Förra gången Sia löpte, i maj-juni, så höll hon på i 37 dagar… läs mer här. Den här gången har det varit likadant, hon började i början december och först nu har det klingat av helt, en bra bit in i januari. Sjukt såklart.
På måndag ska jag in med henne till Mälarkliniken för undersökning och sannolikt kastration. Hon mår alldeles förträffligt, är hur glad och pigg som helst och är väl i sitt livs form kan man säga. Men jag vill inte utmana ödet mer än så här. Något onormalt sker i hennes kropp och nu får det vara slut på det. Lite läskigt är det, på flera sätt. Att jag åker till Mälarkliniken i stället för SLU (där jag var senast) beror på flera saker. Dels är de billigare och dels har jag kastrerat där ett par gånger förut med gott resultat.
Finaste SiaPia!
Knut han strular med sina klor. De går av, det kapslas in bölder och rätt som det är så haltar han. Det går över lika fort som det börjar och jag fattar ingenting. Vad är det som händer liksom? Igår trodde jag han var halt av en handlov men det visade sig vara blod i ett klofäste och hältan försvann lika snabbt som den kom. Det här har pågått snart ett år nu, mer intensivt senaste månaderna. Varje gång tror jag det är nåt allvarligt och blir orolig och så visar det sig att man bara behöver skrapa fram en pytteyttedroppe var ur en pulpa så är han bra… Skumt, oroande och irriterande! Det är ju precis som med hästar… utan hov ingen häst och det gör mig livrädd. Jag ska ta och skaffa lite fiskolja åt honom så hoppas jag det blir bättre.
Alltså Knut har hittills inte varit så illa att jag har uppsökt veterinär för klorna. Jag har läst på om kloavslossning och så dramatiskt är det inte.
Snarare torra och spröda klor.
Två gånger har en klo gått av och jag har själv klippt ner så mycket som möjligt. Hållt rent och haft sko på tills pulpan blivit hård. Ett par gånger har han blött lite från småsår typ vid klofästet.
En gång var han rejält halt förra våren och jag var tom in till SLU utan att de hittade nåt fel. Efter någon dag hittade jag en pyttespricka i en klo (som tidigare varit av) och när jag skrapade kom det lite var. Jag höll rent och han blev ohalt i en handvändning.
En gång, nyligen, var han rejält halt och vis av tidigare erfarenhet började jag skrapa på klorna och hittade som ett ”lock” över pulpan. När jag fick bort det kom det minimalt med vätska och hältan försvann direkt.
Senast, häromdan, var han lite halt igen och då hittade jag lite intorkat blod i klofästet men inget sår. Hältan försvann över natten.
Skumt är det men så länge som det går över av sig själv så här snabbt så avvaktar jag större åtgärder.
jag har en elev vars hund har drabbats av klokapselavlossning, men det här låter ju som något annat. Hennes hunds klor blev spröda och trasades sönder och man var tvungen att plocka bort resterna av klokapslarna och behandla med antibiotika. Symptomen flyttade runt på alla fyra tassarna. Du måste berätta vad de ger för diagnos på Knut problem.
Här står massor om det:
http://www.doggyrapport.se/doggyrapport/07/rapport0307.pdf
Jag hade en greyhound för hundra år sen som fick problem med klorna, de föll av osv. Du vet det där lilla sprayet, gentianaviolett, det hjälpte. Han fick stå i saltvatten fotbad, torka torrt och sen penslas med gentianaviolett. Effektivt. Jag tror det var ngn form av svamp som var min hunds problem. Vet inte hur Knuts ser ut, men det finns ngn form av klo lossning också SLO förkortad. Googla och kolla om symtomen stämmer. xxx