SIA's VALLNING
2004  2005  2006  2007  2008
uppdaterad 2/4-08 - längst ned

 

Sia är uppväxt med fåren och visade tidigt intresse för att valla. Hon är en intensiv liten (stor) rackare som å ena sidan är en jäkel att få bukt med, å andra sidan gör hon en hel del grymt fina saker. Ska bli mycket spännande och roligt att träna henne.Hon är inte mycket tränad innan kursstarten i augusti (04). Jag har tagit det medvetet lugnt med henne. Hon kommer kräva en fast hand när det väl blir dax att träna och då vill jag att hon ska vara psykiskt mogen för den press som kommer krävas. Innan kursstarten så kan hon stopp, framåt, scchh och kom. Hon är hyfsat lydig även om det inte är nåt dead-stop precis... Hon kan cirkla runt flocken ute på fältet och visar då för det mesta fint avstånd. Hon har underbara flanker och viker ut huvudet naturligt. Hon kan balansera flocken men har svårt för frestelsen att smaka lite ull i vändningarna och man kan inte lita på henne än. Hon har föst lite med betoning på lite. Det gör hon gärna och har lite mer stil än Fame som vallar väldigt upprätt.

Kurs
Kursen började den 25 augusti 2004 hos Maria Triller i Skyttorp i norra Uppland.Då var Sia 9 månader. Deltagare är förutom Sia och jag:
kullsyskonen Anna & Flugan, Anna-Karin & Bravo,  Lena & Skorpan, Malin & Swift, samt kusinen Karin & Aska,. Fem kullsyskon plus en kusin alltså.

Gång 1 25/8:
Ca 7 (mycket snälla!) tackor i en fålla som är ca 30 x 30 m.
Vi fick släppa hundarna lösa för att Maria skulle se att dom var tända och hur dom skötte sig utan kommandon.
Alla var tända, kunde lätt konstateras :) De flesta röjde runt rätt bra. Alla fick stopp på hundarna och kunde kalla in dom och lämna, vilket vi fick mycket beröm för.
Samma gång fick vi börja med lilla fållan - den var riktigt liten (ca 5 m diam. och rund. Hundarna fick gå i koppel och skulle lära sig respektera djuren. Målet var att få dom gå sakta, nära staketet, tränga sig emellan utan att blänga och sugas in mot djuren eller bita. Vi fick själva gå bredvid, mellan hunden och djuren för att stötta och kunna hjälpa till med handen att få ut huvudet på dom. Allting skulle göras lugnt och om hundarna attackerade eller drog på för fort höll vi bara emot (upp dom) i kopplet. Några av hundarna skötte sig så bra att dom kunde vara lösa, någon fick ha kopplet hängande och någon gick i koppel hela tiden. Alla försökte bita när det blev som trängst, några mer några mindre (ingen biter tack-o-lov så fult att det blir skador). Vi utsåg Flugan och Skorpan till veckans värstingar  :)
Sia blev jättefrustrerad av kopplet och hjälpen att vika ut huvudet (hon viker ut naturligt om hon får mer plats). Hon blev mycket lugnare när hon fick vara lös. Jag tror inte hon är mogen för att sättas press på så nära djuren. Hon försöker inte fly, tvärtom så konfronterar hon gärna men det blev alldeles för laddat att ha henne i trånga lägen.


Gång 2, 1/9:
Fållan utökades med 2 grindar och vi fortsatte ungefär som gång 1. Vi fick mycket beröm för det märktes tydligt att alla hade tränat.
Vi fick variera vårt sätt att skicka hundarna runt fåren och så smått börja lägga in höger och vänster när hundarna gick åt rätt håll. Flankkommandona skulle inte sägas som kommandon utan mer som ett litet stöd när vi verkligen såg att hundarna tog rätt håll, för att börja nöta in det. Vi fick även öva på att lämna hundarna i sidled, klappa på benet och skicka dom bakom vår rygg och vidare på cirkeln runt fåren. Efter första vändan så utökades fållan med ytterligare två grindar. Om vi kunde få hundarna att gå lugnt mot djuren så funkade det jättebra. Om dom var för snabba hann fåren inte flytta sig och då blev det tjohoo (bit och röj).
Vi fick även prova att låta hunden gå lite emot fåren om tillfälle gavs (driva).
Maria poängterade också att vi inte fick ha så bråttom att kommendera hunden hit och dit. Lugnt ska det vara och nån lugnare människa än Maria har jag nog inte träffat, åtminstone inte i dessa sammanhang. Hon är suverän! Lägg hunden, gå en bit, andas! Skicka. Några av hundarna har sån förväntan på nästa uppgift att dom inte kan lägga sig ordentligt. Då har vi haft för bråttom, säger Maria. Hunden ska bara förvänta sig att ligga där tills vi ger den nästa uppgift. Svårt!
Den här gången skötte sig Sia inte så bra. Hon var ganska frustrerad och det blev en del konflikter. Jag kände mig mest arg hela tiden. Bitvis går hon så himla bra men när det blir trångt så måste hon bara ta en ulltuss. Usch. Den här gången blev vi veckans värstingar.

