SM 2005 i Borås
Text: Eva Karlsson
Foto: Cima Cohen mfl

Torsdag kväll 16 juni packade jag och Karin Nordenskiöld in oss och hundarna i bilen med färdriktning söderut.
Vi hade med oss Fame, Flipp, Ihla, Stisse, Ettan och Busy. En ovanlig blandning i vår bil kan man tycka... Flipp åkte med eftersom jag skulle springa med honom. Höggravid matte Ann fick stanna hemma. Av samma orsak var Ihla och Karin med. Ihlas matte Anna är också höggravid och överlät kopplet åt Karin. Stisse då? Jo, Lena kunde inte åka dan innan och var orolig att hon inte skulle hinna ner till veterinärbesiktningen i tid. Därför skickade hon honom med oss. Busy fick åka med eftersom hennes uppfödare bor i Borås - dessutom är hon så liten så hon knappt syns... Det spöregnade nästan hela vägen ner. Men tack vare Tina hade vi bra musik hela vägen. VI utnämnde Africalåten till Årets SM-låt!

Kl 01 var vi framme vid campingen och den var förstås stängd. Men, det visste vi om så vi ställde oss utanför och SOV. Gott faktiskt.

Fredag morgon checkade vi in och parkerade husvagnen. Skyndade bort för att försöka fixa en bra tältplats vilket ju var alldeles för sent. Vi hamnade ute i ett hörn, men det skulle visa sig bli rätt trivsamt ändå.
Hämtade Lena på stationen kl. 11 (hon kom förstås i väldigt god tid...). Sen var det veterinärbesiktning. Där var dramatiken stor eftersom en hel hög agilityhundar inte gått igenom! Det luktade lite skandal ett tag faktiskt. Hela 7 hundar fick besiktas om strax innan dom stängde. Sex av dom fick nådiga nicken medan stackars Anita och Tootsi fick nobben. Veterinären misstänkte ett begynnande diskbråck och det var ju himla tråkiga nyheter.

På tal om nåt helt annat så kom det förstås en rejäl regnskur när vi stod där i kön utan regnkläder... men alla tog det med ett leende eftersom det var rätt behaglig temperatur ändå.

På eftermiddan åkte vi in till Knalleland och åt mat samt shoppade roliga saker.

Sen var det lottning i matsalen på Borås Wäfveri - den var inte tillräckligt stor och DET var nog det enda folk hade att klaga på på det här SM.et. Grinpellar hade inte så mycket i Borås att hämta vilke ju är menat som ett stort plus i kanten till SM-arrangörerna. Det var lite annorlunda upplägg på lottningen med tre stationer, en för varje storlek, så att det skulle gå lite snabbare än det brukar. Funkade väl ok men det blev lite virrigt med vem som hade vilket startnummer men nåt får man väl offra för att spara lite tid. Vi fick en "gympapåse" med en vattenflaska i - himla praktiskt. Inga skandaler - det enda som förvånade var att Carro med Ascot drog startnummer 1 för andra året i följd.

Karin och jag åkte hem och kvällen gick åt till planerande inför lördagens tidiga start (7.30 puh!). Nålade fast nummerlapparna på olika tröjor så det skulle gå snabbt att byta. Alla har ju inte mamma med som kan hjälpa en med nålarna :D ...  Det gick ner en cider också men vi var i säng före 22 (!) - ordentliga flickor!

Klockan ringde 05.45. Ettan och jag skulle starta som lag 4 kl. 7.40. Det gällde att hinna vakna ordentligt innan. Karin hade sovmorgon - skulle inte tävla förrän framåt lunch. Men, hon kom och hejade på oss ändå. Det är sånt man har vänner till ellerhur!

Vårt lag The Team lyckades hyfsat. Ettan gick nolla liksom Victoria och Isa. Rosas Kelly förvånade med att riva två hinder och Happys reserv Lotta med Sally missförstod varann och det blev disk. Vi låg femma med 10 fel efter dag 1. Ingen större medaljchans alltså.

Sen var det Fame individuellt i agilitiyklassen. Vi gjorde en stabil och säker nolla med dålig tid. Men, hon låg 14.e plats inför hopploppet så vi "var ju redan i final" för inte får man fel med Fame i ett hopplopp... .. Fegade alldeles för mycket i hopploppet och hon missade slalomingången. Förmodligen tappade jag fattningen för efteråt gled hon förbi ett hinder och med 10 fel och en skitdålig tid så tar man sig inte till SM-final. Shit happens. NÄSTA år SKA jag köra på även första dan. Så de Så.

Vi körde lite bättre i laget och nollade där iaf. Även Amanda nollade. Ihla blev helt flummig och yrade mest omkring. Tog sig ändå runt, skickligt styrd av Karin, men drog på sig 4,77 tidsfel och en rivning. Sen skulle jag då få runt fartfenomenet Flipp på ett bättre resultat. Vilket för dagen var helt omöjligt. Han rev till höger och vänster och vi var inte alls i fas tyvärr. 25 fel. Laget fick alltså med sig 9.77 fel till nästa dag men låg ändå femma.

Ettan-Bettan individuellt! Två stadiga nollor med lite tidsfel i hoppklassen gav en 10.e placering och finalbiljett!! JIPPI!!!

Efter en hektisk dag var det skönt att gå ut och äta på kvällen. Lisa, Patrik, Malin, Eva-Britt och Helge gjorde oss sällskap. Det blev plankstek och friterade bananer med vaniljglass. Hur gott kan det bli?! Mums.

