osv. Det blev inte många minuters sittande och det passar mig perfekt! Fullt ös medvetslös haha.
Knut är verkligen grymt bra på agility. Jo, faktiskt, trots resultatet. Han börjar bli tekniskt bra och gör sällan några hinderfel. Han förstår det mesta av min handling och är väldigt lyhörd. Han klarar en del väldigt svåra passager. Det som fattas är banträning och samkörning. Eller läs ”en bättre tränad förare”. Jag har helt enkelt inte känslan i kroppen, missar lite i tajmingen, blir kvar lite för länge i en situation där jag kan sticka. Detta i kombination med att banorna genomgående var ganska svåra. Jätteroliga egentligen men lite för många svårigheter på rad för att vi skulle orka reda ut dem.
Angående handling ja… det är ju mycket prat om system och förbud hit o dit. Jag har aldrig fastnat i något system, jag brukar apa efter lite här och där, testa mig fram själv. Men jag tycker Greg Derrett kom med många bra saker. Stakethandling och framförbytestänket är nog det jag tagit med mig mest därifrån. Sen har jag ju en del gamla grejer som jag vägrar göra mig av med helt. De ratade flickarna till exempel. Visst har jag dragit ner på dem och funderat mycket på varför de skulle vara så farliga. Undvikt att använda dem annat än i nödfall. Men man kan ju inte undgå att påverkas av dissningen av dem. Efter den här helgen är jag helt säker. De funkar verkligen jättebra för mig i vissa bakombyten. Jag provade både med och utan och med kändes absolut bäst, det blev en tydlig och tajt sväng trots att jag låg en bit efter. Så skönt att bara kuta på, slippa fundera ”oj gjorde jag en flick nu”.
Jag gick banorna och testade olika handlingsalternativ (mkt skoj med såna möjligheter!) och konstaterade att på ett par ställen skulle en Jakko varit perfekt. Förut har jag alltid tyckt att en bra innersväng skulle funkat minst lika bra. Och det där med att ha hunden bakom ryggen känns utom kontroll. Nu gjorde jag ingen Jaakko eftersom jag inte tränat dem tillräckligt, men det var en rolig insikt.
I första loppet klarade vi den tråckliga starten vilket var bra. Sen störde jag honom i en sväng till slalom så han rev. Plus gick han in fel, just den ingången är hans svåraste, att bromsa upp och svänga runt första pinnen tillräckligt snävt (från kl 9). Resten gick bra även om jag tappade honom på fel hinder på slutet, tveksamt om jag fixat det om vi varit felfria. Jag vet att jag skärper mig mer om jag har en nolla med mig men… Kontaktfälten var bra, han springer ända men väntar inte på mitt okey. Även om jag hinner säga ok är jag rätt säker på att han skulle stuckit ändå.
Andra loppet fick vi en tidig rivning i en svår passage och sen valde jag att träna kontaktfälten. Rätt nöjd med det loppet annars.
Tredje loppet kan vi glömma. Vi kom helt ur rytm från början och han stack iväg till slalom när jag inte hann med. Valde att bryta.
Fjärde loppet bjöd på en svår start men var väl annars den lättaste banan. Det blev lite panikhandling när han först drog iväg på slalom (igen) och efter halva banan hade han nog sprungit 15 meter extra… Det blev en rivning i ett framförbyte. Tror jag har för bråttom i de situationerna och därför drar ner ribban. En vägran blev det när jag bad om för tajt sväng. Trots dessa utsvävningar var vi bara 1 sek efter vinnaren så farten finns där…
Tar med mig: Träna banor.
Jag bodde hos Anita och det är alltid lika roligt att träffas och prata. Massa mumsig mat! Tack för en rolig helg!