Det blev mycket respons på inlägget om Kellis lådträning häromdagen och jag har fått frågor på vad som är skillnaden. Vilken metod är bäst? (det rör sig om inlärning av kontaktfältsbeteende för agility)
Svaret är: – Jag vet inte!
Jag har precis börjat med lådmetoden med Kelli och jag gillar den skarpt. Jag har tränat in 2+2 förut och då använt target med mer eller mindre bra resultat. Knut ser ut att få bra kontaktfält även om de fortfarande inte är färdigtränade (och förmodligen aldrig blir det heller). Jag borde väl ha tränat mer stadga men har valt att släppa på. Vi får väl se om det straffar sig senare.
Nu är det Kellis grundträning jag håller på med. Vi går på kurs för Malin Elfström, en valp/unghundskurs med agilityinriktning. Vi är sex ekipage och det är riktigt roligt att kunna följa varandras utveckling. Det är här jag kommit i kontakt med lådan.
Bra med lådan
Att börja inlärningen bakifrån känns bra. Vi börjar med bakbenskontroll och släpp/släppord. Alltså i tanken börjar vi när hunden redan står på kontaktfältet och släpps iväg därifrån.
Släppord och släpp mot utlagd belöning är intränat sen tidigare.
Bakdelskontroll tränas genom att få ner alla ben i lådan (det var inte lätt för Kelli). Är det för lätt kan man prova en mindre låda 🙂 Jag fick en bild från Ullis på hennes Maq som har fyra tassar i en Big Pack – där kan man snacka bakbenskontroll! Min låda är en aaning större 🙂
Foto: Ullis Jansson
Att få hunden stå kvar i lådan är inte så svårt. Betydligt svårare och otydligt att stå still på en target. Tycker jag.
När hon kvickt springer och ställer sig i lådan, sticker kvickt på släppordet, ja då är det dax gå vidare och vända på lådan.
Först ska hon göra samma sak ovanpå lådan. Fyra tassar upp. Stadga. Släppa både dit och därifrån.
Därefter ska två tassar ner och det är dax att börja tänka på färdriktning. Belöna i samma riktning hela tiden och träna på fokus utan att titta på föraren. Det här har jag haft jättesvårt att träna med tidigare hundar med target på golvet/marken. Nästan omöjligt få den där bakdelen stå still på golvet och samtidigt ha fart. Med lådan blir det plättlätt. Fördel lådan alltså.
Ungefär på det här stadiet är vi nu. Jag har backat tillbaks och vänt på lådan eftersom jag vill ha beteendet mer ”klockrent” innan jag går vidare. Jag tycker hon tappade lite klös, blev lite osäker i 2+2 träningen och det vill jag INTE ha. Det är ju ingen brådska precis. Typ 8 månader tills hon får tävla och egentligen är det väl inte förrän sommaren 2011 som hennes riktiga säsong börjar.
Next step (som vi inte provat) är att ta fram låda nr 2 och lägga kontaktfältsbrädan ovanpå… Fördelen att ha den på lådorna i stället för på golvet är att det blir väldigt tydligt och lätt att förstå vart framtassarna ska ta vägen (ned på golvet). Det är ju den tydligaste avgränsningen som finns på kontaktfältshindret. Bräda kontra marken. Vi konstaterade på kursen senast att vinkeln mellan fram- och baktassar (åtminstone för en stor hund) blir ungefär samma vinkel som på en balansbom. Ytterligare fördel låda alltså!
Det jag än så länge tycker är bättre med target är att den ger visuellt fokus för hunden att sikta emot. Precis som Petra så kan jag ta fram target då och då för att få fram full fart framåt. Tycker det blir tydligt för hunden. Jag tycker hundarna har en tendens till att med tiden sakta in på nedfarterna och mina hundar har ju till och med svårt att ta sig ner på marken ibland… Men jag hoppas klara mig utan target med Kelli!
Inget hindrar iofs att träna in en target också. Ifall man vill använda den i ett senare skede. Hmmm.