Kelli är extremt lyhörd och lydig men nånstans på väg ut för att hämta fåren så går hon ibland in i en otåkomlig bubbla och ignorerar kommandon. Jag undrar vad det beror på. Tycker hon att hon tappar kontrollen om hon gör som jag säger? Eftersom hon normalt är jättelydig så måste det vara en jobbig konflikt för henne att ignorera kommandon.
Igår var vi hos Jasna och tränade. Jag skickade Kelli på ett tvåhundrametershämt. Hon gick ut bra och kunde lyssna i upptaget men när fåren började dra mot mig (de drog verkligen) så kunde hon inte lyssna. Hon gjorde inget fult eller så men jag ville ha kontakt och kunna styra. Jag tycker det var bra att det hände för det blev ju uppenbart att vi behöver träna på såna situationer.
Vi började om och jag inledde med att stoppa henne i utgången. Hon ignorerade det och stannade inte förrän hon var i balans. Jag kallade in henne och skickade en gång till. Stoppade henne tidigare i utgången och då lyssnade hon, om än lite tveksamt. Jag brukar inte hålla på och stanna henne i utgångarna eftersom hon har lätt för att bli vid. Hmmmm men man måste ju kunna komminucera hela utgången så här finns uppenbarligen en stor träningslucka att fylla. Frågan är hur jag ska ta mig an det.
Hos Jasna blev det perfekt för där var ett staket som hindrade att hon blev vid. Det blev så uppenbart att när hon kom till ett visst avstånd, kanske halva sträckan, så blev det jättesvårt att lyssna.
Jag inbillar mig att om jag får henne att lyssna överallt i utgången så kommer det avspegla sig även i framdrivningen (på djur som sticker). Vad tror ni? Så långt kom vi inte under gårdagens träning.
På SM var det kraftigt drag i framdrivningen och väldigt svårt att få Knut och Sia att ta styrning. De tog inte styrning förrän de var inom det där magiska avståndet , nånstans vid framdrivningsgrinden, känns det igen? 😉 De lyssnade fint i upptaget men när de kände att fåren började dra så var det liksom kört.
Jag tänkte försöka ta tag i det här nu eftersom det är ett litet problem jag verkar ha med alla hundarna.
Jag inbillar mig att det är väldigt frustrerande för hundarna att ”behöva” ignorera kommandon. Jag vägrar tro att de gör saker för att jävlas. Olydig javisst, men det är ju bara ta fram spegeln för att konstatera vem som har ansvaret för det…
Intressanta tankar och jag med min lilla kunskap kan tyvärr inte hjälpa dig med ett facit. Jag tänkte dock bara säga att Mick fram till förra söndagen har kört efter eget huvud i framdrivningarna typ till framdrivningsgrindarna men att jag i de tre sista starterna har kunnat styra hela vägen. Jag tränade ett par gånger på riktigt långa avstånd och det var svårt tyckte Mick och jag sprang till honom för att visa att mina visslor gällde även så långt ifrån mig och jag vet inte om det är det som har hjälpt oss men hur som helst har det känts kanon!