Jag har fått ett par frågor med anledning av mina senaste bloggar om vallning.
Hur tränar du hunden att lära sig ”raka” framdrivningar av sig själv? Ibland tycker jag att de bara glider med när fåren avviker från linjen och man får styra rätt med (alltför) många kommandon…och det brukar kunna bli ganska krokigt ändå.
Jag skrev bland annat så här: ”Han (Hassel) hämtar djuren till mig men är lite ”sen” att balansera upp linjen. Jag är ju van vid kvicka förutseende Kelli och Sia som kan hämta spikrakt alldeles själva. Hassel är mer som Knut var i början. Rätar upp dem mot mig men om djuren drar i sidled så har han inte förstått att det är viktigt att ta dem rakt till mig. Han glider liksom med en stund innan han upptäcker att det blir snett.”
Nu ska jag ju inte påstå att Kelli och Sia alltid hämtar spikrakt alldeles själva. Jag får också fundera lite för att svara på hur jag tränar detta. Jag är inte så strukturerad, gör mycket på känsla.
Börjar med att fundera på olikheterna hos hundarna.
Jag tror att det till viss del handlar om anlag. Båda tikarna har stark vilja att balansera till mig och då ger det sig naturligt att det är större chans att de hämtar rakt. Men det handlar också om att göra upptaget på rätt ställe och komma igång med framdrivningen på rätt spår. Kelli brukar ofta hamna rätt av sig själv och själv styra upp om djuren driver iväg. Hon är en riktig hämtarhund. Men visst händer det ofta ändå att jag måste styra och i början var det svårt lära henne gå ur balans för att trycka in fåren på linjen. Lite av samma problem som jag har med Hassel nu bara det att han oftare hamnar i den situationen. Förmodligen för att han inte alls har samma fallenhet för att balansera till mig. Han är mer intresserad att driva/följa djuren och ”glömmer” ibland bort vart han är på väg. När han kommer på sig vet han vart fåren ska (till mig) men hela framdrivningen blir som en stor jättebanan. Känns det igen? Jättevanligt problem.
Med Sia har det inte varit lika enkelt som med Kelli. Hon har varit tajt, het, olydig och vill helst slå över. Därmed blev upptaget ofta fel för henne och framdrivningen för snabb. Numera hamnar hon oftast rätt även om viljan att slå över fortfarande finns där. Får jag bara ”tag” i henne i upptaget och kan”ge” henne linjen så brukar hon kunna hålla den bra. Jag glömmer aldrig tävlingen nere i Maglarp för ett par år sen. Halvdolt hämt och både får och hund var borta länge. Jag sökte över hela fältet efter var de skulle dyka upp och så kommer de spikrakt mot framdrivningsgrinden. Den gången vann vi 🙂 Men det finns många tillfällen där jag styrt eller försökt styra hela framdrivningen utan att ändå hamna rätt… så det finns inga enkla svar. Men som sagt, när det stämmer så vet båda hur de ska göra.
Hur tränar jag? Dels tränar jag på att hundarna ska vara öppna för styrning överallt. Cirkelövning på långt håll. Ibland hämta rakt, ibland snett, ibland åt nåt helt annat håll.
Och så tränar vi på att de ska driva djuren rakt från där jag ber dem. Inte som Hassel gör just nu, flankar fint ur balans men när jag säger framåt så pang – glider han tillbaks till förarbalans. Irriterande men bara att vara ihärdig så kommer han lära sig.
För övrigt driva driva driva och helst vara ”på benen” hela tiden.
Jag tränar överhuvudtaget rätt mycket på att de ska ”gå med djur” utan att jag styr så mycket, både fösning, från- och framdrivning. Jag felar eller berömmer beroende på vad som händer. Jag använder beröm när de gör bra saker, framförallt om det är nåt svårt som vi jobbar med. Sen har jag ett felord om de tex glider. Felordet är inlärt sen de var valpar och inget som har med bestraffning att göra, det är ren information, precis som bra-ordet. Det är väl framförallt när jag börjar fösa med unghunden som jag använder det.
Läser igenom nu och det låter så kategoriskt och konsekvent… och riktigt så strukturerad är jag, som sagt, inte. Så ta det med en nypa (eller stor näve) salt 😉
Om någon undrar, Knut – han är väl bra på att gå rakt med djur. Och ja, det är han – bäst om ni frågar mig 🙂 Men att hämta djuren till mig var inte hans prio ett när han var ung, det är inlärt. Precis som det är med Hassel.
En sak till när det gäller att få det rakt. Titta på djuren och förutse vad som ska hända, inte vänta tills det har hänt. Nu pratar jag styra.
Vad är proofing övning?
Ja jag skrev ju att jag gjort en sån med Hassel och hans flanker. Ibland vill man ju slänga sig med fina ord 😉
Jag testar om han verkligen förstår höger och vänster. Är i 25an så vi inte behöver bry oss så mycket om vart djuren tar vägen.
Ibland kan man ju tro att hunden kan sina flanker men i verkligheten så har jag gett nån liten omärklig information om vilket håll även fast jag inte tycker det själv. Hundarna är otroligt duktiga på att läsa oss.
En övning är att skicka hunden höger medan jag själv går vid djuren i vänstervarv. Då upprepar jag kommandot i balans och när vi möts, mer om det behövs. Jag är inte av åsikten att hunden ska gå höger till jag säger stopp. Jag vill att den går höger tills den är i balans, där ger jag den nytt kommando och då ska den fortsätta direkt.
En annan är att vara helt neutral själv, inte titta eller göra någonting annat än att säga kommando. Inte ställa sig rätt. Bara stå still och köra hunden höger vänster. Stå på vägen utanför 25.an.
En övning är att läsa hunden vilket håll den troligen vill gå och skicka andra hållet, eller gå framåt.
En till är att stå med käppen i handen (som vid fållan) och visa med kroppspråket ena hållet och så säger man motsatt håll.
Mycket text blev det 🙂 orkar nån läsa?