Nästan lika tidigt i säng lördag kväll. Vilka tråkmånsar va... Vi var dötrötta - det blir man när man går upp 5.45, sover med fem hundar i husvagn, kör bil till 1 natten innan, chockar kroppen med massor av agilitylopp ... hm

Söndag ringde klockan 6.00 - nu hade vi koll på läget. Först ut var largelagen och vi var taggade som sjutton. Körde Africalåten på högsta volym innan vi gick iväg. :)
Dax. Fame är först ut - river tredje hindret. FAN. Hon river ju aldrig. Resten gick klockrent men... 5 fel. Amandas tur. Hon nollade. Vilken klippa hon är Malin! Karin och Ihla gör också ett finfint nollat lopp. Flippedipp. River tredje han också. Vad gjorde man för fel??? Sen överraskar han med att smita emellan i ett staket så det blev en vägran också. Annars flöt det loppet på ganska fint. Men, vi hade nu 14,77 fel - dessbättre upp i ledning! Sen körde två lag bort sig och ytterligare två körde bra. BRONSMEDALJ! Kanonbra ju! Grämer mig lite över Fames rivning - hade blivit silver annars. Men, så är det ju för alla. Marginalerna är små mellan vinna o försvinna.

Ettan var kanonduktig och gjorde en säker nolla åt sitt lag The Team. Laget klättrade en placering och slutade 4.a. Till de individuella loppen blev jag lite orolig för hur hon skulle klara den stekande värmen. Min kusin Carina var där och tittade tillsammans med sin dotter Mysan, vi drog iväg på en rastningsrunda och höll på och gå vilse! Mötte en annan tävlande på skogsstigen och frågade henne om man kunde komma runt, om det fanns nån bro längre bort över ån... Javisst svarade hon, det går att gå runt. Att det skulle ta typ tre timmar (överdriver lite) sa hon inte... Efter att se ån försvinna i oändlighet utan bro så fick vi vända. Kände lite panik över att komma för sent, men det var lugnt skulle det visa sig. Puh!
Nåväl, hoppklassen var lite klurig och många hade kört bort sig i de övriga storlekarna. Jag tyckte den kändes ganska lätt för Ettan, en vid threadle före slalom borde inte vara nåt problem. För att fixa värmen blötte jag ner henne helt innan. Jag har provat det förut, men inte så här mycket... Hon blev helvild och höll på att gå mig ur händerna ett par gånger. Nära döden-upplevelser, sa speakern. Ja, det kan man säga. Hon kom iaf runt felfritt men med 2 tidsfel. Hon hade klarat idealtiden med råge om jag hade varit lite mer beredd och hållt i bättre. Vi låg 12.a efter första finalloppet. Ingen större chans alltså.
Men, allt kan hända... Agilityklassen var klurig med mycket handling och man fick hålla i ordentligt precis hela vägen. En sned start med kl 14.30-ingång ställde till det för många.
Jag laddade järnet med Ettan, gjorde en liten inkallning över första hindret så jag kunde hjälpa henne in i slalomen. Sen gick resten som på räls. Gungan tog ovanligt lång tid att få ner, fick inte ut henne riktigt där. Pang i mål på en hyfsat bra tid. Upp i ledning och nu var det 11 hundar kvar. Av dessa var det hela NIO som körde bort sig och fick 5 fel eller mer, några diskade sig. Vi klättrade alltså ÄNDA UPP PÅ PALLEN!!!
Jag fattade inte riktigt att det gått så bra, men Malin och Eva-Britt hade koll. Trodde ändå inte riktigt på dom. Vågade inte tro att det gått SÅ bra! Kände hur tårarna steg och alla känslor kom upp på ytan - Pyret, Ettan ja alltihop. Blandad sorg och glädje men allra mest lycklig. Vilka små hundar va!!! Gör alltid sitt bästa och är bara så himla charmiga. Tänk att lilla Ettan skulle föra mig upp på en individuell SM-pall. Vem hade kunnat tro det!?

Här skulle det vara lite bilder från prisutdelningen med largelaget... det blev en salig röra (både i verkligheten och här på hemisdan, bilderna har försvunnit...). Prispallen rymde inte alla lagdeltagarna. Överst på pallen stod Fames o Flipps storebror Ascot. Han blev tvärilsk när vi skulle upp med våra hundar. Vi försökte och försökte....undrar om NÅN fick en riktigt bra bild...

Först skulle vi upp med hundarna på pallen - men då blev Ascot tvärarg, Flipp ställde förstås upp och fick hållas kort. Amanda skulle sitta närmast - hon är tuff. Fame tyckte det var bättre gå därifrån - usch vilket otrevligt ställe....

 

jaha då får vi väl stå bredvid i stället då... men då såg det ju ut som vi kom fyra... inte bra för fotoalbumet.....




så upp med er igen...  åå vad Fame ser glad ut, ellerhur....
och Titta så fint Annica brer ut sig med sina tervar... men så tog hon tre guld också... då får man kanske bre ut sig lite...
 

Kan du sitta fint där nu Fame - mycket nöjdare verkar det - men vart tog Flipp o Ihla vägen....


sisådär - alla hundarna uppe....


STOMATOL! bättre än så här blir det inte!
  


Lyckliga och nöjda vände vi hemåt och klockan blev 1 igen innan vi var hemma. Zzzzzzzz