Pyrets Helsingforsresa till NM 2003

- hmm fick börja med att ta ett bad innan vi åkte till Arlanda...

Eva:
Incheckning Arlanda med det lilla "handbagaget" på 2,8 kg. Fick köpa en extra biljett till Pyret i biljettkassan och där fick jag sen mítt bordingkort. Trodde hon ingick i min biljett eftersom jag bokat med hund... jaja det var inte så dyrt. Stämpla ut. Fick gå en trappa ned och leta reda på en pytteliten lucka långt bort. Fixat. Ut till röntgen, Pyssan fick gå med mig och väskan åka band. Pip! hade glömt telefonen i fickan. Pip! det pep ändå... Jag blev scannad med "apparaten" men Pyssan struntade dom i... undrar varför? :? In i planet, fick sitta längst bak ensam. Pyret i väskan under stolen framför. Hon blev lite rädd och ville krypa upp till mig, under starten när det blev extremt högt ljud. Men, jag var tvungen hålla henne kvar där nere, försökte hålla för öronen på henne. Så fort vi var uppe i luften och fasten-seat-belt-skylten slocknat så fick hon komma upp i knät och då var allt frid och fröjd. Vi delade på ett par Marianne som vi fått av flygvärdinnan.

Pyret:
Vi landade i Helsingfors 21.30. Inge läskigt alls. Åkte taxibuss till hotellet och äntligen tyckte matte, kunde vi gå ut. Jag följde motvilligt med, hade hellre stannat på det fina rummet. Men efter att jag hittat några bra gräsplättar fick matte för sig att vi skulle gå en sväng runt kvarteren. Men det satte jag stopp för. Jag var ju döhungrig och hade inte alls nån lust att gå på stan, massa konstiga typer överallt. Nä in i värmen fick det bli. Mat och ensam med matte är ganska toppen faktiskt!

Vi gick upp otroligt tidigt på lördagen, faktiskt 04.30 svensk tid - fatta att man var sömnig! Men matte var ännu tröttare... Vi promenerade till mässan, det tog 20 minuter och var kul. Men mässan hade inte öppnat när vi kom dit. Vi var absolut först av alla! Hur ofta händer det? En halvtimme fick vi vänta och under tiden så lekte vi lite matte och jag.
 

Eva:
Agilitytävlingen gick i stora ringen med en rejäl läktare intill. Hundarna fick inte vara ute vid banan eller på läktaren. Ett utrymme vägg-i-vägg med banan uppläts för tävlande hundar. Det kändes lite konstigt att lämna dom där och själv gå ut på läktaren och sitta och titta. Men det var bra service med TV-monitorer vid burarna så man kunde följa tävlingen där om man ville.
Hur gick det då? Pyssan gick fel i slalomingången och så var den tävlingen puts väck. Jag valde att inte ta om slalomen utan fortsatte i full fart loppet ut. Disk förstås. Banan var lagom svår. Svårare än NM-banorna skulle visa sig bli, tycker jag.
Intressant att en västgötaspets vann small och en welshterrier medium! Eva & Tip kom 2.a och fick Caciag! I large vann Jenny och Lotus.

Pyret:
När vi kom ut från mässan så blåste det storm och var 3 grader kallt. Trots detta satte matte ner mig på trottoaren och sa att nu får du gå själv. Vilken kalldusch! Jag gick och surade och stretade bakom henne halva vägen. Men sen förstod jag att vi skulle till det hääärliga hotellrummet! Då överraskade jag matte rejält och satte fart före henne, faktsikt drog lite i kopplet, något jag aldrig gör annars. Så de sista 10 minuterna tog jag täten, visste precis var övergångsställen låg, man har väl minne! Fick vänta på matte vid hotellentrén men sen drog jag i full fart fram till hissen. Sen måste jag erkänna att det var liite svårt att hitta rätt dörr så matte fick hjälpa mig lite där.
Vi la oss och sov en stund och sen sa matte att jag fick stanna själv på hotellrummet medan hon gick ut med de andra och åt middag på fin restaurang. Helt ok för mig - sängen helt för sig själv mmmm!

Nästa morgon fick vi sova en hel halvtimme längre. Vi hann ändå fram i god tid. Idag, söndag, skulle jag få vara föråkare i självast NM! Reserverna brukar få vara det.

Eva:
Det var faktiskt lite nervöst att vara föråkare och man fick en aning om hur det måste ha känts för de andra. Det var inmarsch land för land med flagga i täten och där fick vi gå med, jag och Pyssan. Jag hade fått en landslagsoverall till låns men byxorna var så stora att jag inte vågade ha dom på mig pga risken att jag skulle tappa dom :o 
Banvandringen var kort, bara 5 minuter. Men, banan var väldigt enkel - förvånansvärt lätt faktiskt. Det var tighta svängar som gällde och pressa tider - fullt ös alltså. Pyret gick kanonbra men efter en passage med platt tunnel, böjd tunnel, A där det var lite bråttom för att hinna med, där överraskade hon mig (och alla andra) genom att sticka bakom min rygg och ta en oxer som inte skulle tas :(  Diskad alltså. Men vi fortsatte och hon kom ändå i mål på en konkurrenskraftig tid så jag var klart nöjd med henne. Positivt var också att de andra tävlande fick upp ögonen för att vägen från tunneln till A inte var så enkel som man kunde tro och kunde bevaka sina hundar lite bättre där. Bra om man kunde vara till nånnnn nytta iaf ! :D
Mina klubbkompisar Lisa, Mia och Malin gjorde kanonfina felfria lopp och låg på topplaceringar inför nästa lopp.

