Ja jag är en idiot.
Idag åkte jag fram och tillbaks till Karlstad och jag blir så otroligt less på mig själv, hur kass kan man vara? Hoppklass 2, superenkel bana med ett par byten med lite snåla linjer. Låga hinder. Knut gick som en dröm, snabbt och stadigt och gjorde 100% rätt. Tyvärr gjorde inte jag det. Jag tog i för mycket i ett snävt bakombyte och han svängde för tidigt – det blev en vägran. Och trots att jag fick ta tillbaks honom och ta hindret så har vi bästa tiden. Det är såklart roligt att han är snabb och att det är nära, det är ju liksom därför det är så taggande att hålla på. Men det är ta mej tusan som förgjort att komma ur den där tvåan… se själva:
Agilityklassen var betydligt svårare. Den började med en velodrom runt hela banan och Knut kom för långt i sprången mellan hindren och till slut rev han ett av dem. Punkterad körde jag vidare och resten gick skit. Passagen efter slalom försökte jag verkligen hinna med att tråckla men det gick inte. Så det var väl tur att vi inte var felfria dit för jag hade aldrig fixat den, inte med det handlingsvalet i alla fall.
Ja det blev en riktig bläblogg. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig arg och revanchsugen. Nu vill jag testa den där agilitybanan på träning. Jag fattar inte att agility alltid har den inverkan på mig. Jag blir taggad och vill bara mer mer mer. Det är lite sjukt på nåt sätt. Som en drog.