Efter att ha tränat henne hemma med samma arga attityd och diverse skrämselverktyg och allt bara blev hysteriskt så bestämde jag mig för att nu fick det vara nog. Hädanefter ska jag bara vara lugn och inte utsätta henne för situationer där jag måste bli arg. Det blev som en omvänd hand! Å vad skönt!
En som funkade med skrämsel var Skorpan. Lena berättade att hon provat med en pet-flaska med grus i och plötsligt gick allt som en dans. Skorpan och Sia är ganska lika (vilda).
Annars så imponerar Bravo mest för dagen. Han är cool och har full kontroll och får massor av beröm hela tiden.
Swift är också ganska cool mot djuren men är lite röjigare (olydigare?) för dagen.
Flugan går som en dröm, ganska likt Bravo, ena rundan för att nästa gång brinna till och rusa in med tänderna i högsta hugg.
Aska är 1,5 månad yngre och det märks, hon är lite barnsligare. Men, hon visar en härligt kaxig men samtidigt mjuk attityd och ser ut att få lätt för sig.

Gång 3, 8/9:
Började precis som gång 2. Efter första rundan och alla var duktiga så utökades fållan till en ganska stor cirkel. Om hundarna skötte sig så stod fåren mest still i mitten och det fanns några meter "luft" runt dom. Det var inga speciella nyheter att träna på.
Den här gången överraskade Aska, Swift och Bravo med att stolla till det och utsågs raskt till veckans värstingar ;) Så var den matchen utjämnad :D
Anna frågade Maria om gruppen var oduglig eller vad hon tyckte. Maria svarade att hon tyckte om våra valpar och att hon gillar när hundarna har rejält med motor. Det ska finnas lite att ta av, sa hon.

Sia skötte sig otroligt bra den här gången, var väldigt balanserad och duktig även om man får ha tummen i ögat på henne i vissa kritiska lägen (när hon ska byta håll eller passera där det är trångt). Nu börjar hon klara att balansera flocken så smått inne i fållan. Men, hon blir helvild om någon tacka ställer upp sig eller attackerar och då angriper hon själv utan att (jag hinner) blinka. Hon kan ligga helt lugn utanför fållan och titta på när andra tränar, tom sova en stund, men om någon tacka, som sagt, ställer upp sig eller attackerar så kastar hon sig fram för att "hjälpa till". Vet inte riktigt hur jag ska tolka eller hantera detta...

Hemma har jag på eget bevåg tränat henne en del på hela flocken ute på fältet och det går så himla bra! Allt kommer bli kanon bara vi slipper den där f-e fållan :)

14/9 eftersom Fame vilar från träning pga att hon laserbehandlas för lite ryggbesvär så har Sia fått lov och sköta hennes jobb... Alltså har vi tagit in flocken i stallet, sorterat ut elakatackan & springigasaga m lamm och tagit in dom i en egen box, tagit ut resten och föst in dom i fållan för vidare träning med syskonen. Detta jobb är nu inte SÅ svårt som det låter eftersom fåren är rätt snälla och vet vart dom ska, men dom går inte in i stallet eller fållan förrän hunden har kontroll över flocken och jag är mycket stolt över att Sia faktiskt fixar detta. Hon håller avståndet jättebra men jag får jobba ordentligt på varje stopp och bara hon tar det så är det inga som helst problem. Jag får gå ut och hjälpa henne i de långa hämten för det blir för svårt för henne. Jag skickar henne korta bitar i taget och när vi börjar närma oss flocken så kan hon gå hela vägen runt själv. Hon gör fina upptag av sig själv när avståndet blir rätt från början. Min lilla flicka!

