Nu är det tydligen vallningens tur att synas i sömmarna vad gäller djurskyddet. Åtminstone om man ska tro artikeln om vallningens mörka baksida på tidningen.djurskyddet.se.
Dom är välkomna, här har vi gott samvete både när det gäller får, hundar och hästar.
Men ibland kan jag faktiskt gå och fundera på det här med djur och djurhållning. Ibland talas det om att djuren har ju inte fått välja (att bli travhäst eller mjölkko eller äggproducent eller vallhund). Och det är såklart helt sant. All djurhållning är onaturlig för djuren. Betyder det att vi ska släppa ut allihop i skogen och låta dem klara sig själva? Är det naturligare för människor att åka bil och bo i hyreshus? Ibland när jag tänker såna här frågor på djupet blir det ungefär som att fundera på universum, livet, döden. Alla känslorna på samma gång och det blir så stort och övermäktigt så jag vill bara dra täcket över huvudet och försvinna.
Jag är dock människa. Och jag gillar djur ( framförallt våra egna :). Punkt.
Det jag tycker är trist med den här artikeln är att den slänger ut oidentifierade beskyllningar. Det finns många som är instruktörer, djurägare och som upplåter träning. På det sätt artikeln är formulerad drabbar beskyllningen alla och det känns bara så trist.
De exempel som tas upp i artikeln är såklart oacceptabla. Men man skulle ju vilja veta vilka som är inblandade och hur mycket substans det egentligen finns i de händelser som tas upp. Även om det finns idioter bland oss människor, vi ser dem varje dag på löpsedlarna, så vill jag inte tro på att det är så illa som Sofia och Lena vill få det till.