Lördag
Sandviken och IK1
Åkte till Sandviken för att tävla IK1 med Kelli. Första tävlingen sen förra året och det skulle bli kul att testa hennes visslor i skarpt läge. Kelli gjorde några IK1 förra året och avslutade med 1-pris på Mörkö men hon är fortfarande orutinerad och vår tävlingsträning är i stort sett noll. Måste ju linda in mig i lite ursäkter för vad som komma skall…
Tävlingen var väldigt välarrangerad och förutsättningarna verkade kanonbra. Jag träffade många bekanta och det kändes verkligen hemtrevligt.
Det var suffolkkorsningar med avvanda mer än halvårsgamla både tack- och bagglamm. Domaren sa att bagglammen porrat för fullt när de släppt ihop dem inför tävlingen. Hon sa också att de kunde ställa upp sig och om de gjorde det skulle hon acceptera ’markering’ mot huvudet men inte minsta bitning i sidor eller bak. Nåja, det där var ju inte aktuellt för Kelli eftersom det inte ligger för henne att ta till tänderna, dessutom brukar hon inte bli ifrågasatt. Dessutom sa domaren att om hunden låg på så kunde det bli väldigt springigt, det är ju suffolk.
Jag hade nr 3 och gick ut glad i hågen och skickade Kelli vänster. Hon gick ut fint men stannade kort. Kanske i draget, tänkte jag, även om det såg onödigt tidigt ut. Men första flocken hade dragit av banan åt det hållet så jag ställde in mig på att det skulle bli dragigt och hon fick börja upptaget där. Efter ca 30 m hände inget, fåren reagerade inte ett smack. Då skickade jag upp henne till 12 och bad henne ta upp där. Hon smög så fint framåt men inget hände. Hon lade sig ner och jag fick tjata lite ’get-up’ på henne. Hon tryckte lite här och lite där och började flanka lite men fåren stod som fastvuxna. Frustrerande. Det här hade Kelli aldrig varit med om förut. Hon la sig på flanken och tittade åt mitt håll ungefär som om hon frågade ’ska det verkligen vara så här?’ Vi försökte lite till och sen bad jag henne cirkla för att försöka putta dem tillbaks till uttaget, men det gick inte heller. Då valde jag bryta och frågade domaren om jag fick gå dit och hjälpa henne få loss fåren. Det fick jag och hon tyckte jag borde tagit det beslutet tidigare, mmm självklart. Men ibland har jag sett får som när de väl börjar gå fungerar hur fint som helst så det var väl därför jag höll på en stund.
När jag gått lite mer än halvvägs så började de gå mot mig och sen var det inga problem att driva och hon fick sen fösa dem av banan.
Då var man en erfarenhet rikare! Konstaterar att Kelli inte biter trots att jag hejar på henne ordentligt. Jag gav aldrig bitkommando så jag vet inte om hon tagit till det, jag bjöd hur som helst in henne att ta det beslutet själv om hon velat. Hon kan cirkla på kommando på långt håll, det är svårt men visar att hon är öppen i skallen för att göra konstiga saker som föraren ber om.
Jag strök till andra dagens tävling eftersom jag inte ville riskera fler dåliga erfarenheter.
Fick höra senare att utställaren lade ut kraftfoder och det är väl en förklaring till att fåren stod så fast. Dock ingen ursäkt för att inte flytta dem. Nu måste vi träna på att flytta när det är ovilligt, tror minsann jag har en sån grupp på gång här hemma…
Skutskär och agility
Efter vallningen åkte jag till Skutskär och körde tvåorna med Knut och Kelli. Lindade låret med wetrap så jag knappt kunde gå… men efter en stund så fungerade benet hyggligt. Jag är långt ifrån mitt vanliga jag men nu kunde jag i alla fall köra loppen. Det blev en andraplacering med Kelli i hopp och pinne nr 2. Resten blev disk eftersom jag valde att gå av när det blev fel, allt för att spara benet. Knut rev de två första hindren i ena loppet och då lade jag honom ner och gick själv och lade upp bommarna. Vet inte om han lär sig något av att inte få hoppa vidare, det är tveksamt. Han är lika lycklig för att lägga sig, eller skutta av banan vid min sida som att göra något annat den lilla knäppgöken. Funderade på om det såg otrevligt ut, med tanke på diskussionens om varit på agilitylistan senaste tiden, men tänkte på vad Ann sa på träningen sist. ’Eva, han ser inte ut att ta åt sig ett smack av att du lägger honom när han rivit’. Japp och det är precis som det ska vara. För jag har tränat och belönat hundarna en hel del på att lägga sig i alla tänkbara situationer. Jag tycker det är bra att kunna ta till ett stopp när det blir tokigt och sen välja om man vill gå av eller fortsätta och jag ser det inte som en bestraffning. Hundarna är ju så vana att bli stoppade i alla möjliga situationer i vallningen så att stoppa dem ger dem bara en positiv förväntan.
Om tävlingen i Skutskär
Fantastiskt att en liten klubb som Skutskär mäktar med en så här stor tävling. Över 1000 starter per dag och tre banor igång samtidigt – det kräver mycket planering och många funktionärer. Jag är imponerad! Allt funkade väldigt bra och det var hög stämning med trevliga funktionärer. Den trevliga, putsade rastslingan är guld värd! Det var ovanligt roliga banor med stor omväxling både vad gäller teknik och användning av hinder – sånt gillar jag!
Enda minuset är att planerna är väldigt ojämna och för mig som redan är sinkad av skada var de svårsprungna och kändes lite ’farliga’. Men så är det ju på de flesta brukshundklubbar. Inte många som har perfekta planer.
Söndag
Sov kvar på Rullsands Camping hos Anita så det blev lite ’sovmorgon’. Det blev en härlig dag med många fina lopp. Stolpe ut i hoppklassen där Knut gjorde ett fint lopp men fick darr på ribban tredje hindret från mål. Jag hörde den ramla när han passerat tunneln efter, fan också, den kunde lika gärna ha legat kvar. Kelli rev oxern i hopploppet. Båda hade lätt klarat pinne utan rivningarna. I agilityloppet rev Knut igen och jag körde via kontaktfältshinder snabbaste vägen ut.
Kelli gjorde ett ganska fint agilitylopp men missade långhoppet och sen blev det wobbligt till slalom så hon fick även en vägran där. Tiden hade ändå räckt till vinst… så fart finns det 🙂
Jag var klar redan vid 11 så det blev tid för jobb hemma också. Baggarna blev frånskilda och så är det bara hålla tummarna att de inte hunnit betäcka sina släktingar… svaret får vi till jul 
Helgen avslutades med en härlig grillkväll med goda vänner.
Å vad sommar är härligt!