Gång 4, 15/9:
Den här gången hade fållan blivit en hage! 15 x 30 m. Vi fortsatte samma övningar dvs. få hundarna göra bra rörelser runt och emot djuren, utnyttja hela hagen och ta vara på de tillfällen som fåren "bjuder"  till att "hämta", driva, fösa, ta loss från staketet etc. Så gott som alla hundarna fuskade med stoppet och vi kunde ge oss själva en hemläxa där. Annars gick det ganska bra för de flesta. Aska verkar ha kommit i nån trotsålder och hade lite hyss för sig men det är inget som oroar. Bravo imponerade (som vanligt) och vi suckade lite avundsjukt allihop. Annars känns det som vi allihop har rätt så bra grepp om vad vi ska göra där inne. Hundarna är lite för ivriga ibland, men det är som det ska vara. Maria sa att träna en vallhund är ibland som att försöka stoppa ett vattenfall... det är såna oerhörda instinkter dom är avlade på, så det är bara som det ska vara när vi tycker dom är olydiga ibland. Det tar tid att utveckla samarbetet, tid och tålamod.
Var lugn och bli inte arg, säger hon mjukt när vi gastat ligg för 58.e gången. Men hon kan faktiskt bli lite arg också, det är om nån hund biter, det får dom bara inte göra. Hon skiljer på bita och nafsa ull. Lite ullnafs är harmlöst och inte så mycket att haka upp sig på.

Sia fick beröm av Maria men själv var jag inte riktigt nöjd. Tyckte hon gick för nära och lyssnade för dåligt på stoppet. Men visst gör hon en del rikigt fina saker, det är jag inte sen att hålla med om :)
 

Gång 5 24/9:
Om jag inte såg fel så hade hagen vuxit igen och var nu som gång 1 - första övningen. Plus att vi hade en liten fålla inuti hagen, skamvrån dit vi skulle förpassas om vi inte skötte oss... ;) Ingen (eller var det alla? ;) hamnade där.
Den här gången skulle vi förare, själva vara på cirkeln, lämna hunden några meter i sidled, klappa på benet och få hunden fortsätta bakom ryggen, på cirkeln till kl 12. Vi kunde gärna ta hjälp av fållan för att få hundarna hålla ut, om det blev läge för det.
Nu blev det klart svårare när hundarna fick lite mer ansvar. Jag blev tillrättavisad att jag skulle lämna cirkeln och gå mot fåren samtidigt som Sia fortsatte ute på bågen. Då funkade det faktiskt riktigt bra och när hon höll ut fint bakom fåren så hade hon inga problem (inga större iaf ;)) att stanna kl 12. Flugan och Skorpan skötte sig också väldigt bra i denna övning. Bravo chockade oss med att vara olydig och busig vilket gjorde att vi andra satt med ett litet elakt igenkännande leende på läpparna :D. Så hade Anna-Karin också fått känna på vad vi andra brottats med. Swift och Aska fick jobbigt med den här övningen och hade svårt för att stanna i balans, dom ville upp på huvudena hela tiden och det såg ut som dom blev frustrerade av att behöva stanna bakom rumporna på fåren. Båda tycker det är jättejobbigt att behöva stanna. Det är precis som att dom bara måste få explodera lite efter att ha tvingats stanna. Maria tycker dom är duktiga och gör framsteg medan Karin och Malin är lite mindre belåtna.
Vi fick också prova att ta in fåren i fållan, jobba inne i fållan och ta ut dom därifrån. Jag tror alla hundarna skötte sig riktigt hyfsat inne i fållan nu och det var stor skillnad mot första gången. Det syntes att dom har fått mer självförtroende.
Bli inte arga, påminde Maria oss och jag tycker vi har blivit bättre på den punkten. Förresten var Vilja och Anette där och kollade in oss (hundarna). Maria hade tydligen skrutit över sina kursare så dom var bara tvungna stanna och titta vilket förstås kändes roligt.
Om dom sen blev så himla imponerade vill jag låta vara osagt ... :D

Jag tycker Sia börjar mogna lite nu och det känns som en del pusselbitar så sakteliga börjar falla på plats. Tex. så börjar hon trivas med att fösa och behöver inte rusa upp på huvudena för att få kontroll. Hon har börjat bli lite väl företagsam när vi är ute i fårhagen här hemma. Nu sticker hon iväg om jag vänder ryggen till och så vips har hon rundat flocken. Så nu är det koppel som gäller när vi går inne i hagen.

