Sverigecupen

Här har Sia hämtat båda flockarna och vi ska påbörja fråndrivningen. Foto: Åsa Ramberg

Sia startade som nr 1.
Första hämtet var till vänster, ungefär samma som i fredagens final. Fåren stod ungefär rakt bakom mig på bilden, bakom träden så man bara såg öronen. Andra hämtet var till höger och längre bort med för hunden helt dolda får.
Sia stack ut fint men sprang in i dungen till vänster utanför bild, där uttaget var. Jag svor inombords och försökte stoppa henne för att fortsätta inom synhåll. Jag visste inte om det ansågs vara utanför banan och hon skulle bli diskad. Till slut var jag tvungen låta henne få som hon ville, insåg att jag inte kunde styra henne rätt. Hon stack rakt igenom dungen och kom ut perfekt bakom fåren. Lita på hunden… det gjorde Karin sen, med Key som tog samma väg. Vi hade alltså förlorat massor av poäng (10) redan i första momentet. Vilken start.
Sen gjorde hon ett fint upptag och framdrivning, hon tog look-back fint och så blåser jag fel håll :O Det här är så typiskt mig. Börjar det strula så tappar jag liksom fokus. Hon lydde perfekt när jag stoppade och riktade om henne. Som tur var hann hon inte skära även om hon han kuta en bra bit åt fel håll. Sen gick allt som på räls faktiskt. Jätteduktig var hon. Sorteringen gick fint men jag var lite för långsam så vi hann inte fålla in. Jag hann precis lägga handen på grinden då domaren sa ”time”. Tänk om…. jag hade låtit henne gå som hon ville i första utgången. Jaja, hon var hur som helst väldigt duktig. Speciellt i sorteringen räddade hon upp det själv flera gånger. Tänk att min galna, tokiga, heta lilla hund kunde vara så duktig. Gå till final i  den näst största tävlingen för året och bli femma. Ja, hon slutade på femteplats!

Knut startade som nr 9, näst sist eftersom han kommit tvåa dagen innan.
Han gjorde ett fint första hämt, tog mitt flygande lookback kanon, fick rikta om honom en gång i utgången och sen gjorde han ett fint andrahämt också. Det andra hämtet var svårt för man såg inte framdrivningen första biten, både får och hund försvann helt om man var på linjen. Det var lite läskigt för om fåren drog för mycket till vänster så kunde både får och hund hamna i en dunge med massor av järnskrot. Jag var lite irriterad på det när jag gick banan, sånt borde inte få förekomma på en tävlingsbana. Nu visste jag ju om det så det gällde styra med lite marginal förbi det skräpet och det gick ju bra med båda hundarna. Tappade väl några poäng där men det fick det vara värt.
Första benet fråndrivning gick ganska bra. När vi närmade oss grinden så började fåren spreta lite och han fick trycka ihop dem ett par gånger. Strax innan grinden var det en grå tacka som bestämde sig för att gå hem. Hon lämnade flocken och gick en egen väg rakt bort till höger. Eftersom de andra var genom grinden så fick jag kompromissa en del där. Den grå hann sticka över stenmuren så Knut fick sticka iväg och plocka tillbaks henne. Samtidigt tryckte han såklart in hela övriga flocken för mycket så det blev ta tillbaks honom och räta upp alltihop. Inte de enklaste stället att hålla på och styra på det viset. Det var trångt och bökigt att springa över muren fram och tillbaks hela tiden. Den där tackan stack iväg flera gånger så krossen blev en smärre katastrof och jag var gråtfärdig. Tänkte på stackars Knut och var väldigt orolig att han skulle överanstränga slå ihjäl sig sig. Tror alla gick igenom krossgrinden någorlunda och sen på sista benet höll de ihop hyggligt. När vi kom till sorteringen fick jag ingen bra kontakt med djuren, de var inte alls lika harmoniska som den flock Sia hade haft. Såklart spelade det in att de hade fått gå hela fråndrivningen i nån slags slalom på grund av den där grå (helvetesjävlaförbannadeskittackan). Min plan var att sortera åt samma håll som Sia. Fick loss den elaka grå och några grå till och puttade dem åt det hållet. Men var de nöjda? nä de skulle gå hem fast åt andra hållet, mot publiken. Så jag sorterade åt det hållet och det blev inget bra val. Vi kämpade verkligen hårt jag och Knut och han var så himla tapper, räddade mig flera gånger när tackor sprang åt alla håll bakom min rygg. Tyvärr tappade vi till slut ut en märkt tacka och fick börja om med bara 4 minuter kvar. Jag gav mer eller mindre upp. Hastade på och fick loss en stor grupp åt andra hållet och sen rann de iväg fint tills jag bara hade en grå liten jävel kvar, förmodligen DEN tackan, är inte helt säker. I precis sista sekunden fick vi loss henne men hon ville inte gå ifrån de fem märkta. Jag försökte jaga bort henne men vi lyckades inte ta tillräcklig kontroll över de fem som var kvar även om de inte gick ihop heller. Time och jag var SÅ besviken och ledsen.
Jag tyckte mest synd om Knut som varit så tapper hela tiden och gjort allt jag bad om. Jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda. Kanske kunde jag ha låtit honom trycka till den där tackan kraftfullare första gången hon bröt sig ut i första benen. Även om man inte ska se bakåt så vill jag ju lära mig något av det här, något jag kan ha nytta av nästa gång det händer.

Trots det här strulet så hamnade Knut på 6.e plats och den placeringen är såklart fantastiskt bra. Tittar jag på poängen kan jag konstatera att han hade finalens näst bästa hämt (85). Endast vinnaren Barbro och Mel hade bättre (93).

Å vad jag tycker om min Knut!