För några år sen bloggade jag i stort sett varje dag. Varför det har upphört kan jag inte riktigt svara på. Men av alla de bloggar jag följer ser trenden ungefär likadan ut. Man bloggar mindre och mindre… varför? Kanske för att Facebook tagit över en hel del? Någon som har synpunkter på bloggande? Själv tycker jag det är lite roligt att kunna bläddra tillbaks och se vad som hände förr. Det funkar ju inte alls på samma sätt på Fejan.
Lillkyrka och lite Finland
Tisdag Onsdag 2-3 juli var det tävlingar i Lillkyrka. Samtidigt var det tävlingar i Somero i Finland, jag hade lite planer på att åka till Suomi men avstod eftersom jag har väldigt många långresor inplanerade i år. I Finland hade Anja och Rhy gått bra och kvalat till finska landslaget till NM! Precis som jag trodde så gick det raka spåret dit! Grattis Anja!! Keep On the good work!
Jag har aldrig tävlat i Lillkyrka förut men hört att det ska vara lite dragigt och svårt. Jag gillar ju sånt så det kändes bara fint att få prova på det. Som extra svårighet hade de nu ny besättning får och det här var första tävlingen på dem. Både Sia och Kelli kom med och bara det var ju jätteroligt i dessa överanmälningstider. Sia var typ 5.e reserv båda dagarna och kom ändå med.
Fåren var känsliga för hunden men ändå helt ok. Det som var skumt var precis som på Eknäs så blev de flesta hundar i stort sett stendöva under krossen. Krossen var lång och den första biten lutade nedför. Mitt i svackan, mitt i krossen så vände säkert 80% av hundarna fåren mot föraren. Otroligt frustrerande. Även för mig! Kelli var extremt ”olydig” och kunde bara inte låta bli att vända dem hemåt i stället för mot grinden. Det slutade med att jag bröt. Jag bara vägrade släppa igenom att hon fick som hon ville. Bra eller dåligt vet jag inte men vi är väl ungefär lika envisa båda två. Morr! Något som däremot var väldigt bra var Kellis hämt. Hon gjorde ett perfekt upptag och låg helt rätt hela framdrivningen och de små krokar som blev, ja de blev för att jag ville vara med och styra :O Jo det är sant. Men det är inget jag grämer mig över, det är tvunget att ha kontakt hela vägen för om hon får sköta sig själv för mycket så blir det svårt för att inte säga omöjligt att styra nästa gång. Är ändå toknöjd att hon är så säker på vart fåren ska.
Sia var också ohörsam, framförallt i upptag och första del av framdrivningen och jag var arg. Dumt. Det är väldigt dumt att bli arg för det höjer bara stressen, men ibland är man inte mer än människa. Usch vad det är träligt när man känner sig så där urusel. Efter tävlingen hade jag i alla fall en plan inför morgondagen. Jag skulle HA LYDNAD redan i upptaget annars skulle jag gå av. En mycket bra plan visade det sig. Sia kan gå fantastiskt fint när vi är i harmoni.
På kvällen blev det lite mingel på campingen, prat och skratt i trevligt sällskap.
Andra dagen gick det bättre. Sia gjorde en förhållandevis riktigt bra runda. Lugnt och fint hela vägen. Fåren var dock extremt svåra att få in i fållan, bara tre ekipage per dag (av 60) klarade den uppgiften. Det var så nära så nära… fåren var på väg in men jag började stänga grinden lite för häftigt och ett par suffolk poppade som popcorn ut igen. Där stack vinsten. Nu kom vi åtta och jag får ändå vara klart nöjd med den rundan.
Kellis runda blev inte bra, hon var konstig i upptaget. Jag tror det berodde på att det varit lite rörigt i utställningen. Många utställare och hundar när hon kom dit. Hon har ju varit med här hemma som kurshund och jag tror därför att hon blir lite passiv när det är många andra hundar inblandade. Måste träna på det! Vi kom i alla fall runt men det var ingen runda att minnas.
Hassel
har fyllt 11 månader och börjar arta sig fint bland fåren. Nu fixar han fint att balansera och jag kan även skicka honom på små hämt. Han är inte helt säker på uppgiften, ibland kör han iväg dem rakt fram i stället – bort från mig. Men det tar sig och han ser ut att få stora fina utgångar. Guldhund!
Knut
mår bra efter artroskopin och vi skrittar på i koppel så länge. Idag fick han 3 minuter på löpbandet i skritt. Mest för att vänja sig, ska utöka det så sakteliga nu. Tänkte försöka köra mycket löpband i stället för vattentrask. Trask är bättre men det är dyrare och långt att åka till. Jag börjar så här nu iaf så får vi se hur han artar sig.
Ettan och Fame
båda mår finemang. Fame har varit lite stel till och från men är pigg och glad så fort det är lite aktivitet. Ettan är lika arg och bestämd som vanligt, plus kör hon pappisflöj på kvällspromenaden. Hon är så himla rolig den lilla tussen!
Fåren
har peppar peppar hållt sig där de ska vara senaste veckorna. Så himla skönt! Det kommer nån i stort sett varje dag på kurs eller träning. Roligt!