Trollstaven!
Senaste tiden har Sia varit ganska olydig och lyssnat allt sämre på stoppet. Jag har känt hur volymen på min röst bara stiger och det  känns bara jobbigt. Till slut blev jag riktigt arg och slet åt mig en pinne och slog i backen framför henne samtidigt som jag sa liggner. Pang så låg hon. Jag fortsatte ha pinnen i handen och hon vallade och lyssnade helt perfekt. En trollstav! Nästa dag tog jag min herdestav (som jag nästan aldrig använt) och tänk vad imponerande man kan bli i en hunds ögon, med lite längre armar... ;) Nu använder jag den för att bli tydlig när jag står hos fåren och skickar henne på cirkeln, jag höjer den lite för att bromsa henne i drivningarna, jag knackar lite i marken ibland för att påminna henne om stoppet. Det går kanonbra!
Om trollstavar skriver inte Derek, men annars har jag blivit väldigt influerad av hans bok "Talking sheepdogs", läs den!!! Tex. så skriver han att man, ska jobba MED hundens naturliga behov att kontrollera flocken. Dvs. LÅTA den gå på huvudena och berömma den för det. Stoppa den i draget, där den har lättast för att stanna. Skicka åt det håll den vill springa dvs. läsa hunden och jobba med den (inte mot). Nu börjar jag varje träningspassen med att Sia får balansera flocken lite som hon vill, huvudsaken att hon inte gör inrusningar och att hon lyssnar på stoppet. Det blir mycket spring men det gör henne trygg och mer lättränad inför nästa pass. Därefter gör vi svårare och svårare övningar och det funkar riktigt bra. Hon är en riktig liten (stor) läckerbit.


Gång 6, 6/10:
Hoppsansa... den här gången fick vi vara "i det fria" dvs. i den stora hagen ca 100x100 m med några större gräsytor,  lite stenar, träd, kursdeltagare m hundar etc. Det var nya får som var lite mindre vallade på. Spännande!
Vår uppgift var att lugnt och fint hjälpa hunden att ta kontroll över flocken. Träna små hämt och gå lite drivning. Även om vi allihop "tjuvtränat" lite på detta så var vi nog lite förvånade att redan nu få detta förtroende. Det blev svårt när en tacka flera gånger ville lämna flocken. Bäst fungerade det när vi tog med hunden en rejäl bit ifrån flocken. Lämnade hunden på cirkeln, några meter, klappade på benet och lät hunden fortsätta bakom ryggen på cirkeln samtidigt som vi stegade fram till den KRITISKA punkten. Kl. 11 eller Kl 1 där hundarna gärna snävar in om dom får för mycket ansvar. Kan vi förekomma hunden där så slår den ut av sig själv och vi kan backa tillbaka och stoppa hunden i balans. Är vi bara med på noterna så fungerar det riktigt bra för allihop. RIKTIGT BRA! :)
Bravo imponerade stort igen. Hans trotsålder försvann lika fort som den kom.

Sia skötte sig faktiskt bra hon också även om hon fuskar med stoppet, den lilla råttan! Först gör hon en helt underbar utgång och vänder upp lugnt mot djuren kl 12 och sen så stannar hon INTE på stoppet! Men, hon smyger  fram där bakom och egentligen så blir det ett helt perfekt upptag, men man vill ju att dom ska stanna (lyda!). Känns inge bra att bli arg när hon nyss varit så himla duktig ;( 


Gång 7 13/10:
Hagen den bara växer. Nu fick vi flytta ut till en stor beteshage där man kunde träna hyfsat långa hämt (om man kunde). Vi fortsatte träna på samma sätt som förut, men försökte med längre avstånd. Vi fick även gå drivningar och försöka få hundarna att gå lugnt mot (efter) djuren. Gemensamt för alla hundarna är att dom gärna går RAKT emot djuren dvs. dom har stor drivlust, vilket är bra. Sia och Bravo gjorde riktigt snygga drivningar och balanserar upp själva utan att snipa in.
Den här gången sa Maria att nu är det dax att vi kräver att stopp betyder stopp GENAST. Det ska vara som att klippa benen av dom när vi säger ligg. Detta är ett gemensamt problem vi har i gruppen, att samtliga hundar ifrågasätter när vi säger stoppkommandot....  Alla hundarna saktar av, men nåt dead stop - nej. Nu är det bara att lägga sig i hårdträning inför nästa kurstillfälle. Maria tycker att hundarna är väldigt duktiga och om vi bara får till det där stoppet så ...

