I lördags fyllde min lillebror Peter 50 år, känns helt overkligt, det betyder ju att jag är äldre. O my good 🙂
Brorsan och jag
Vi hade överraskningsfest i fredags och det blev väldigt lyckat på alla sätt. Han som själv älskar practical jokes råkade ut för dem hela dagen. Skojskoj!
Bilen
Ja, nu har jag bytt bort Volvon mot en sån här:
Merca har liksom aldrig varit på tapeten för min del förut men den här bara föll jag för. Det var Tobbe som hittade den och när vi diskuterade så sa han. Fan, vi är snart 60, det är inget å spara på… Herregud, där kom det igen, nu blev jag nog lite åldersnojjig… men såklart har han rätt.
Min är silverfärgad (bilden är lånad från mercedes.se).
Lamm
Nu lammas det för fullt. I fredags natt när vi kom hem fanns det tre söta tvillingar och väntade. Gulliga Emelie och Anki hade varit här under kvällen och passat dem (tack snälla ni!). Födseln måste gått snabbt och lätt för lammen var torra och allt liksom klart när jag kom. Precis som man vill ha det. Enda minuset var att de är väldigt ojämna 2, 2,5 och 5 kg vägde de. Jag ska plåta dem… måste komma ihåg ta med kameran!
I lördags kväll var det ytterligare en tacka som fick trillingar, helt jämna och fina. I går födde en tacka tvillingar ute i solen. Stora fina lamm som jag var i valet o kvalet lämna kvar ute. Men det blev att jag bar in dem i alla fall. Säkrast så med rävar bakom husknuten.
Eldat
Så himla skönt att få det gjort. Igår tuttade vi eld på vår stora hög borta i fårhagen. Städade upp lite och det är rätt mysigt att elda tycker jag.
Hundarna då?
Ja de är friska och pigga och nu är det bara några dagar kvar på karantänen. Det ska verkligen bli skönt att segla fritt igen.
All snö är borta (utom ploghögarna) så nu går det att valla nere på ängen, vilken känsla! Alla fyra har fått fråndriva och det är så himla befriande att kunna gå ner där och träna dem. Gissa om hundarna är nöjda?!
Agility har vi hunnit med också. Var till Bälinge i lördags och körde igenom Knut o Kelli. Kontaktfälten, framförallt Knuts, är jag jättenöjd med. Tyvärr krånglade båda lite med slalom och Karin trodde det kunde bero på att den stod så nära husvagnarna. Ja, varför inte? Jag la inte så mycket energi på det där och då eftersom det inte är ett problem i vanliga fall. Det är kf-hinder vi behöver träna mest på plus långhopp och däck eftersom vi inte har de hindren hemma.
Kelli är som en målsökande robot och kör lite eget race, letar hela tiden hinder och är inte alltid så observant på vilket jag menar. Vi är som två magneter, ni vet som inte vill gå ihop när man håller dem emot varann, hon vill inte gärna springa nära mig när det blir lite tempo. Det är såklart vallningsbågar hon håller på med men det är inte alldeles enkelt komma tillrätta med. Tips?
De är inte lika i agilityn då, syskonen. Monster vill gärna vara nära och ha koll på mig istället, men nu ser jag mer och mer tendenser att söka hinder själv (vilket jag uppmuntrar). Helt omvänt alltså 🙂
Hahaha, jag har redan sett tendensen att valla mig hos lillasyster. Vi jobbar på det nu. Det jag tränar just nu är att hon ska springa rakt mot mig när jag dinglar med kampfleecen. Till och med det är svårt…
Underbara ”problem” tycker jag som har en hund som BARA vill vara nära mig…
Slalomen är svår på vissa ställen i ridhuset – Aston har haft problem när det har stått för när väggen t ex. Brist på rutin tror jag och du gör helt rätt i att inte bry dig så mycket om det nu tror jag.
Pantertanter är vi allihopa – och aldrig nånsin kommer vi bli gamla i onödan!! 🙂
Det var kul att ses, Eva! Den där slalomen stod ju inte direkt enkelt och dina hundar har inte tränat på ett tag. Inte så konstigt att de var lite osäkra.
Tack Birgitta, slalom brukar ju vara min akilleshäl… 😉 Både Knut o Kelli är bättre grundtränade på slalom än mina tidigare hundar så för hoppningsvis ska det blir bättre 😀 Jag ska ta tag i störningsträningen också, promise!
En till goding:
http://www.pudelbus.com/wp-content/uploads/2011/04/intesvavaivag2.png
Häftig bil!! 🙂 Hoppas det blev ett bra val!! 🙂
Slalom skulle jag träna med såå mycket störning som jag bara kunde…
Med tunnel ingångar nära och leksaker utspridda runt mm för att det ska alltid funka enligt mitt sätt att tänka.
Ska testa, tack!
Sedan ska man ju inte vara rädd för att se Kellies ”problem” som en tillgång som du faktiskt SKA utnyttja, men bara när du bestämmer att hon ska jobba på avstånd. Den här kan du göra en miljon varianter på:
http://www.pudelbus.com/wp-content/uploads/2011/04/intesvavaivagovning.png
Varannan gång tar du tunnel-tunnel, alltså innanför hindret, och varannan gång tunnel-hopp. För att renodla er kommunikation. När vill du att hon ska sticka iväg långt från dig, och när vill du henne när dig? Eftersom hon i dagsläget har lättare för att sticka iväg från dig, så kan du differentiera belöningen. När hon tar hindret kanske det räcker med en svalare belöning, medan när hon följer dig nära så är det miljonvinsten, varje gång. 🙂
Tack för tips Anna! Som vanligt ligger nog det största felet hos mig… jag tar för givet att hon ”är med mig” och så har hon sett en helt annan väg. Jag måste liksom hitta sätt att få henne läsa svängen innan det är för sent. Borde nog få den där privatlektionen nu…. 😉
Tredje till vänster, hon som var bredvid baggen.
Tack för att vi fick vara där!
Blev lite nyfiken…var det andra tackan till vänster som hade lammat i fredags?
Ses på onsdag!
Kram
//anki….som också är evigt ung 🙂
Om hon är bra på att jobba på avstånd från dig skulle jag under en period intensivt bara träna på att ta hinder och jobba nära dig. Ställ upp så det finns möjlighet att göra ”fel” och belöna bara när hon verkligen lyssnar på dig. Om hon svävar iväg och belönar sig själv genom att ta hinder kan hon få en liten liggpaus och fundera på sina synder ;-). Hon är en så klok tjej så det kommer hon nog snart att förstå.
Sjukt ball bil!
Du vet väl om att vi hundtjejer är evigt unga, Eva:-)