Sia i Sverigecupens final

I år gick Sverigecupen på Norrby Gård i Kungsör, en besättning på 900 tackor! Härligt att det finns så stora fårgårdar. Tackorna är finull/dorset som betäcks med texel och suffolkbaggar. Tävlingsdjuren var rejäla tackor i mycket gott skick. Första dagen var de rätt tröga men samtidigt känsliga så det blev en bra utmaning för oss tävlande.

Kvalet var ett väldigt långt hämt, bortåt 600 m och det blåste lätt motvind så hundarna hörde inte nånting de första ca 300 meterna av hämtet. Något som blev väldigt frustrerande för oss förare och samtidigt utslagsgivande. Här gällde det att hundarna kunde arbeta lite självständigt. En lång fråndrivning följde och bitvis låg hörbarhet.  Det var inget direkt drag men det krävdes ändå rätt mycket styrning, man fick ingenting gratis. Delningarna gick hyfsat enkelt medan fållan var svår, de ville verkligen inte in.

Sia och jag startade sist i kvalet, som nr 40. Så framåt 18.30 när det hade börjat skymma rejält var det vår tur. Det där med att kolla efter tuvor eller mörka fläckar i gräset för att hitta linjer kunde man bara glömma.  Sia gjorde som de flesta andra, hörde inte ett smack i upptaget. Hon slog över lite, vilket hon alltid väljer om det inte är drag. Satte igång fåren snett och det tog väl hundra meter innan vi fick kontakt. Sen lyssnade hon bra och vi kunde ta oss in på linjen precis före grinden. Men det hade ju kostat en hel del dit… Fråndrivningen gick riktigt bra och vi lyckades pricka grindarna trots mörkret. I delningen hade jag bestämt att jobba så mycket som möjligt själv eftersom djuren verkade så känsliga. Funkade kanon och vi kunde skära av två omärkta djur fint. Fållan däremot blev en rysare. En tacka bara vägrade gå in, försökte sticka hela tiden och i de lägena kan Sia tappa tålamodet, något som bara inte fick hända. Men hon lyssnade kanon och plockade tillbaks tackan fint och till slut så lyckade vi övertala dem att gå in. Singlingen blev sen enkel eftersom vi hade en märkt tacka som ville därifrån själv. Efteråt hade jag ingen känsla av att det var en topprunda men domaren tyckte annorlunda och vi hade poäng så det räckte till en fjärdeplats!!! FINAL! IGEN!

Min fina fina Sia – tänk vilka äventyr hon tar mig på!!! Det är så sjukt roligt och jag bara njuter!

Finalbanan vreds så man stod på långsidan och skickade hunden. Dubbelhämten var väldigt brett isär så framdrivningarna blev som krossar, ingen känsla av hämt till förare. Jag gillade banan och den kändes både utmanande och överkomlig på samma gång.
Henrik Nilsson med Bozz startade först och de visade var skåpet ska stå. De gjorde en riktig drömrunda, allting gick verkligen spikrakt. Lugnt och fint och även sorteringen var som enligt skolboken. Det var så man fick gåshud av att se. Jag är verkligen glad att jag fick se den rundan, vilken förebild! Det var verkligen Henrik och Bozz som bäst! Och det räckte till seger med råge!

Sias finalbana gick också bra. Hon tog vartenda kommando och de minus vi fick därute var helt mina misstag. Jag gjorde två felbedömningar som kostade en del. Dels blåste jag ner henne tidigt i första hämtet eftersom jag var osäker på hörbarhet plus att hon ju gärna slår över. Det blev onödigt kort. Look-backen tog hon klockrent och där fanns inget att klaga på utgång upptag. I framdrivningen trodde jag flockarna skulle få drag mot varann eftersom min första flock glidit iväg. Om det blivit drag mot varann så hade vi kunnat missa grinden. Alltså kompenserade jag lite i förväg med följd att vi hamnade för högt och höll på att missa grinden på andra hållet. Det blev nämligen noll drag till varandra. Otroligt när man tänker tillbaks på SM där det inte gick att hålla emot. Där blev jag en erfarenhet rikare igen.
Sorteringen började ganska bra men sen var det en märkt tacka som hela tiden försökte sticka och hela planen sprack. Vi fick verkligen kämpa för att hålla den kvar i ringen och samtidigt få bort omärkta. När det var två kvar att sortera bort bestämde jag mig till slut för att försöka en fuldelning. Visste att jag bara skulle få en chan. Fick ett hyfsat läge, måttade och satsade. Sia var med på noterna men det var den där tackan också. Försöket misslyckades och sen fick vi inget mer bra läge så tiden gick ut.

Jag är ändå TOKNÖJD med vår insats den här helgen, det har varit jätteroligt. Jättebra och trevlig tävling.

Roligt är det också att ha så många härliga vallningskompisar. Vi hejar på varandra, hjälps åt, stöttar och tröstar. Underbart gäng helt enkelt!