Jag är jättenöjd med Sia idag. Hon börjar fatta och kunde gå långa sträckor drivning utan stopp. Hon höll låg fart och lagom avstånd. Jag kunde säga LLLLL (som i Ligg) för att få henne sakta ner om hon ökade farten och hon balanserade  svängarna utan att börja flankera eller snipa in.
Men jag ska fila på stoppet, nu är det slutlekt.

Gång 8 21/10:
Den här gången var hagen densamma som förra gången! Vi fick testa att göra lite längre hämt alternativt jobba på som förut med cirkeln, drivningar etc. utifrån vad fårens placering inbjöd till. Nu var det hårdare tag med stoppet, som gällde. De som fuskade visades tillbaks (mer eller mindre hårdhänt) till den plats där stoppet skulle ha utförts.
Maria sa åt oss att tänka på att ge hunden lugna kommandon. Skriker vi ligg i falsett och låter hysteriska (vilket inte händer...;) så smittar attityden till hunden och vi behöver inte hysteriska hundar... Gäller alla kommandon, dom ska anpassas till vad hunden ska göra.
Det här var årets sista kurstillfälle, vi bestämde att skjuta upp de sista två gångerna till i vår, när det blir ljusare igen.

Sia gick ungefär lika fint som förra gången. Hon stannar lite bättre men jag vill ha ett ännu snabbare stopp. Nu kan jag justera hennes utgång lite på håll. Hon vill gärna snipa in lite för tidigt och om jag då harklar mig lite så slår hon ut igen. Hon är väldigt koncentrerad och stadig när hon jobbar emot djuren (driver), något jag uppskattar mycket.

Kurs hos Mosse Magnusson 9-10 november:
Vi fick börja med att vara i ett hörn (vem hade väntat sig nåt annat... ;)). Där fick vi lämna hunden på den tänkta cirkeln och själva gå fram till fåren, som stod i hörnet. Målet var att VI skulle hålla oss kvar hos fåren och därifrån kunna flytta  hunden på cirkeln utan att trycka fåren. Få hunden att släppa trycket,  få den att på ett avslappnat sätt röra sig på cirkeln. Få hunden att gå riktigt nära staketet innan den fick vända upp för att lugnt och fint  ta loss fåren från hörnet. Vi fick jobba mycket med vår egen attityd för att kunna "nå" hundarna ute på cirkeln. Vi fick också prova att flytta dom ur balans genom att själva stå så att vi bjöd fåren åt ett håll men övertala hunden att gå åt "fel" håll (hoppas ni fattade det...svårt förklara). Vi skulle ha kontroll på varje steg hunden tog och aldrig låta den bli flamsig eller göra som den ville. Kommandon var inte viktigt i den här övningen, dom lägger man på när detta funkar. Dvs. om man inte räknar schhh, nej, hrrrm,  hundens namn som kommandon ;) Vi fick väsnas ganska mycket för att få hundarna att vika ut på linjen men målet var förstås också att kunna manövrera hundarna på cirkeln i vanlig (vänlig) samtalston.

Sen fick vi flytta ut detta i en större hage och köra på hela cirkeln. Samma övning där vi hela tiden står inne hos fåren och har kontroll på hunden. Den ska INTE vända  upp emot fåren förrän vi ger den tillåtelse. Och den fick INTE heller flanka bort övedrivet, med rumpan emot fåren. Han tyckte inte man skulle flytta ut till denna övning förrän man var "klar" med hörnet. Men, han ville vi skulle prova hela vägen för att förstå hur vi skulle gå vidare sen. Alltså - få hunden släppa fåren när den går på cirkeln. Vi fick även driva och fösa lite när tillfälle gavs. Viktigt att lära hundarna gå RAKT emot fåren.
Vi fick även lära oss korta och långa flankkommandon (höger/vänster). De korta används vid drivningar och då FÅR hunden flytta fåren med sin flankering. Vid de långa flankerna så ska hunden svänga 90 grader och får INTE flytta fåren genom sin rörelse.

När detta funkar flyttar man sig stegvis därifrån själv för att till sist kunna göra exakt samma sak, men på 300 meters avstånd....

Sia utvecklades mycket på de här två dagarna och det kändes som väldigt nyttigt för henne. Hon har haft lite problem med djupet men efter att ha nött lite på detta så höll hon ut jättefint hela vägen runt. Jag fick rådet att fortsätta träna så här men att variera med några snabba förflyttningar. Nu tog vi det väldigt lugnt eftersom hon har lätt för att elda upp sig.

