Förberedandekursen

Nu har vi avslutat den förberedande vallningskursen. Sista tillfället var i onsdags och det är ett trevligt och ambitiöst gäng. Jasna har varit med som hjälpinstruktör och tog lite fina bilder. Det här är ett av hundarnas allra första pass inne hos fåren.

Linda och Kati  får lite instruktioner.
I fållan testar vi av hundarnas attityd. Målet är att hunden ska känna sig lugn och trygg trots att den är nära djur. Om den har tankar på att bita eller jaga så är det här man kan förklara att det är förbjudet. Det som är bra med fållan är att det inte kan bli så mycket misslyckanden. Enligt min erfarenhet funkar fållan på de flesta hundar. Ibland får man laborera med fållans storlek. Att göra den mindre eller större kan göra att en rädd eller galen hund blir lugnare/modigare och börjar hitta koncentration. Det gäller att skapa träningssituationer där hundar och förare kan lyckas. Det är verkligen inte lätt att börja träna sin första vallhund, det ska gudarna veta.

Lotta med en avslappnad Nemi.
Det gäller att få hunden förstå att den kan kontrollera fåren. Bara genom att ta något steg åt olika håll så flyttar sig fåren, att få hunden att upptäcka det genom att koncentrera sig och röra sig lugnt brukar göra att hunden (och fåren) lugnar ner sig och hundens självförtroende växer. Man ser direkt på fåren när hunden har ”rätt” attityd, då blir de lugna och rör sig lugnt.

Renata med sin cattledog Mania. Första gången jag har den rasen på kurs, det var en lugn och fin hund.
Här ser man tydligt hur hunden söker sig runt djuren, slickar staketet lugnt och koncentrerat. Vi står nära fåren och går med runt för att kunna stoppa eventuella attacker från hunden (vilket inte behövdes).  När hunden sköter sig fint kan man ge den mer och mer ansvar och till slut släppa den runt till motsatt sida. Men det får bli på nästa kurs. När hunden sköter sig fint i fållan så utökar man fållans storlek och gör precis samma sak.

Här får Sandra och Uno lite information. Uno är en ung, härligt busig hund som behöver mogna lite mentalt. Sandra fick låna Jasnas Tepp och balansera lite i fållan och det fungerade alldeles utmärkt. Jag tycker det är bra när man kan erbjuda deltagarna att gå med en utbildad hund. Då kan de få en målbild av hur det kommer bli trots att deras egen hund inte är redo för uppgiften.

Det här är Gunilla med sin working kelpie Teddie. Cool attityd på den hunden.
Något som testas på en förberedande kurs är att hundarna är tända. Om hunden inte är tänd så blir det inte vallning. Visst, fåren kanske flyttar sig för att hunden går bakom, placeras på rätt ställe, men hunden måste ha egna tankar på att kontrollera djuren, annars har vi inget att jobba med. En hund som enbart går på lydnad blir värdelös i skarpa lägen. Alla hundarna på kursen var tända.

Ytterligare en bild på Linda och Kati.
Här ser man hur föraren trycker lite på hundens linje till fåren för att få hunden förstå att den ska fortsätta längs staketet. Det är väldigt lätt hänt att hunden dyker in framför benen på föraren och gör en inrusning på fåren. Att förhindra det handlar väldigt mycket om tajming hos föraren. Det blir lätt att hunden, i stället för att fortsätta smyga,ökar farten och så är inrusningen ett faktum, (vilket inte hände med Kati men jag vill ändå försöka förklara eftersom bilden illustrerar det läget). Det gäller att behålla hundens lugn och koncentration så att fåren hinner flytta sig lugnt. Om hunden får rusa på i det här läget så kommer fåren bli rädda och rusa iväg. Hunden blir frustrerad för att fåren rusar och så är ekorrhjulet igång. Det gäller att lära hunden att om den tar det lugnt och koncentrerar sig så kommer fåren flytta sig utan att det blir kalabalik och som ”belöning” får hunden fortsätta jobba.

Avslutningsvis en bild på Sia som fanns standby som kurshund. Ingen favorituppgift om man frågar henne… hon gör det jag ber om, men motvilligt. Fame är överlägsen på sånt men de andra måste ju också kunna rycka in kan jag tycka.