Gullungen!
- hänger med på ca 30-minuters promenader och springer lite mer än vad som kanske är nyttigt. Han är för det mesta lös.
- börjar kännas både lyhörd ganska pålitlig så jag kan nu gå med honom mellan hästhagarna och förbi fåren.
- har skaffat en ny ”hobby” som heter äta skit. Mycket frustrerande och svårt att undvika. Och då menar jag inte hästskit (vilken jag tycker är hyfsat ok). Han lyssnar på nej men jag ser ju inte allt han gör. Skithund!
- börjar kunna sitt stanna kvar, övar när jag hämtar posten. Då sitter han så gulligt på uppfarten och väntar snällt.
- har kommit in i en gnagperiod och tuggar på allt. Han åt på Vickis sele, gnagde sönder ett spänne och käkade upp två blinklampor… dessa är spårlöst försvunna så det är enda förklaringen. En avgnagd lampsnodd är allt vi hittat. Lite orolig att de ska ställa till invärtes problem men nu är det över en vecka sen så faran borde väl vara över?
- hänger med när jag fodrar fåren och är en liten härmfågel. Smyger när Sia smyger och stannar när Sia stannar, lämnar på Kom Så Går Vi. Perfekt att de kan lära sig av varann och jättebra fårvana för liten H.
- har ståndöron, efter en del tvekan så reste sig även andra örat och nu ser det permanent ut. Han är väldigt lik Kelli ser ut att följa Kellis tillväxtkurva och blir nog ungefär i hennes storlek, lite grövre.
- är värdelös på att gå i koppel, värsta värsta draghunden. Jag skyller på Kelli, hon har varit (är) precis likadan.
- fortsätter snuttandet. Släpar fällar från rum till rum. Där kan han ligga väldigt länge och snutta och vagga fällen. Har aldrig haft en hund som gör så och jag funderar på om det är något utlopp för tristess, smärta, hunger?