Pyret:
Matte gick banan inför andra loppet och hon sa att den var löjligt enkel, bara rakt fram hela tiden, ingen handling alls. Men vi var laddade som sjutton och sen hände sånt som bara inte händer! När vi ska gå ut på banan så säger dom helt plötsligt att dom inte ska ha nån föråkare i det här loppet :(  Nu var det matte som fick en kalldusch! Matte kände sig urfånig och önskade att hon stannat hemma. Tydligen hade dom sagt detta under banvandringen men när det är 5 minuters banvandring och världens volym i hallen plus att speakern snackar finska (och översätter till engelska sen) så koncentrerar man sig inte direkt på att lyssna... Jag tycker att vi kunde ha fått veta detta innan matte gick banan. Jag försökte trösta henne lite genom att hoppa på hennes ben och få henne på gott humör igen - och det gick faktiskt. Och sen kom en gubbe som heter Kent och sa att vi skulle köra efteråkare i stället. Matte var tveksam om det var nån mening med det men så bestämde hon sig för att vi skulle ut och ge järnet iaf. Vi var ju i alla fall där och det vore kul att se hur vår tid skulle stå sig jämfört med de övriga. Till slut blev det vår tur och jag gav verkligen järnet, gick helt felfritt och jag skenade av balansbommen med flera tassar på kontaktfältet. Matte var kanonnöjd och jag fick nästan en hel grillkorv när vi kom i mål! Tyvärr besvärade dom sig inte med att köra någon tid på oss så det var lite smolk i glädjen över det fina loppet.
Även i detta lopp körde Lisa, Mia och Malin felfritt och dom låg 1, 2, 1.a och smallaget tog guldmedalj! Alla tre gick till finalen!

Måste berätta om våra rastningsturer också... Matte sa att jag inte fick hälsa på några andra hundar och inte gå omkring inne på mässan pga smittorisker (vi har ju bebisar hemma). En gång provade hon att rasta mig på den anvisade rastningsplatsen. Men det gick jag inte med på - ni skulle bara veta hur det stinker på såna ställen. Hela marken är nerpinkad och luktar upplockade skithögar, det går knappt att ställa ned tassarna. Snacka om smittorisk! Matte fattade trögt, tycker jag. Men sen tog hon med mig ut på "riktigt" i stället. Så varje gång fick hon visa alla papper när vi skulle in igen. Matte sa det var tur att hon bara hade en hund med sig. Undrar vad hon mena med de?

Eva:
När jag hämtat mig efter dessa märkliga lopp satte jag mig och tittade på finalloppen. Även den sista banan, finalen, var enkel, även om den inte var lika lätt som mittenloppet. En passage efter balansbommen skulle visa sig skörda många "offer".
Mia låg 3.a och körde ett jättefint lopp med Siri och tog bronset. Lisa ledde och startade sist. Fick ett litet missförstånd efter balansbommen och var en hårsmån från en vägran, tappade en del tid och kanske guldet for där? Det blev en silvermedalj vilket ju är alldeles lysande! Guldet togs av en finsk hund.
Malin ledde medium med Silver före svenska Isabelle med Zindi. Tyvärr missade Silver balansbommens nedfart och fick en förarglig femma. Det blev ändå en silvermedalj för Malin.
I medium gjorde Åsa och Harald come-back efter mycket lång vila. Harald gick kanonbra men missade nåt kontaktfält, hade nog fått medalj annars! Vann gjorde Isabelle med Zindi. Hon är bara 14 år gammal och gjorde landslagsdebut - helt fantastisk prestation!
I large ledde Jörgen och Don. Jörgen gjorde jättefina lopp med Don, har aldrig sett honom så bra! väldigt offensivt och stabilt. Jenny med Lotus fick i första loppet en förarglig vägran på den böjda tunneln när Lotus var lite för hörsam och svängde för mycket. Där försvann deras medalj. Lee gjorde fina lopp men fick nån rivning. Ian var inte som bäst pga en mindre skada i en tass (skärsår).

Pampig prisutdelning med strålkastare, blommor, pokaler, flaggor, nationalsånger och mycket publik. Alltihop var färdigt vid 14-tiden och i god tid före finalshowerna som skulle börja kl 15. Det sades att arrangören hade stressat på agilitytävlingen för att hinna i tid till finalerna. Tex. ville dom spara in 30 sekunder på föråkaren...  (kunde inte låta bli ;))

Summa sumarum så var det en intressant och rolig helg och man är några erfarenheter rikare!