Vi fick även se 6-månaders valp efter Fleet-Min och den var påfallande lik Sia i vallningen. "Lite" mer under kontroll än vad Sia var för 6 måander sen, kan man väl säga. ;)

December - Januari 2005:

Under vintern har vi legat lågt med den egentliga träningen fram till nu (slutet januari). Det betyder inte att vi inte varit i fårhagen! Sia har fått hålla undan fåren varje dag när jag ger kraftfoder. En uppgift hon tar på största allvar. Och en uppgift som ger tillfälle till lydnadsträning, tex. Ligg kvar tills du får gå in i hagen. Vänta på mitt kommando. Stanna. Lämna. Discipliner som hon haft lite  svårt för...
I början var det väldigt svårt att fösa bort fåren - hon ville såklart hämta tillbaks dom igen. Men, efter några gånger så fattade hon och nu  gör hon det klockrent. Föser bort dom, lägger sig och passar tills jag är klar med fodringen. Det verkar som hon har mycket bra tryck.

Jag har även låtit henne prova att hämta dom "på egen hand", något som hon hade jobbigt med i början. Fåren står ofta uppe i en liten skogsbacke och när man skickar hunden så drar dom, antingen ner till mig på den öppna ytan eller drar dom längre upp i skogen. Beroende på hur hunden jobbar. I början tvärnitade hon så fort fåren började dra, och försökte stoppa dom - vilket ledde till att dom hamnade längre bort i skogen. Då gick jag med henne några gånger och visade hur jag ville ha det. Till slut trillade polletten ned och sen kunde hon fortsätta runt tills dom gick åt rätt håll. Då uppstod nästa "problem" nämligen att hon fortsatte runt för att stoppa dom från andra hållet. Hon förstod inte att dom skulle till mig, hon tänkte bara på att stoppa dom. Äntligen tar hon mina stopp någorlunda och jag fick hjälpa henne styra upp det några gånger så att hon fick fram flocken till mig. Och se, då trillade även den polletten ner. Så nu kan hon styra upp hämtet helt själv. Inget jättelångt hämt, kanske 70 m men det är knölig terräng och mycket drag. Det är så  härligt när dom fattar och helt plötsligt finns alla bitar där. Jag är SÅ nöjd.

Nu har jag börjat träna lite mer tävlingsmässigt eller vad man nu ska kalla det. Hon får fösa fåren runt runt i en fyrkant runt mig. Det går bättre och bättre och bitvis balanserar hon flocken på nostippen i ett alldeles lagom tempo och avstånd och just DET är så himla läckert. Hon börjar även snappa höger vänster och det känns som cirkeln sitter riktigt bra nu. Hon är helt underbar att träna!

Februari - Mars 2005:
Sista veckan framåt påsk så har det lossnat ordentligt och jag är riktigt imponerad av min lilla hund! Hon har hittat ett lugn och koncentration som känns väldigt bra. Ibland är hon på gränsen till för lyhörd på vad jag ska säga, kan vända om och "fråga" - det hände aldrig för några månder sen. Självklart ger jag henne ingen credit när hon frågar, hon får bara kommandon när hon tittar på djuren. Känns inte som nåt problem men vill ändå nämna det.
Nu kan jag stå utanför cirkeln och flytta henne ur balans runt hela och få henne att driva från alla hållen. Jag kan stå utanför "hörnet" och be henne lugnt och fint ta loss fåren därifrån. Höger och vänster funkar riktigt bra även om hon kan ta fel när det känns alltför tokigt. Tyvärr har vi inga ytor att fösa på just nu men vi försöker så gott det går och här har vi en hel del kvar att träna på. Men, när det fungerar bra så driver hon i ett lagom tempo, dvs. lugnt och fint utan att jag behöver stoppa ideligen.

Känns faktiskt som vi kommer kunna gå nån tävling i sommar!

