Ja jag vet att jag strösslar med inlägg i nya bloggen, men snart tar skrivkrampen över – ni kan va lugna 😛
Täcke!
Svenska mästaren hade back-on-track täcke före sin start. Tycker jag var klokt, speciellt i det mycket kalla och blöta vädret. Den som kom tvåa fick också ett sånt täcke. Vallningsvärlden förändras så sakteliga… för några år sen var det trams med täcken…
Gällande priserna – det var det största prisbord jag nånsin har sett i hundammanhang!!! Grymt mycket grejer och väldigt fina saker! Överhuvudtaget var tävlingen ett lysande arrangemang i alla delar. Ja, bortsett från vädret då… 😀
SM-hemsidan till exempel, väldigt fin med extremt snabba uppdateringar och en hel del skoj att läsa! Bra jobbat Södra Dalarnas Vallhundsklubb!!!
Beröm!
Och Bronsmedaljören som berömde hunden under sin runda! Något som är mycket ovanligt på vallningstävlingar. Ett uppmuntrande ”bra” hördes då och då under resans gång. Kändes sympatiskt och extremt ovanligt på en vallningstävling. Det kändes verkligen bra att höra och tänk… hunden blev inte det minsta förvirrad, tvärtom blev den taggad och jobbade ännu hårdare.
Vi hörde några förundrade röster i publiken:
– ”han hinner till och med med att säga bra”
– ”hörde du, han berömmer hunden”
På slutet i ett mycket skarpt läge där fåren stretade emot ordentligt och inte ville gå in i fållan, var hunden välförtjänt trött och man undrade liksom om hon skulle orka hålla emot de motsträviga tackorna. Speciellt var det en tacka som bara inte ville. Killen peppade hunden med Bra Zoe Bra Bra Zoe! och man ville bara gå fram och krama om honom när fåren till slut valde att gå in och bronset var hemma. Som grädde på moset kramade han naturligtvis om sin hund efter avslutat uppdrag.
Inte nog med att han är nybörjare i vallningen. Under sitt första tävlingsår kvalade han in båda sina hundar till SM. Den ena gick till final. Där visade de upp ett perfekt look-back och en imponerande säker sortering. Precis de moment som de flesta bävar för när det gäller stora finaler. Det här ekipaget tappade sina poäng ute på drivningarna. Lite tröga djur och allt lerigare underlag gjorde det svårt för dem att hålla linjerna. Jag undrar jag hur det hade gått om de haft ett tidigare startnummer med lite piggare får och fastare underlag …
Många grattis John & Zoe till en fantastisk insats! Imponerad var ordet!