NM

Då har vi tävlat Nordiska för första gången. Det har varit roligt och lärorikt och jag åker hem med en magkänsla att även om jag körde bort oss den här helgen så har vi i alla fall kapacitet att vara med i matchen. Hade vi gjort någorlunda normala resultat i de båda kvalracen så hade vi varit i final.
I själva finalen var det svårt slå sig in i topp fem där tre rutinerade män lade beslag på alla platserna. Jo Agnar Hansen kom 1.a och 2.a, Jaran Knive 3.a och 5.a samt svenske Henrik Nilsson 4.a. Alla har tävlat i många år på internationell toppnivå både vad gäller förarna och hundarna. Det är ingen tur att dessa grabbar nästan alltid tar de översta platserna.

Men det är INTE omöjligt att slå sig in där – det är känslan jag tar med mig hem. Det är INTE omöjligt!

Och det känns faktiskt väldigt skönt. Jag behöver inte en bättre hund eller bättre träningsmöjligheter. Det som behövs är mer rutin av stora tävlingar och sen lära sig fler taktiska manövrar. Jag lär mig jättemycket av att titta på de bästa förarna, hur de kör sin hund. Hur de ger extra kommandon i utgångarna och försöka förstå varför. Hur de trixar lite för att pricka grindarna. Hur de agerar i närarbetet.

Det är SÅ spännande och lärorikt!

Det har som sagt varit lärorikt och roligt. Roligt för att stämningen är så fin. Trots att jag är ny i laget så kände jag mig absolut inte utanför på något sätt. Det är ett jättemysigt gäng som peppar och stöttar varandra.Dessutom var det ett jättebra och roligt arrangemang, vad annat kan det bli med såna funktionärer!

Hur det gick för mig och Knut?
I lördags gjorde Knut en hyfsad utgång, han slog ut väldigt mycket i början när han inte såg djuren. Sen när han såg dem rättade han in bågen fint och vi fick bara 3 p bort för det. Första biten av framdrivningen var svår att få till och själva hämtet gick så bra det kunde med de förutsättningar som var. Fråndrivningen flöt på fint och det fanns inte så mycket att klaga på den, lite stora svängar efter grinden (som planerat). När vi kom till delningen fick jag aldrig någon bra känsla för situationen. Vi fick till en hyfsad lucka till slut och när han är på väg in ville jag hjälpa honom skynda sig att täcka genom att ge en extra vänster. Då visslar jag höger. Vilket såklart ställde till det så att tackorna gick ihop och ut ur ringen. Fick därefter lite bråttom och fick till en ny lucka och en halvdan delning där han slängde en blick på fel flock. Bara 4 p.
När vi kom till fållan var jag stressad och borde ha litat mer på hunden. Vi fick inte in dem, tiden tog slut. Sen är det väldigt svårt, nästintill omöjligt, jobba upp sig från så låga poäng (66) till en finalplats.

På söndan gjorde han en ungefär likadan utgång, jag tyckte han stannade lite kort och blåste ett sent vänster. Fåren reagerade förvånansvärt våldsamt och kastade åt vänster och sen blev det svårt. Både fåren och Knut blev stressade och jag hade ingen bra kontakt med honom under framdrivningen. Det wobblade och en tacka försökte sticka ifrån gruppen. Hela rundan blev sen alldeles för stressad och det straffade sig såklart i närarbetet. Vi fick inte till någon delning.

Det känns tråkigt att falla på att närarbetet inte fungerade någon av dagarna. Vi brukar vara bra på det. Samtidigt känns det ändå bra att veta att, som jag skrev ovan, hade vi gjort två normala rundor så hade vi varit i final.

Nu tänker ni säkert att det var mina nerver som ställde till det. Men det kändes inte så, jag kände mig inte särskilt nervös, bara taggad. Nu är det bara hoppas att vi kan lyckas kvala till landslaget fler gånger!

Landslaget till Nordiska 2012
Foto: Maria Olsson Knutas