Gång 9 den 5/4 2005:
5,5 månader sen senaste kurstillfället och mycket har förstås hänt!
Vi fick valla på 8 tackor i Marias stora hage uppe vid stenladan. Först fick vi gå ut och träna lite som vi ville. Utifrån det gav Maria individuella tips till var och en. Hon tyckte vi hade blivit jätteduktiga (och jag håller med!). Swift gjorde en kanonfin runda och att Malins mungipor tangerade örsnibbarna är inte att undra på. OJ vad bra det går. Cirkeln funkar hur bra som helst när Malin är hos fåren. Dom fick börja träna lite på att Malin skulle stå en bit ut och då blev det svårare men efter ett tag så släppte även det. Dessutom gjode dom dagens snyggaste drivning. Flugan höll som vanligt "världsklass", vilket är Annas favorituttryck. Och - ja det artar sig riktigt bra. Anna har fått grepp om vallningen och Flugan är sådär lagom cool, lyssnar bra  och det ser jättefint ut. Skorpan kan massor, är lite för hetsig för dagen men gör inget fult. Hon behöver slappna av lite sa Maria och det gick bättre för varje runda.
Ann gick med Aska eftersom Karin var tvungen att jobba. Hon har inte tränat så mycket i vinter men första vändan gick riktigt bra, mest jobb på cirkeln.
Sia skötte sig också bra. Vi föste en del och behöver jobba mer på att få ner tempot men hon verkar annars nöjd med att fösa och bitvis har hon naturliga bra tempoväxlingar. De hundar jag tränat förut har gärna velat gå upp och stoppa, men det verkar inte bli nåt större problem med den här tjejen.

Fame fick vara kurshund och hon är verkligen en klippa på den posten. Fick tom beröm av fröken :)

Kurs för Karin Söderberg den 13-14/4-2005:
2-dagarskurs hemma hos oss. Dagarna innan hade Karin Sias kullsyskon (alla utom Troll) samt Aska på kurs. Jag var med som åskådare och blev jätteimponerad av Karin som instruktör. Hon är mycket engagerad och hjälper handgripligen till på ett bra sätt. Dessutom förklarade hon hela tiden för oss som tittade (så vi fick inte koppla av bara för att vi satt bredvid... ;))

Sia skötte sig riktigt bra. Lite för högt tempo men det visste jag ju redan. Jag fick lära mig att hantera detta med lina, vilket jag speciellt bett Karin om att få hjälp med. Jag gick och föste med Sia i lina. Småryckte lite när det gick för fort och efter en stund så köpte hon metoden riktigt bra. Nu ska jag bara lära mig att placera mig så jag kan använda linan också... vill gärna halka lite på snedden och då kan jag ju inte använda linan. Sen tyckte Karin att jag kunde släppa iväg henne ibland för ett litet hämt, med linan släpande efter. Detta för att hon ska lära sig att linan inte alltid sitter fast. Kändes logiskt - enda kruxet är att man ju är lite orolig att dom ska fastna och skada sig. En annan smart grej var att jag fick lägga linan vid ett troligt ställe för upptag - där stod Karin och kopplade på när jag lagt Sia. Sen gick hon och skötte linan när Sia gjorde framdrivning - ett himla smart sätt att få enlugnare framdrivning. Problemet är att mina får drar själva på framdrivningar. Nu ska jag försöka hitta får som är tröga att träna på. Karin tyckte att Sia var kanonbra på allting utom att hon hade saknade  upptag - beroende på att på mina får får hunden aldrig tillfälle till att göra naturliga upptag. Det var bra att kunna sätta sånt fokus på problemet, jag hade inte tänkt på det på det viset.

Gång 10 (sista gången) den 26/4 2005:
Den här gången blev det lite tokigt. Fåren stod långt bort i en backe och jag var först ut med Sia. Maria sa åt mig att skicka henne på ett hämt där fåren stod. Javisst, det var ju spännande och se om hon skulle klara det. Det var ganska långt bort och uppe bland träden, dock väl synliga. Kanske 75 m så det var inget megahåll, men långt för våran kurs. Det gick ganska bra och sen fick jag göra några ganska långa hämt. I stort sett gick det riktigt bra. Maria tyckte jag skulle stanna henne i utgångarna ibland och be henne gå längre ut. Detta eftersom hon ibland tenderade till att gå in för tidigt. Maria sa att det kan vara bra att göra det ändå, även om utgången är perfekt. Bara för att ha kontroll. Det lät klokt.
Vad var det då som var tokigt? Jo, nu hade ju Sia liksom satt ramarna för svårighetsgraden och Maria trodde kanske att alla hundarna kommit lika långt i träningen (det har ju varit långt mellan kurstillfällena). Men det visade sig ju sen att så var det inte. Flugan skulle försöka hämta dom men förstod inte alls uppgiften och det blev en rejäl motionsrunda för både hund och höggravid matte... Det redde naturligtvis ut sig för allihop men det blev en lite spejsad avslutning kan man säga.

Summa sumarum kan jag säga att jag nu har en väl fungerande hemmahund. Hon klarar det mesta, även enklare delningar. Jag siktar på att tävla några ök i år.

