Hon är ohalt idag också!!!
Igår var det en inofficiell liten tävling i Lagga ridskola. Birgitta Nyberg gjorde sitt examensarbete i tävlingsledarutbildningen och jag var examinator. Birgitta klarade såklart uppgiften utmärkt! Verkligen roligt med det gäng i klubben som utbildar sig nu! Anja, Kerstin, Birgitta är klara och snart är det Bertil, Therese och Emelies tur! Wow vad roligt och Wow vad mycket bra tävlingar vi kommer kunna ha!
Såklart startade jag också. Knut och Fame fick köra två lopp var. Femsing är med sin rutin en klippa att köra med och hon nollade båda loppen. Tiderna räcker inte riktigt men hon är perfekt för mig att springa med. Jag hinner allt jag ska…
Knut gick också fint. Det är ett jäkla tjat om dåligt tränat i den här bloggen men eftersom det är sant så … Banorna var lite mer tekniska än förra gången och där avslöjades Knuts och min oträning som på beställning. Men oj vad bra det kommer bli när vi kört ihop oss mer. Det är lite märkligt det där hur jag själv märker hur tajmingen kommer tillbaka efter att ha kört några lopp. Mot slutet av kvällen körde jag riktigt bra 😉
Så till kvällens höjdpunkt för min del. Sia gjorde come-back. Hon har inte startat agility sen lagtävlingen i Kista förra våren. Lång rehab och mycket osäker tävlingskarriär var prognosen. I höstas gjorde vi några valltävlingar och det gick bra. I vinter har vi fortsatt med enbart uppbyggande träning. Lite vallning och ingen agility. Inför igår har hon kört en halv hoppbana på mediumhöjd för en månad sen. Jag har verkligen inte vågat eftersom jag fasar för att hon ska gå sönder igen. Men för några veckor sen bestämde jag mig. Hon är sex år och nu får det bära eller brista, jag kan ju inte hålla på och vara försiktig hela livet.
Alltså har jag anmält henne till några tävlingar. Hon var faktiskt anmäld till öppenklassen i Karlstad men efter Knuts vurpa med däcket där så valde jag åka hem i stället.
Men igårkväll var det alltså dax. Hon startade i hoppklassen. Och hon gick så himla bra! Allting bara flöt och all motivation flödade i kroppen efteråt. Å vad hon är rolig att köra med! Hon öser på, gör tajta fina svängar, härlig slalom och flyger över upploppet och in i mål. Så jäkla roligt! Det går inte att beskriva vilken kick det är att köra såna lopp. Min fina fina Sia.
Efteråt kommer förstås oron över att hon ska bli halt igen. Men hon är fräsch och fin och jag är så himla glad!