HÖST 05
Här har hänt mycket sen jag skrev sist... ska försöka ta det någorlunda i kronologisk ordning...
Sia debuterade på ÖK får i Kvarnby midsommarhelgen. Vi fick 69 poäng trots att vi inte fick in dom i fållan (20 p bort där). Hon gick alltså på ett 1-pris för övrigt. Men, det kändes inte så. Hon blev mycket hetare och olydigare men skötte sig hyfsat. Jag råkade stampa när jag sa ligg åt henne vid fållan och där försvann fåren och min chans att få in dom. Klantigt.

I början av juli tävlade vi ÖK hos Ingela Uhlås och där kom vi runt, utan fålla igen... men den här gången tycker jag hon skötte sig bättre. Fåren var mycket svårare, riktigt svåra faktiskt. En tacka ville hela tiden sticka men det problemet löste Sia fint. När det gick emot fållan förstod jag att det inte skulle gå för det blev alldeles för svårt. Vi härdade ut tills poängen var slut och fick ihop ett 3.e pris igen.

 I slutet av juli tävlade vi ÖK 2 dgr i Sollefteå. Första dagen fick vi ganska bra betalt, ett 2-pris och yes! vi klarade fållan. Men, hon var olydig igen. Dag 2 bröt jag för hon lyssnade inte alls.

Vi hann även med en 2-dagarskurs för Karin Söderberg i juli. Det blev mycket fråndrivning i lina. Karin tipsade om att jag kunde stötta hennes flanker med linan, hjälpa henne ta rätt håll framförallt när det blir ur balans. Karin tyckte hon såg väldigt fin ut (och det tycker jag med!).

I början av augusti åkte vi till Wales och där fick vi tillfälle till att prova på både tävling och träning. På de två tävlingarna hon gjorde så hämtade hon fantastiskt bra trots jättelångt avstånd (över 300 m). Men hon blev sliten av resan och blev allt mer stressad ju mer dagarna gick. Åt dåligt och blev bara olydigare. Så jag tog det ganska lugnt med henne ett tag.
När vi kom hem fick hon vila helt en hel månad. Hon gjorde lite vardagsjobb som höll fåren  på betet etc. men bara väldigt kort.

I september började vi träna igen och hon var otroligt fin direkt. Kunde helt plötsligt fråndriva med balans en bra bit ifrån mig. Men hon har tappat lite av djupet, åtminstone åt vänster, men det ska vi snart ta tillbaks.
Jag tävlade 2 dgr i Muskö i slutet av september men det gick inte så bra... Banan inbjöd till vänster hämt så jag skickade vänster trots att det är det sämre hållet. Hon blev för snäv och sen blev allting krokigt. Ett 3.e pris. Dag 2 skickade jag höger trots att det var svårt och då sa hon Yeehaaa och sprängde flocken i upptaget... Hm.  Jag ser det som en engångsföreteelse.

I början av oktober gick vi kurs för Jonas Gustafsson. Fick tips om att lägga på ett saktakommando på henne samt lära henne starta mjukare. Vi fick fråndriva hela kursen eftersom han tyckte det var vad vi behövde träna på. Hennes insideflanker fungerar inte när avståndet blir lite längre så där måste jag backa träningen lite. Annars sitter flankerna ganska bra och hon är helt invisslad nu.

I skrivande stund har jag varit ute och tränat lite idag. Hon är helt i hand och tar vartenda kommando klockrent. Hon är anmäld till Int vallning på söndag men jag är osäker på om jag ska starta henne. Jag bestämmer mig när jag ser hur får och bana ser ut. Vill inte ge henne för svår uppgift.

2006. 1-pris ÖK får

Mkt bra årsdebut med vinst på Breviksnäs i hård konkurrens.

2007
Fantastisk IK-1 inledning på året med fyra raka 1-pris och höga placeringar. Inkvalad till Lammfor Cup där vi inte kunde delta eftersom jag hade VM agility som landslagsledare samma helg.
Fyra IK2 starter med hyfsat resultat.
Hon har lite för brått på framdrivningarna samt är crossen inte färdigtränad. Hon har dock potential och fick goda vitsord av Mr Mosse himself :) som dömde i S-tälje och tyckte hon var värd att lägga ner träning på. Kul!

2008
Nytt  2/4 Vi tränar svåra saker hemma och hon är riktigt duktig. Fråndriver och tar alla kommandon vare sig de är ur eller till balans. Delar mycket bra. Känner mig redo för lite svårare uppgifter.